Det är inte samma Andreas Borgman som återvänder. Han är inte 21, han är 30. Han har testat sina vingar, minst sagt. Det har blivit ännu mer spel i Tre Kronor, spel i AHL och till och med NHL. Han har käkat ost och åkt skidor i Schweiz och spelat ishockey där också. Han testade grannlandet Finland med Ässät. Han har gjort en vända hem, men istället för att spela för HV blev det istället Frölunda. Det är alltså inte en ung kille som kliver in i HV:s omklädningsrum och ska se och lära den här gången. Det är en Borgman i sin prime som ska leda, styra och visa vägen för de andra. Han har erfarenhet, han vet vad som krävs för att vinna och han vet framför allt vad HV-publiken kräver. Han har visserligen bara en säsong i HV-tröjan och det blev inte mycket motgångar den gången han hade den på sig. Men han har känt Jönköpingsbornas krafter, mani och entusiasm.
Vad ska vi ha för förväntningar?
Vi behöver inte närmare gå igenom vem Borgman är. Det vet vi redan. Det är en spelare som HV-fansen har suktat efter de senaste fem åren. På det sättet känns denna rekrytering lite surrealistisk. Men jag kan inte undgå att bli något oroad över våra förväntningar i jämförelse mot vad utfallet kommer bli när vi summerar säsongen och vad Borgman har tillfört.
Andreas Borgman ska vara vår bästa back, tillsammans med Niklas Hansson, såvida inte någon av våra andra backar överpresterar. Borgman var bra i Frölunda. Ett Frölunda med en mycket stark backsida. Jag hör dock lite varningsklockor, ganska långt bort förvisso, om att vi kanske tror att Borgman är en spelare han inte är. Jag ser inte Borgman som en offensiv back som kommer att mata in mål och poäng samtidigt som han är en general där bak. Jag tror vi får börja med att vänja oss vid en back som tar stort ansvar där bak och är stabil. Sedan kanske vi får vara lite reserverade med våra förväntningar framåt. Jag är här mycket mottaglig mot att bli rejält motbevisad.
Jag kan inte riktigt skaka av mig känslan, kanske är den felaktig, att spelare som kommer hem från AHL eller en sejour i Schweiz ofta möts av orimligt höga förväntningar. Nästan som om de per automatik ska kliva in och dominera i SHL. Men där tror jag vi behöver stanna upp en sekund. För SHL är en av världens absolut bästa ligor med en jämnhet och taktisk skärpa som inte alltid finns på samma sätt i andra ligor. Att verkligen vara dominant här kräver något mer än bara en stark meritlista. Det kräver något alldeles speciellt. Missförstå mig inte, Borgman kommer vara bra men han kommer inte kunna föra HV framåt på egen hand.
Med de orden ska det bli mycket spännande att se Borgman igen i SHL och i HV71. I skrivande stund har HV71 precis spelat klart i Visby. Vinst mot Visby Roma, straffvinst mot Karlskoga och förlust mot Örebro. I matchen mot Örebro fick Borgman spela med Hansson som äntligen var tillbaka efter en tids frånvaro här på försäsongen. Det backparet har något som många andra backpar inte har. De har rutin samtidigt som de är i en väldigt bra ålder. De har offensiv styrka såväl som defensiv, de vet vad som krävs för att vinna och de båda är två av ligans absolut bästa backar. Får de spelet att stämma kan det bli riktigt bra. De kommer få spela oerhört mycket är känslan.
Åtta år efter guldsagan är Andreas Borgman tillbaka i HV71. Då var han en ung talang som fick sitt stora genombrott, nu återvänder han som en rutinerad ledare i sin prime. Tillsammans med Niklas Hansson kan han forma ett av SHL:s mest spännande backpar och förväntningarna är stora. Men frågan är inte om Borgman håller hög klass, utan snarare hur mycket hans återkomst kan lyfta hela laget. Det svaret får vi under vinterns mörka kvällar i Husqvarna Garden, där publiken väntat länge på just den här stunden.
