Vart är DIF på väg?
När det populära TV-programmet ”På spåret” nyligen bokförts för ännu en säsong applicerar vi istället den klassiska öppna frågan på svensk ishockey, närmare bestämt på Djurgårdens IF. Vart är DIF på väg?
De framgångsrika matcherna nere i Skåne där en positiv spelmässig trend såg ut att ta ny fart var som bortblåst efter en period hemma mot Färjestad. Visserligen mötte DIF ett skickligare lag än det som Malmö ställde på banan förra lördagen. Men Järnkaminerna såg ut att återigen ta ett spelmässigt steg tillbaka där stora delar av torsdagens tillställning blev en plågsam historia av hafsig puckhantering, kortvariga försök till anfall och ännu en stormatch från vår solklara MVP, närmare bestämt Magnus Hellberg.
Vi får nog nöja oss med att det är ungefär såhär det kommer se ut resten av säsongen när Mesta Mästarna ställs mot lag som huserar högre upp i tabellen. Finns det egentligen någonting i spelet som talar för att det skulle ändras sista tio omgångarna? Tveksamt, va? Därför är det av stor vikt att Djurgården fortsätter plocka på sig poäng, något man lyckades med i torsdags — två stycken dessutom! Även om loket Linus Klasen numera spenderar mer tid i båset än på isen så kanske det är hans blotta närvaro som styrt upp tåget på rätt räls igen.
För sedan trollkarlens comeback har poängen börjat komma i en mer tillförlitlig takt, samtidigt som prestationerna nere på isen varierar — något nummer 86 inte varit särskilt involverad i, bortsett från några offensiva aktioner med sporadiskt mellanrum. Frågan om vart DIF är på väg förblir därför obesvarad. Som Djurgårdare har de senaste säsongerna lärt oss att man aldrig kan slappna av. Sluttampen av säsongerna har antingen inneburit ett närmast existenshotande negativt kval, eller ett nervkittlande försök att återta sin förlorade SHL-plats. Kanske skulle eftermiddagens möte med LHC hjälpa till att lösa gåtan?
Eftermiddagens tillställning
Om eftermiddagens insats hemma på Hovet gav svar på frågan vart DIF är på väg? Nja. Efter 20 spelade minuter blåste det åtminstone positiva DIF-vindar då man kom ut hårt och satte hård press på motståndarnas försvar. Det resulterade i långa besök i anfallszon samtidigt som östgötarna bjöd på en hel del chanser, utan att spelarna i rött behövde arbeta särskilt hårt för att tillskansa sig dessa. Ineffektiviteten lös dessvärre med stark lampa och hemmalaget hade svårigheter att få hål på Ignatjew.
Till slut lyckades Viggo Björck, genom ett konststycke, att bryta dödläget och 1-0 följde med in i första pausvilan. Väl i paus låg faktumet att Djurgår’n hade släppt till flera farliga kontringar som en blöt filt över tillvaron och ledningen. LHC hade som tydlig plan att utnyttja Järnkaminernas missräkningar i hemgångarna — något man gjorde framgångsrikt senast det begav sig mellan lagen. Tur är väl då att en viss Magnus Hellberg vaktar kassen för DIF. Lugnet, storleken och skickligheten som nummer 35 förfogar över är det få andra som gör på samma position i den här ligan.
Mellanakten innefattade mer kamp och defensivt fokus från kombattanterna nere på isen. Albin Grewe passade på att skicka ett par varma hälsningar till sitt motstånd, inte minst mot nummer 23 i bortalaget. Samtidigt förföljde svårigheterna med målproduktionen båda lagen, även om burväktarna stod för ett par fina parader var. Däremot stod Victor Eklund återigen för en ”felträff” som satte stockholmarna i en bra sits inför den avslutande perioden, som i sin tur blev en nagelbitare.
Djurgården kom ut i tredje perioden och återtog kommandot från de första 20 minuterna. LHC lyckades däremot att vid flera tillfällen sticka upp och åsamka oss DIF-supportrar magknip. Till slut fick östgötarna även utdelning vilket tvingade Järnkaminerna till hårt arbete i egen zon när endast ett fåtal minuter återstod av matchen. Tillsammans med Hellberg lyckades de rödklädda iskrigarna att reda ut stormen och inkassera den första trepoängaren på hemmaplan sedan 25:e november! Skönt.
Han bara växer och växer
Vissa människor har en form av naturlig förmåga att prestera på hög nivå oavsett vilken idrott de tar sig an och utför. Jag gissar att ni alla har bekantat er med en sådan individ — Jacob Josefson har tidigare beskrivits som en person som var skicklig inom flera olika sporter i sin ungdom. Skulle jag få gissa har även Viggo Björck en liknande medfödd naturliga förmåga — något han visade under lördagen med sitt förarbete till 1-0. Vi kan vara glada att han valde ishockey och inte tennis, eller baseball för den delen…
Ja, vi har skrivit en hel del om den unga talangen. Men det går inte att inte nämna honom såsom han presterar just nu. Med sina 177 centimeter till trots ser han stundtals ut som en gigant ute på isen. Centern går från självklarhet till självklarhet och bara växer för varje dag.
Special teams
Som ni alla vet är special teams en avgörande faktor i många ishockeymatcher — vilket det på sätt och vis var under eftermiddagen på Hovet. Men då var det spelet i numerärt underläge som stack ut i positiv bemärkelse.
Djurgården kritiserades med rätta tidigt på säsongen för sitt svaga spel i numerärt underläge. Stockholmarna har däremot lyckats vända den negativa trenden och på de senaste fem matcherna har man endast släppt in två mål i spelformen. Under lördagen visade DIF återigen upp ett robust och tajt försvarsspel som gav god avkastning — inga insläppta mål.
När det kommer till powerplay är det för tillfället svårt att tillämpa några lovord över Järnkaminernas spel. Under lördagen agerade man statiskt och framstod framförallt väldigt lättlästa för sitt motstånd. Linus Klasen adderades till PP1 för att råda bot på svårigheterna med att ta sig in i offensiv zon som drabbade Djurgården i torsdags mot Färjestad. Vaccinet hjälpte föga då man hade svårt att hitta timingen och samspelet som krävs för ett lyckat numerärt överläge. Visst saknas en viss Charles Hudon? En spelare som kan göra det oväntade på små ytor samtidigt som han sitter inne på ett dödligt skott. Kanske kommer uppehållet lägligt för att slipa på detaljerna i spelformen?
Är hotet från botten borta?
Som Djurgårdare har man lärt sig att inte ta ut någonting i förskott. Lita aldrig på slumpen och ”jinxa” för tusan inte något som riskerar att bita en i baken. Eller är det kanske undertecknads egna hjärnspöken som spelar ett spratt?
Däremot kan vi kanske kosta på oss att konstatera att eftermiddagens resultat föll i stockholmarnas favör. Att hotet från den absoluta botten är borta kan någon opartisk person om möjligt konstatera, men det är inte klart förrän det är klart.
Mesta Mästarna går nu på OS-uppehåll och med tanke på att DIF vunnit fyra raka matcher kan man påstå att vilan kommer olägligt. Jag skulle däremot vilja vända på det. Nu har spelare som Charles Hudon och Oliver Kylington möjlighet att läka sina kroppar till fullo, samtidigt som övriga spelare kan slicka sina sår från de senaste bataljerna.
