Hockeyzon
2021-04-05 00:44
LUNDSKOG: ”Det går aldrig att räkna ut Karlskoga”
KARLSKOGA. Det blev en sanslöst dramatisk tillställning i den första semifinalen i Hockeyalllsvenskan där BIK Karlskoga besegrade Björklöven efter en match som gick till hela sex perioder. Vår reporter, Andreas Lundskog fanns på plats i Nobellhallen och sammanfattar sina intryck.
Andreas Lundskog
Att åka längs med E18 med kursen styrd mot de värmländska skogarna är alltid lika trevligt. Att bränna på Radisporten och Heaven Is The Place On Earth, samtidigt som Djurgården drämmer tre bollar i ribban under semifinalmötet i Svenska Cupen mot Hammarby. Det är så mycket uppladdning till en Hockeyallsvensk semifinal som det kan bli.
Nobellhallen i Karlskoga är från samma år som hockeylegender så som Donald Brashear, Mikael Renberg och Sandis Ozolins föddes och filmen Gudfadern hade premiär, jag talar såklart om 1972. Det är en otrolig hockeyarena på alla sätt och vis. Mörkgrön i korrugerad plåt och med en ståplatsläktare som belägen där en ståplatsläktare ska vara, utbredd längs med ena långsidan.
Det var här i Dynamit-Harrys favoritstad som man under mitten av 2000-talet för första gången fick bekanta sig med krutröksdoft och Guns N' Roses för första gången. Det var här som hemmasupportrarna fullständigt kunde reta gallfeber med att använda sig av hemmaforwarden, Daniel Wessners instruktionsbok som då ingick i varje årskort.
Han som under många år bildade ett rövarband med profiler så som Emil Kåberg och Martin Thelander. De var ”köngar” i den här arenan. Sedan dess har det hänt mycket men ändå lite.
Bofors har blivit ”Bääiiik”och innehar i år en trupp som är kryddad med mer spelskicklig och precisionssäker dynamit och som nu faktiskt har tagit sig till en semifinal mot Per Kenttäs storbygge från den norrländska björkstadspärlan.
Den klassiska radiostyrda bilen( varför finns de inte i SHL?) rullades ut och domare David Bergman släppte igång den här semifinalserien. Och det var gästerna som tryckte igång spelet med en inspirerande turbofart i matchen efter att Axel Ottosson serverat Francis Perron som likt en ”målpetare” kunde peta in pucken bakom Tim Juel i Karlskogamålet efter 1:57 in i den första akten.
Efter öppningsmålet såg Karlskogas försvarspel lite ut som när man försöker att spela NHL med en handkontroll vars styrningsknapp är lite glapp när Björklöven forcerade fram i attack efter attack. Och hade det inte varit för 26-åringen från Svenstavik i form av Tim Juel, hade det här matchen varit över innan undertecknad hade hunnit stava till Aleksi Rekonen.
Det bjöds på ett sanslöst drama i den första semifinalen mellan BIK Karlskoga och
Björklöven under söndagskvällen.
I den andra akten gick Karlskoga ut med en större intensitet som lag. Men det hade man inget direkt för när Linus Karlsson slog en sådan där ”aldrig-passning” rakt ut i mittzonen som hittade fram till Gustav Possler som tillsammans med Olle Liss fick öppen gata och där den sistnämnda satte pucken fram till 0–2. Sådana misstag har man verkligen inte råd med när man möter ett sådan skicklig motståndare i en semifinal. Då kostar misstagen mer än ett schweiziskt arméur.
Karlskoga var bra spelmässigt under den andra perioden och fick tillslut en biljett in i matchen igen med drygt två minuter kvar av perioden, Detta efter att Gustav Thorelll svarat för ett fränt förarebete och fixade ett perfekt skottläge för Henrik Björklund som pangade in 1–2.
De sista minuterna på perioden blev sedan rena rama hela havets stormar där först Alexander Deilert pricksköt in 1–3 med ett katapultskott. Men likt en ettrig mygga kom Karlskogalaget tillbaka blott 37 sekunder senare när Henrik Björklund slog till igen genom att forcera in pucken likt en Stiga-Snowracer fram till ett likaläge. Det var inte speciellt snyggt men fick väl symbolisera BIK:s genomgående insats i matchen. På något sätt lyckades man greppa sig fast i halmstrået inför den tredje perioden.
