Tyskland
2020-03-16 08:15
Del I: Prisade och lovordade som unga – hur gick det sedan?
I den här artikelserien kommer undertecknad gå igenom hur det gått för samtliga spelare som sedan 2005 mottagit någon av de tre olika Fritz-Walter-medaljerna.
Filip Wollin
Sedan 2005 har det i Tyskland varje år delats ut priser till landets mest talangfulla ungdomar. ”Fritz-Walter-medaljen” är namnet på den utmärkelse sex stycken talanger tilldelas eftersom de anses vara den tyska fotbollens största framtidsnamn, och går att erhålla i guld, silver och brons.
Undertecknad har nu gått igenom samtliga pristagare från och med det första tillfället då medaljerna delades ut och sedan tagit reda på vad det blev av de tidigare supertalangerna. Dock har jag valt att endast lista spelarna från U19-klassen – och därmed hoppat över U17 – eftersom det annars hade blivit för många namn att hålla reda på, men även på tok för många upprepningar då en del spelare vunnit i båda kategorierna.
Vi börjar från första början, det vill säga år 2005.
2005
Vinnare av guldmedaljen: Florian Müller
Det blir inte någon lycklig begynnelse på det här reportaget. När Müller mottog den första guldmedaljen någonsin gjorde han det kort efter att han värvats av självaste Bayern München. Men efter två år hos rekordmästarna insåg man att han inte skulle nå samma framgångar han tidigare spåtts, och efter att han lämnade Bayern representerade han Magdeburg och Alemannia Aachen innan han blott 27 år gammal lade skorna på hyllan.
Vinnare av silvermedaljen: Manuel Neuer
En närmare presentation känns överflödig. Med facit i hand borde det varit Neuer som prisades som den mest lovande talangen då han anses vara en av världens bästa målvakter samt har vunnit bland annat VM och Champions League.
Vinnare av bronsmedaljen: Eugen Polanski
Född i Polen men uppväxt i Tyskland. Det var således inga konstigheter att det var i det sistnämnda landet han började spela fotboll, och det hos Borussia Mönchengladbach. Där betraktades han som ett av de största löftena och genomförde sin debut i Bundesliga samma år som han mottog bronsmedaljen. Säsongen därefter var han ordinarie i startelvan, men det skulle inte dröja länge förrän han tappade sin plats och därefter testade han sina vingar i spanska Getafe innan han återvände till Tyskland för spel med Mainz 05 och Hoffenheim. Sommaren 2018 lade han skorna på hyllan, bara 31 år gammal, efter en habil karriär där han även fick representera det polska landslaget på seniornivå. Sedan ett år tillbaka är han anställd av Borussia Mönchengladbach som talangutvecklare.
2006
Vinnare av guldmedaljen: Kevin-Prince Boateng
Hertha Berlin var klubben som fostrade den äldre av halvbröderna Boateng, och det hann bli en del matcher i Bundesliga innan han styrde kosan mot de brittiska öarna och närmare bestämt Tottenham. Sedan dess har det – så här långt – blivit ytterligare tio klubbadresser med minst sagt varierande resultat. Trots att han representerade samtliga tyska ungdomslandslag fick han aldrig chansen i ”Die Mannschaft” och valde därför att företräda sin pappas hemland Ghana. Tack vare det har ”Prinsen” fått medverka i två världsmästerskap och är förmodligen nöjd med det.
Vinnare av silvermedaljen: Robert Fleßers
Som ung och lovande mittback kom han fram i Borussia Mönchengladbachs akademi. Nio framträdanden i Bundesliga hann det bli, men det var också allt innan karriären sakta men säkert stagnerade och det dröjde inte många år innan han huserade i de lägre divisionerna. Spelar fotboll gör han fortfarande, och det för TSV Meerbusch hemmahörande i Oberliga (tyska femtedivisionen).
Vinnare av bronsmedaljen: Daniel Adlung
Mittfältaren kom fram i Greuther Fürth innan han skiftade till Wolfsburg inför samma säsong de sensationellt nog vann Bundesliga – men det utan att spela en enda match. Något genomslag blev det aldrig hos ”Vargarna” utan det är i Zweite han hållit till under i stort sett hela karriären bortsett från en kort avstickare till Australien. Nu är han tillbaka där allt började då han representerar Greuther Fürths reservlag.
