Flamesrapport 2: Flames är en katastrof
Calgary Flames inledning på säsongen lämnar inte bara en del övrigt att önska. Inledningen är inget mindre än en katastrof. Mycket är fel men framförallt är det lagets andraperioder som ligger bakom den horribla inledningen. Kanske litar man för mycket på starka avslutande perioder?
Målvakterna har inte heller imponerat. Det kan se bra ut under perioder bara för att det plötsligt ska komma ett par svaga ingripanden som spolierar lagets chanser. Det börjar bli dags för Joni Ortio nu!
Det saknas generellt offensiv. Laget genererar för lite chanser och har för få spelare som kan skapa något. I princip har det varit Johnny Gaudreau mot resten i varje match hittills. Michael Frolik har inlett piggt och lovande men saknar lekpartner. Jiri Hudler är godkänd. Sean Monahan är nästan godkänd. David Jones och Matt Stajan har varit okej. Övriga är det inte.
Lagets spel med en man mer på isen är även det horribelt. Det är svårt att vinna matcher när man inte utnyttjar spelet med en man mer.
Försvaret är helt vilset. Det är kanske det mest förvånande men samtidigt det som har enklast förklaringar. Mark Giordano har missat mycket och har nu en ny backpartner. Backpartnern är ny i laget och ny i systemet. Giordano saknar skadade TJ Brodie och Dougie Hamilton behöver tid. Dennis Wideman funkar offensivt men Kris Russell går inte att känna igen och dynamiken mellan dem och forwards funkar därmed inte.
Fast om vi återgår till matcherna som spelats sedan sist. Winnipeg Jets har något Flames inte har. De har tre kedjor med spelare som genererar offensiv. Likväl kontrollerade Flames dem ganska väl i mötet mellan lagen som gick av stapeln i Winnipeg. De hade sina chanser men inga riktigt heta.
Matchen stod med mindre än två minuter kvar 1-1 efter mål av Mikael Backlund och Bryan Little. Inte rättvist sett till skotten men sett till farliga målchanser. Så kommer det där ingripandet av målvakten som avgör allt, denna gång är det Karri Ramo. Dustin Byfuglien gör det kanon, tar sig förbi ungefär alla Flames spelare med fart, fysik och teknik. Ur dödvinkel lyckas han få iväg ett skott som Ramo helt obegripligt släpper in. Blake Wheeler gör sedan 3-1 i tom målbur. Inte direkt orättvist men surt ändå.
Så dags för ”Battle Of Alberta” mot Edmonton Oilers i Calgary. Den börjar och sedan är det slut. Alla utom Jones är underkända. Flames förlorar med 5-2 mot det, i modern tid, evigt floppande Oilers. Direkt förödmjukande!
Så under natten, svensk tid, var det dags att ta emot Washington Capitals. Det såg ljust ut. Joe Colborne var tillbaka, likaså Sam Bennett. Laget sade sig veta vad man skulle göra. Visst första perioden såg bra ut. Monahan gjorde 1-0 efter fint förarbete av Gaudreau och Frolik. Gästerna kvitterar dock genom André Burakovsky och Flames bränner två raka numerära överlägen. I princip var man faktiskt en man mer fyra raka minuter. Fast som redan konstaterats såg det ändå bra ut, sju - sju i skott och Ramo som startade efter Jonas Hillers kollaps mot Oilers såg bra ut.
Så kom den där andra perioden. Caps äntrade isen medan Flames stannade i omklädningsrummet. Det rasslade till tre gånger sedan fick Ramo nog. Flames skapade noll under perioden. Det enda man åstadkom var att dra på sig utvisningar.
Så kom tredje. Flames såg piggare ut, bestämda rentav. Mark Giordano reducerade till 4-2 tidigt och laget hade sannolikt en positiv känsla trots underläget. Det hjälpte föga för Jason Chimera släckte hoppet några minuter senare. Slutsiffrorna skrevs till 6-2.
Som sagt det känns som Ortio måste få chansen mellan stolparna. Eller någon trade kanske? Varför inte försöka fiska efter Emerson Etem som sitter på läktaren i New York? Det är kanske vettigt. Brodie är snart tillbaka så kanske dags att offra Wideman mot en forward? Hur som helst måste något hända.
