En prövning för truppen
Då var säsongens andra landslagsuppehåll äntligen till ända och SHL-spel stod återigen på menyn såhär veckan före dopparedagen. Intressenivån för ishockeyn som spelades förra veckan var ungefär i paritet med fotbollens januari-turné - det är ju ändå inte det här landslaget som kommer göra entré under OS i Italien, det mer eller mindre bekräftade Sam Hallam i sändningen inför kvällens tillställning i Linköping.
Björck, Frondell och Eklund befinner sig just nu i förberedelserna inför det stundande JVM i Minnesota, vilket blir en åtta matcher lång prövning för Djurgårdens så kallade breda trupp. Ett DIF utan ”junis-trion” innebär att man tappar en del offensiva spetsegenskaper, där bland annat Frondells förmåga att hitta nät, Eklunds intensitet och Björcks smartness blir svår att ersätta rakt av. Därför ökar tyngden på de ledande spelarna och det börjar bli dags för några som sitter på välavlönade poster att göra skäl för stålarna - även i spel fem mot fem.
Slarviga hemåt - virrigt i försvaret
Kvällen började på sämsta möjliga sätt för stockholmarna och det blev ett snabbt uppvaknande från uppehållet. Endast 35 sekunder in i matchen hamnade man i underläge efter en omställning av hemmalaget. De gulklädda lyckades därefter lyfta sig men man hade fasligt svårt att tillskansa sig några chanser av hög valör under den första perioden.
Vad som däremot får ses som synonymt för hela matchen var Djurgårdens svårigheter med de defensiva omställningarna. Efter det tidiga ledningsmålet kunde hemmalaget lägga sina kort på att stänga till framför egen målvakt och gå på kontringar. Bortalaget hade stora bekymmer i sina hemgångar och östgötarna gavs möjlighet att få till enkla ”odd man rushes” i stort sett under hela kvällen - hur många gånger såg vi det under kvällen egentligen? Om rockaden i backpar och forwardskedjor var orsak till detta låter jag vara osagt. Men med ett så här pass odisciplinerat försvarsspel kommer fler förluster att inkasseras om ingen förändring sker. Att matchen levde in i slutminuterna stavas enkom Daniel Marmenlind.
Något positivt från kvällen?
De defensiva hemgångarna lämnar mycket att önska, värderingen med puck i mitt- och offensiv zon likaså. Däremot kan vi konstatera att Daniel Marmenlind är bra - på riktigt. Period 2 var ett steg i rätt riktning rent spelmässigt men för tillfället tycks skotteffektiviteten, och till viss del trafiken framför mål, lysa med sin frånvaro. Visst kan vi önska mer desperation i offensiv väg. Ikväll var det bekvämt att spela försvarsspel mot Djurgården, någonting som det givetvis inte ska vara.
Poängskörden på bortaplan - ett aber
Något som på riktigt börjar växa ut till ett problem för Mesta Mästarna är poängskörden på bortaplan. Kvällens förlust innebär den sjunde i ordningen och Djurgården har bara lyckats inkassera 2 av 21 möjliga poäng sedan den 28 oktober. Striden runt strecken ser ut att hårdna och för att stockholmarna ska ha chans på en trevlig vår måste fler poäng utanför Hovets katakomber bli en realitet. På lördag åker laget ner till Jönköping där man ställs mot ett vilt kämpande HV71 - en utmanare som DIF haft stora problem med den här säsongen. Det börjar bli dags för ett trendbrott på bortaplan, inte sant?