Men det finns verkligen någonting i BIK, en tro på att ingenting egentligen är omöjligt. Och med drygt sju minuter kvar kunde kvällens huvudrollsinnehavare, Linus Karlsson vräka in kvitteringen fram till 3–3. En matchutgång som man knappt trodde var möjlig efter Björklövens genomgående stora dominans under den första perioden.
Det blev tillslut en förlängning där bland annat Calle Berglund svarade för en fullständigt hänsynslös skottäckning när han kastade sig med ansiktet före och blockerade en projektil från backen, Nikolai Belov. Det såg till en början riktigt otäckt men där Berglund kunde resa sig efter att hela arenan hållit hjärtat i halsgropen. Inför den femte förlängningsperioden kom dock beskedet att Karlskogaforwarden förts till sjukhus för vidare undersökning. Detta är bara hålla tummar och tår för att allt går bra med Berglund.
Carl Berglund träffades otäckt av en puck i huvudet och fick därefter föras till sjukhus.
Som om inte den skadesmällen vore nog för BIK Karlskoga så tvingades backen, Johan Larsson kliva av efter att han föll illa i samband med en duell med Alex Hutchings tidigare under matchen.
Och nog skulle denna tillställning komma att bli ett rejält påskdrama som gjorde att varenda nagelband blev bra mycket kortare. Det bara sprudlade av chanser, intensitet och dramatik som när hockeyn verkligen är som allra roligast under förlängningspelet.
Den stora frågan som man ställde sig efter 100 minuter hockey var om den här matchen någon gång ens skulle kunna få ett avgörande?
Svaret skulle komma bara 3:42 senare när Gustaf Franzén lyckades raka in efter att ha lämnats ensam skottsektorn. Vilken dramatik!
Nog kan denna matchserie komma att bli redigt rafflande enda in i kaklet, det är bara att poppa popcornen och njuta. Björklöven har tyngden och kraften men där prestationsnivån kan skifta alldeles för mycket. Det gick att se i grundserien, det gick att se under kvartsfinalserien mot Mora och det gick att se idag. Dessutom var känslan att Björklöven spelade för att inte förlora istället för att gå för att vinna. Det brukar sällan vara något vinnande koncept i längden.
Gustaf Franzén klav fram som den stora hjälten med att sätta avgörandet i den sjätte
förlängningsperioden.
Och så ska vi komma ihåg summa summarum efter den här kvällen.
Det går aldrig att räkna ut Karlskoga.
Nobellhallen i Karlskoga är från samma år som hockeylegender så som Donald Brashear, Mikael Renberg och Sandis Ozolins föddes och filmen Gudfadern hade premiär, jag talar såklart om 1972. Det är en otrolig hockeyarena på alla sätt och vis. Mörkgrön i korrugerad plåt och med en ståplatsläktare som belägen där en ståplatsläktare ska vara, utbredd längs med ena långsidan.
Det var här i Dynamit-Harrys favoritstad som man under mitten av 2000-talet för första gången fick bekanta sig med krutröksdoft och Guns N' Roses för första gången. Det var här som hemmasupportrarna fullständigt kunde reta gallfeber med att använda sig av hemmaforwarden, Daniel Wessners instruktionsbok som då ingick i varje årskort.
Han som under många år bildade ett rövarband med profiler så som Emil Kåberg och Martin Thelander. De var ”köngar” i den här arenan. Sedan dess har det hänt mycket men ändå lite.
Bofors har blivit ”Bääiiik”och innehar i år en trupp som är kryddad med mer spelskicklig och precisionssäker dynamit och som nu faktiskt har tagit sig till en semifinal mot Per Kenttäs storbygge från den norrländska björkstadspärlan.
Den klassiska radiostyrda bilen( varför finns de inte i SHL?) rullades ut och domare David Bergman släppte igång den här semifinalserien. Och det var gästerna som tryckte igång spelet med en inspirerande turbofart i matchen efter att Axel Ottosson serverat Francis Perron som likt en ”målpetare” kunde peta in pucken bakom Tim Juel i Karlskogamålet efter 1:57 in i den första akten.
