Krya på dig, Björn!
Först och främst: hälsan går alltid först. Hockey är bara hockey i slutändan, och det finns ingenting viktigare än att må bra som människa. Tajmingen på allt som hänt kunde förstås inte vara sämre, men ärligt talat – är det någon som längre blir förvånad när det stormar i HV? Jag hoppas verkligen att Björn får den tid och ro han behöver för att komma tillbaka starkare.
Under tiden kliver Stillman in i hetluften, och även om uppgiften är tuff tror jag han är rätt man för jobbet. Han och Björn har jobbat nära varandra, så övergången borde gå relativt smidigt. Men visst, det blir alltid en utmaning när man kastas in i ett sådant här läge. Jag tror ändå Stillman kommer klara det galant tills Björn är tillbaka.
Och på isen då?
Det känns som en evighet sen HV faktiskt vann två raka bortamatcher under grundserien,men här står vi nu – med just det i ryggen inför mötet mot Timrå. Spelmässigt har det kanske inte varit någon total dominans, men med tanke på alla hedersamma förluster vi har stått ut med tidigare… ja, någon gång ska man väl få stå på rätt sida för en gångs skull.
Matchen mot Linköping var långt ifrån perfekt, men vi var effektiva och fick med oss tre viktiga poäng. Just nu är det det enda som räknas. Mot Djurgården såg spelet faktiskt ännu bättre ut – vi förde matchen mer, fick målen i rätt lägen, och känslan i gruppen borde vara ganska bra just nu.
Men verkligheten är fortfarande tuff. Varenda poäng kommer att vara livsviktig när säsongen summeras. Timrå borta väntar, och det kommer krävas ännu ett steg framåt, framför allt i defensiven.
Ändå kan jag inte låta bli att känna en viss optimism. Trots skador, sjukskrivningar och tabelläget så känns det som att HV går in i matchen med allt att vinna. Och ibland, just när allt verkar gå emot oss, är det precis då det börjar vända på riktigt.
Tack för er tid!
