VM 2025
2025-05-13 00:45
Krönika: ”Tredje gången gillt för Tre Kronor – och för mig själv”
Stolthet står på spel när Sverige möter Finland. Inte bara mellan de två grannrivalerna, utan även mellan mor och dotter.
Hanna Thompson
Våra grannar till öst brukar visa sig vara kluriga motståndare för våra Tre Kronor — någonting som mamma Thompson påpekar varje gång lagen möts. Inte minst visades det prov på det tidigare i år.
I januari möttes de två landslagen, de yngre versionerna, i en semifinal under juniorvärldsmästerskapen. En match jag var övertygad om att Juniorkronorna skulle klara av utan vidare bekymmer då Finland saknade namn som stack ut på pappret. Inte heller hade de överlag presterat väl nog för att jag skulle peka ut dem som något större hot under turneringen.
Min käre mor påpekade då att oavsett hur trubbigt laget må se ut, och hur anonymt de spelat i tidigare matcher, höjer de sig alltid i matcher mot Sverige. Till mitt missnöje fick jag då erkänna — “mother knows best”. Som känt blev det en övertidsförlust för Juniorkronorna som fick nöja sig med en fjärdeplats i turneringen.
Ett liknande scenario utspelade sig månaden därefter i NHL:s Four Nations Face-Off. Sverige mot Finland, nu de äldre versionerna, som stod öga mot öga på isen. Det hjälpte inte att Sverige hade mer stjärnglans i truppen, eller att de inlett turneringen riktigt starkt. I slutändan var det återigen jag som tippat fel, medan mor hade rätt. För än en gång visade slutsiffrorna vinst till Finland efter övertid.
Spola fram till nutid så hade jag för tredje gången tippade seger för Sverige — och äntligen fick jag utdelning.
Sverige stod för en stark insats mot Finland där de hade övertaget både sett till puckinnehav, skottstatistik, och framförallt sett till resultatsiffror. De byggde vidare på den insats vi såg Tre Kronor leverera i slutminuterna i mötet mot Österrike och majoriteten av tiden hade de matchen i sin hand.
Med andra ord gjorde alltså tredje gången susen för svensk del.
I januari möttes de två landslagen, de yngre versionerna, i en semifinal under juniorvärldsmästerskapen. En match jag var övertygad om att Juniorkronorna skulle klara av utan vidare bekymmer då Finland saknade namn som stack ut på pappret. Inte heller hade de överlag presterat väl nog för att jag skulle peka ut dem som något större hot under turneringen.
Min käre mor påpekade då att oavsett hur trubbigt laget må se ut, och hur anonymt de spelat i tidigare matcher, höjer de sig alltid i matcher mot Sverige. Till mitt missnöje fick jag då erkänna — “mother knows best”. Som känt blev det en övertidsförlust för Juniorkronorna som fick nöja sig med en fjärdeplats i turneringen.
Ett liknande scenario utspelade sig månaden därefter i NHL:s Four Nations Face-Off. Sverige mot Finland, nu de äldre versionerna, som stod öga mot öga på isen. Det hjälpte inte att Sverige hade mer stjärnglans i truppen, eller att de inlett turneringen riktigt starkt. I slutändan var det återigen jag som tippat fel, medan mor hade rätt. För än en gång visade slutsiffrorna vinst till Finland efter övertid.
Spola fram till nutid så hade jag för tredje gången tippade seger för Sverige — och äntligen fick jag utdelning.
Sverige stod för en stark insats mot Finland där de hade övertaget både sett till puckinnehav, skottstatistik, och framförallt sett till resultatsiffror. De byggde vidare på den insats vi såg Tre Kronor leverera i slutminuterna i mötet mot Österrike och majoriteten av tiden hade de matchen i sin hand.
Med andra ord gjorde alltså tredje gången susen för svensk del.