Efter öppningsmålet såg Karlskogas försvarspel lite ut som när man försöker att spela NHL med en handkontroll vars styrningsknapp är lite glapp när Björklöven forcerade fram i attack efter attack. Och hade det inte varit för 26-åringen från Svenstavik i form av Tim Juel, hade det här matchen varit över innan undertecknad hade hunnit stava till Aleksi Rekonen.
Det bjöds på ett sanslöst drama i den första semifinalen mellan BIK Karlskoga och
Björklöven under söndagskvällen.
I den andra akten gick Karlskoga ut med en större intensitet som lag. Men det hade man inget direkt för när Linus Karlsson slog en sådan där ”aldrig-passning” rakt ut i mittzonen som hittade fram till Gustav Possler som tillsammans med Olle Liss fick öppen gata och där den sistnämnda satte pucken fram till 0–2. Sådana misstag har man verkligen inte råd med när man möter ett sådan skicklig motståndare i en semifinal. Då kostar misstagen mer än ett schweiziskt arméur.
Karlskoga var bra spelmässigt under den andra perioden och fick tillslut en biljett in i matchen igen med drygt två minuter kvar av perioden, Detta efter att Gustav Thorelll svarat för ett fränt förarebete och fixade ett perfekt skottläge för Henrik Björklund som pangade in 1–2.
De sista minuterna på perioden blev sedan rena rama hela havets stormar där först Alexander Deilert pricksköt in 1–3 med ett katapultskott. Men likt en ettrig mygga kom Karlskogalaget tillbaka blott 37 sekunder senare när Henrik Björklund slog till igen genom att forcera in pucken likt en Stiga-Snowracer fram till ett likaläge. Det var inte speciellt snyggt men fick väl symbolisera BIK:s genomgående insats i matchen. På något sätt lyckades man greppa sig fast i halmstrået inför den tredje perioden.
Men det finns verkligen någonting i BIK, en tro på att ingenting egentligen är omöjligt. Och med drygt sju minuter kvar kunde kvällens huvudrollsinnehavare, Linus Karlsson vräka in kvitteringen fram till 3–3. En matchutgång som man knappt trodde var möjlig efter Björklövens genomgående stora dominans under den första perioden.
Det blev tillslut en förlängning där bland annat Calle Berglund svarade för en fullständigt hänsynslös skottäckning när han kastade sig med ansiktet före och blockerade en projektil från backen, Nikolai Belov. Det såg till en början riktigt otäckt men där Berglund kunde resa sig efter att hela arenan hållit hjärtat i halsgropen. Inför den femte förlängningsperioden kom dock beskedet att Karlskogaforwarden förts till sjukhus för vidare undersökning. Detta är bara hålla tummar och tår för att allt går bra med Berglund.
Carl Berglund träffades otäckt av en puck i huvudet och fick därefter föras till sjukhus.
Som om inte den skadesmällen vore nog för BIK Karlskoga så tvingades backen, Johan Larsson kliva av efter att han föll illa i samband med en duell med Alex Hutchings tidigare under matchen.
Och nog skulle denna tillställning komma att bli ett rejält påskdrama som gjorde att varenda nagelband blev bra mycket kortare. Det bara sprudlade av chanser, intensitet och dramatik som när hockeyn verkligen är som allra roligast under förlängningspelet.
Den stora frågan som man ställde sig efter 100 minuter hockey var om den här matchen någon gång ens skulle kunna få ett avgörande?
Svaret skulle komma bara 3:42 senare när Gustaf Franzén lyckades raka in efter att ha lämnats ensam skottsektorn. Vilken dramatik!
Nog kan denna matchserie komma att bli redigt rafflande enda in i kaklet, det är bara att poppa popcornen och njuta. Björklöven har tyngden och kraften men där prestationsnivån kan skifta alldeles för mycket. Det gick att se i grundserien, det gick att se under kvartsfinalserien mot Mora och det gick att se idag. Dessutom var känslan att Björklöven spelade för att inte förlora istället för att gå för att vinna. Det brukar sällan vara något vinnande koncept i längden.
Gustaf Franzén klav fram som den stora hjälten med att sätta avgörandet i den sjätte
förlängningsperioden.
Och så ska vi komma ihåg summa summarum efter den här kvällen.
Det går aldrig att räkna ut Karlskoga.