2007
Vinnare av guldmedaljen: Benedikt Höwedes
Schalkes stora trotjänare hade ögonen på sig redan i ung ålder och i hans fall var det högst befogat då han blev en bofast landslagsspelare. Höwedes var ordinarie i det Tyskland som titulerades världsmästare 2014 och var under flera års tid lagkapten i Schalke 04 innan han tragiskt nog tvingades lämna föreningen efter att ha hamnat i onåd hos den dåvarande tränaren Domenico Tedesco. Sedan dess har karriären sakta men säkert gått utför och i dag håller han till i Lokomotiv Moskva men sägs längta tillbaka hem till Tyskland.
Vinnare av silvermedaljen: Manuel Konrad
Det skulle ganska snabbt visa sig att mittfältaren inte var av det rätta virket för att nå toppen, men tillräckligt bra för att bli en flink spelare i Zweite. Freiburg, Unterhaching, FSV Frankfurt och Dynamo Dresden är klubbarna han spelade för innan han 2018 kritade på för KFC Uerdingen, där han är lagkamrat med bland annat Kevin Großkreutz och Jan Kirchhoff.
Vinnare av bronsmedaljen: Jerome Boateng
Bronsmedaljen till trots var det Boateng som i slutändan skulle lyckas allra bäst av de tre pristagarna. Nu har karriären visserligen stannat av, men under en längre period ansågs han vara en av världens främsta försvarare och det räcker med att ta en snabb blick på meritlistan för att häpnas över hans storartade bedrifter.
2008
Vinnare av guldmedaljen: Dennis Diekmeier
En stor del av sin fotbollsuppfostran fick han hos Werder Bremen, men det var i Nürnberg genomslaget kom innan HSV köpte loss honom. I Hamburg spenderade han åtta år och även om han hade sina stunder var han aldrig någonsin ett diskussionsämne för landslaget. När kontraktet med HSV löpte ut drömde han om Barcelona, men i stället blev det lilla Sandhausen där han nu är en nyckelspelare och dessutom lagkapten.
Vinnare av silvermedaljen: Florian Jungwirth
1860 München har gjort sin kända för att producera talanger och Jungwirth var ett av många lovande namn som kom fram i deras akademi. Mittbacken hade dock förtvivlat svårt för att hävda sig där och testade därför i stället lyckan hos Dynamo Dresden. Där gick det desto bättre och efter en kortare sväng hos Bochum var han med och tog upp Darmstadt 98 till Bundesliga. Sedan lite mer än tre år tillbaka är det på andra sidan Atlanten han spelar sin fotboll då han tillhör San José Earthquakes.
Vinnare av bronsmedaljen: Marcel Risse
Det var Bayer Leverkusen som skolade honom, men det skulle dröja ett bra tag innan han blommade ut – och när han väl gjorde det blev det aldrig riktigt som man hade hoppats på. Högeryttern har snart spenderat sju år hos Köln och har haft sina toppar och dalar. Som bäst gick det för ungefär fem-sex år tillbaka och numera används han mest som en rutinerad reserv som gör det han ska och inte mycket mer än så.
2009
Vinnare av guldmedaljen: Lewis Holtby
Med sitt karakteristiska leende och eviga sprall i benen hade den gode Holtby gjort sig som en karaktär i en Disney-film. I stället blev han en helt okej fotbollsspelare med en brokig karriär i bagaget där han efter sin sorti från Schalke 04 aldrig hittade riktigt rätt i varken Tottenham, Fulham eller HSV. Landslagsdebut hann det dock bli innan turbulensen uppstod och även om han aldrig nådde sin fulla potential har han gjort avtryck. Sedan i höstas är han tillbaka i England där han representerar Blackburn.
Vinnare av silvermedaljen: Konstantin Rausch
Vänsterbacken föddes i forna Sovjetunionen men flyttade till Tyskland sex år gammal. Hannover 96 var det som fick upp ögonen för hans färdigheter och det är också den klubb han gjort överlägset flest framträdanden för. Därefter har han tillhört VfB Stuttgart, Darmstadt och Köln innan han valde att testa på spel med Dinamo Moskva i Ryssland. I och med att han aldrig lyckades bli en del av det tyska landslaget beslöt han sig i stället för att företräda Ryssland.
Vinnare av bronsmedaljen: André Schürrle
Efter att ha gjort braksuccé i Mainz 05 blev han köpt av Bayer Leverkusen, där framgångarna fortsatte radas upp. Samtidigt var han en del av det tyska landslaget – vilket fick Chelsea att öppna upp plånboken. Till en början gick det bra även på de brittiska öarna och Schürrle var med och spelade hem VM-pokalen till Tyskland. Därefter började karriären gå i stå och att Borussia Dortmund hostade upp 30 miljoner euro för honom är ofattbart, särskilt med tanke på hur lite man fått ut av de pengarna. Förra säsongen lånades han ut till Fulham och just nu befinner han sig på lån hos Spartak Moskva. Behöver jag ens nämna att dagarna i landslaget är förbi sedan långt tillbaka?
