Dallas - Artiklar 2025

Så var det klart. Pete DeBoer får gå. Efter tre raka konferensfinaler, en stark grundserie i år – och ändå: tack och hej. Ett steg för långt för ledningen, ett slutspel för kort. Man har sett nog. Det ska in något nytt. Och visst, det går att förstå. Laget såg energilöst ut mot Edmonton. Det fanns ingen plan B. Stjärnorna stängdes ner, och ingen annan öppnade dörren. DeBoers brinntid har en tendens att gå ut runt år två-tre – det här var inget undantag. Så ja, det var kanske dags. Men ändå väcks frågan som alltid kommer efter en sån här sparkning: Vem är "nån annan"?

Det började tidigare. Långt innan någon visste vem Roope Hintz var. Långt innan tröjorna var svarta med neonkanter och Jamie Benn var kapten med tre bokstäver i pannan. Dallas Stars blev mitt lag redan på 90-talet – när laget nyss flyttat söderut och Modano svepte fram som en vind över isen. Det var något med stjärnan på bröstet. Med färgerna, namnen, känslan. Men det var den där natten 1999 som satte sig för evigt. Åtta år gammal fick jag vara vaken hela natten för att se Stanley Cup-finalen