* * *
Del II av den här artikelserien publiceras inom de närmsta dagarna. Håll utkik på sajten!
Undertecknad har nu gått igenom samtliga pristagare från och med det första tillfället då medaljerna delades ut och sedan tagit reda på vad det blev av de tidigare supertalangerna. Dock har jag valt att endast lista spelarna från U19-klassen – och därmed hoppat över U17 – eftersom det annars hade blivit för många namn att hålla reda på, men även på tok för många upprepningar då en del spelare vunnit i båda kategorierna.
Vi börjar från första början, det vill säga år 2005.
2005
Vinnare av guldmedaljen: Florian Müller
Det blir inte någon lycklig begynnelse på det här reportaget. När Müller mottog den första guldmedaljen någonsin gjorde han det kort efter att han värvats av självaste Bayern München. Men efter två år hos rekordmästarna insåg man att han inte skulle nå samma framgångar han tidigare spåtts, och efter att han lämnade Bayern representerade han Magdeburg och Alemannia Aachen innan han blott 27 år gammal lade skorna på hyllan.
Vinnare av silvermedaljen: Manuel Neuer
En närmare presentation känns överflödig. Med facit i hand borde det varit Neuer som prisades som den mest lovande talangen då han anses vara en av världens bästa målvakter samt har vunnit bland annat VM och Champions League.
Vinnare av bronsmedaljen: Eugen Polanski
Född i Polen men uppväxt i Tyskland. Det var således inga konstigheter att det var i det sistnämnda landet han började spela fotboll, och det hos Borussia Mönchengladbach. Där betraktades han som ett av de största löftena och genomförde sin debut i Bundesliga samma år som han mottog bronsmedaljen. Säsongen därefter var han ordinarie i startelvan, men det skulle inte dröja länge förrän han tappade sin plats och därefter testade han sina vingar i spanska Getafe innan han återvände till Tyskland för spel med Mainz 05 och Hoffenheim. Sommaren 2018 lade han skorna på hyllan, bara 31 år gammal, efter en habil karriär där han även fick representera det polska landslaget på seniornivå. Sedan ett år tillbaka är han anställd av Borussia Mönchengladbach som talangutvecklare.
2006
Vinnare av guldmedaljen: Kevin-Prince Boateng
Hertha Berlin var klubben som fostrade den äldre av halvbröderna Boateng, och det hann bli en del matcher i Bundesliga innan han styrde kosan mot de brittiska öarna och närmare bestämt Tottenham. Sedan dess har det – så här långt – blivit ytterligare tio klubbadresser med minst sagt varierande resultat. Trots att han representerade samtliga tyska ungdomslandslag fick han aldrig chansen i ”Die Mannschaft” och valde därför att företräda sin pappas hemland Ghana. Tack vare det har ”Prinsen” fått medverka i två världsmästerskap och är förmodligen nöjd med det.
Vinnare av silvermedaljen: Robert Fleßers
Som ung och lovande mittback kom han fram i Borussia Mönchengladbachs akademi. Nio framträdanden i Bundesliga hann det bli, men det var också allt innan karriären sakta men säkert stagnerade och det dröjde inte många år innan han huserade i de lägre divisionerna. Spelar fotboll gör han fortfarande, och det för TSV Meerbusch hemmahörande i Oberliga (tyska femtedivisionen).
Vinnare av bronsmedaljen: Daniel Adlung
Mittfältaren kom fram i Greuther Fürth innan han skiftade till Wolfsburg inför samma säsong de sensationellt nog vann Bundesliga – men det utan att spela en enda match. Något genomslag blev det aldrig hos ”Vargarna” utan det är i Zweite han hållit till under i stort sett hela karriären bortsett från en kort avstickare till Australien. Nu är han tillbaka där allt började då han representerar Greuther Fürths reservlag.
2007
Vinnare av guldmedaljen: Benedikt Höwedes
Schalkes stora trotjänare hade ögonen på sig redan i ung ålder och i hans fall var det högst befogat då han blev en bofast landslagsspelare. Höwedes var ordinarie i det Tyskland som titulerades världsmästare 2014 och var under flera års tid lagkapten i Schalke 04 innan han tragiskt nog tvingades lämna föreningen efter att ha hamnat i onåd hos den dåvarande tränaren Domenico Tedesco. Sedan dess har karriären sakta men säkert gått utför och i dag håller han till i Lokomotiv Moskva men sägs längta tillbaka hem till Tyskland.
Vinnare av silvermedaljen: Manuel Konrad
Det skulle ganska snabbt visa sig att mittfältaren inte var av det rätta virket för att nå toppen, men tillräckligt bra för att bli en flink spelare i Zweite. Freiburg, Unterhaching, FSV Frankfurt och Dynamo Dresden är klubbarna han spelade för innan han 2018 kritade på för KFC Uerdingen, där han är lagkamrat med bland annat Kevin Großkreutz och Jan Kirchhoff.
Vinnare av bronsmedaljen: Jerome Boateng
Bronsmedaljen till trots var det Boateng som i slutändan skulle lyckas allra bäst av de tre pristagarna. Nu har karriären visserligen stannat av, men under en längre period ansågs han vara en av världens främsta försvarare och det räcker med att ta en snabb blick på meritlistan för att häpnas över hans storartade bedrifter.
2008
Vinnare av guldmedaljen: Dennis Diekmeier
En stor del av sin fotbollsuppfostran fick han hos Werder Bremen, men det var i Nürnberg genomslaget kom innan HSV köpte loss honom. I Hamburg spenderade han åtta år och även om han hade sina stunder var han aldrig någonsin ett diskussionsämne för landslaget. När kontraktet med HSV löpte ut drömde han om Barcelona, men i stället blev det lilla Sandhausen där han nu är en nyckelspelare och dessutom lagkapten.
Vinnare av silvermedaljen: Florian Jungwirth
1860 München har gjort sin kända för att producera talanger och Jungwirth var ett av många lovande namn som kom fram i deras akademi. Mittbacken hade dock förtvivlat svårt för att hävda sig där och testade därför i stället lyckan hos Dynamo Dresden. Där gick det desto bättre och efter en kortare sväng hos Bochum var han med och tog upp Darmstadt 98 till Bundesliga. Sedan lite mer än tre år tillbaka är det på andra sidan Atlanten han spelar sin fotboll då han tillhör San José Earthquakes.
Vinnare av bronsmedaljen: Marcel Risse
Det var Bayer Leverkusen som skolade honom, men det skulle dröja ett bra tag innan han blommade ut – och när han väl gjorde det blev det aldrig riktigt som man hade hoppats på. Högeryttern har snart spenderat sju år hos Köln och har haft sina toppar och dalar. Som bäst gick det för ungefär fem-sex år tillbaka och numera används han mest som en rutinerad reserv som gör det han ska och inte mycket mer än så.
2009
Vinnare av guldmedaljen: Lewis Holtby
Med sitt karakteristiska leende och eviga sprall i benen hade den gode Holtby gjort sig som en karaktär i en Disney-film. I stället blev han en helt okej fotbollsspelare med en brokig karriär i bagaget där han efter sin sorti från Schalke 04 aldrig hittade riktigt rätt i varken Tottenham, Fulham eller HSV. Landslagsdebut hann det dock bli innan turbulensen uppstod och även om han aldrig nådde sin fulla potential har han gjort avtryck. Sedan i höstas är han tillbaka i England där han representerar Blackburn.
Vinnare av silvermedaljen: Konstantin Rausch
Vänsterbacken föddes i forna Sovjetunionen men flyttade till Tyskland sex år gammal. Hannover 96 var det som fick upp ögonen för hans färdigheter och det är också den klubb han gjort överlägset flest framträdanden för. Därefter har han tillhört VfB Stuttgart, Darmstadt och Köln innan han valde att testa på spel med Dinamo Moskva i Ryssland. I och med att han aldrig lyckades bli en del av det tyska landslaget beslöt han sig i stället för att företräda Ryssland.
Vinnare av bronsmedaljen: André Schürrle
Efter att ha gjort braksuccé i Mainz 05 blev han köpt av Bayer Leverkusen, där framgångarna fortsatte radas upp. Samtidigt var han en del av det tyska landslaget – vilket fick Chelsea att öppna upp plånboken. Till en början gick det bra även på de brittiska öarna och Schürrle var med och spelade hem VM-pokalen till Tyskland. Därefter började karriären gå i stå och att Borussia Dortmund hostade upp 30 miljoner euro för honom är ofattbart, särskilt med tanke på hur lite man fått ut av de pengarna. Förra säsongen lånades han ut till Fulham och just nu befinner han sig på lån hos Spartak Moskva. Behöver jag ens nämna att dagarna i landslaget är förbi sedan långt tillbaka?
* * *
Del II av den här artikelserien publiceras inom de närmsta dagarna. Håll utkik på sajten!
