Min perfekta säsong med Hertha BSC - del 1
Säsongen 2023/24 följde jag Hertha BSC med både själ och hjärta då jag höjde mitt supporterskap ett snäpp genom att flytta ner till Berlin och utöver det även såg samtliga ligamatcher på plats, med andra ord genomförde jag en perfekt säsong. I detta inlägg avhandlas Hinrunde, matcherna som spelades under första halvan av säsongen.
Min ursprungliga tanke var inte att se alla matcher på plats utan att åtminstone se samtliga hemmamatcher och sedan åka på en del bortamatcher när kraften och orken fanns. När säsongen var ung så tänkte jag att det är lika bra med en stark start för då var peppen stor. Första matchen för säsongen var borta mot Düsseldorf och förväntningar var inte särskilt höga från min sida – varken gällande matchen eller säsongen i stort. Säsongen började både spel- och resultatmässigt katastrofalt med tre raka nollor i både mål- och poängkolumnen. Att förlora borta mot både Düsseldorf och Hamburg var inte konstigt, men att bli nollade hemma mot nykomlingen Wehen Wiesbaden, herre min gud. Säsongens första seger kom i fjärde omgången hemma mot Greuther Fürth och det med besked. Hela 5-0 blev det och nyförvärvet Tabakovic presenterade sig med två mål, det skulle bli en del från honom ju längre säsongen led.
En första månad i Berlin, en stad som både ger och tar, men som alltid bidrar till oförglömliga minnen. En månad att försöka acklimatisera sig och komma in i livet i ett annat land. September rivstartade med bortamatch mo Magdeburg, en match med mycket säkerhetspådrag från polisens sida vilket tas upp i nästa del. Ledning fyra gånger om i matchen, men ändå förlust. Det var extremt tydligt att den här säsongen så var drömmarna, de som nu faktiskt hade det, om uppflyttning redan nu var krossade och då var vi i omgång fem. Leder man med 1-0, 2-1, 3-2 och 4-3, men ändå förlorar med 6-4 då har man inte i toppen att göra. Landslagsuppehåll härnäst vilket var välkommet att få en helg att andas ut då jag utöver Herthas matcher även sett en del andra matcher samt att jag passade på att resa till bland annat Rumänien, Bulgarien och Bosnien/Hercegovina.
Från den lilla avstickaren så tog Hertha två raka segrar och målproduktionen hade verkligen kommit igång med 15 gjorda mål på fyra matcher. En riktigt tung seger borta mot Holstein Kiel där vi tappade en 2-0 ledning till 2-2 för att sedan missa en straff i 89e minuten och bara minuter senare avgöra på vår andra straff den eftermiddagen. Då var det stämning deluxe på bortasektionen och första bortasegern för säsongen var bärgad. Nästa match var mot St. Pauli hemma som var omgångens huvudmatch med avspark 20:30 en lördag. Septembers sista dag och mörkret föll när drygt 66 ooo åskådare såg ett Hertha bli utspelade av St. Pauli och då såg jag vilken stabilitet Pauli hade genom alla led och då de dessutom körde över vårt centrala mittfält insåg jag att de var i toppen för att stanna. Denna match hade jag inte tänkt att gå på utan hade ursprungligen andra planer, men då två av våra norrmän, Asbjörn och Jacob i vår fanklubb aviserade att de skulle flyga in för att se matchen så beslutade jag mig för att stanna kvar i Berlin istället för att vara ute på vift. Planen var som sagt inte att se varje match på plats utan det var något som vid denna stund började växa fram, se alla matcher du kan intalade jag mig själv. Kör så länge det går, det kommer att vara värt det i slutändan.
Schalke 04 borta på Veltins Arena härnäst och dit tog jag mig från Nederländerna då jag skulle göra min sista resa innan jag skulle ta tag i livet och sluta vara ledig. Jag mötte upp min trogna resekompanjon Jimmy på Gelsenkirchen Hbf som hade en del avspärrningar för oss bortafans. Schalke 04 åkte ur Bundesliga tillsammans med oss, men när vi mötte dem så var det kvalitetsskillnad, om vi var ett mittenlag så var de ett bottenlag. De hade fått en otroligt tuff start på säsongen och efter att ha sett matchen så förstod jag varför. Andra raka bortatriumfen och nu kändes det som att saker och ting ändå hade börjat falla på plats spelmässigt. Resultaten började hacka efter nästa landslagsuppehåll med endast en seger på de kommande fem matcherna och den kom hemma mot Paderborn. Höjdpunkten under denna period var hemmamatchen mot vår vänklubb Karlsruher SC (2-2), första mötet mellan lagen sedan säsongen 10/11 och festen inför uteblev då fansen från KSC kom sju timmar sent beroende på tåghaveri, men det var god stämning på Olympiastadion och vi hann åtminstone med en gemensam marsch till arenan.
I december avverkades fyra matcher och cupmatchen mot Hamburger SV var ett oförglömligt minne. På förhand en 50/50 match där min gode vän och välkände HSV-supportern Filip Wollin hade begett sig till Tyskland. HSV ledde med 2-1, men Fabian Reese kvitterade i 90e och tog matchen till förlängning där HSV tog ledningen i första förläningskvarten och vårt uttåg närmade sig med stormsteg. Högerbacken Jonjoe Kenny kvitterade till 3-3 i matchminut 120 och härnäst väntade straffläggning där vi gick segrande ut kampen. 23:39 var matchen slut och jag kom hem först vid 01:30 för att sedan inte somnade förrän vid 4-snåret på morgonen då det tog väldigt lång tid att varva ner och försöka smälta matchen. En fantastisk upplevelse och en kväll likt den är något som alla supportrar drömmer om. Dagarna efter begav vi oss till Kaiserslautern och mytomspunna Fritz-Walter-Stadion vilket var den bortamatch jag hade sett fram emot mest under hela säsongen. En arena som ligger uppe på toppen av Betzenberg och den är speciell vilket gjorde besöket väl värt. Att vi dessutom vann matchen med 2-1 efter sent avgörande skadade inte för att ta med sig än fler positiva minnen från resan och en mer detaljerad version kommer om två inlägg. Sista matchen innan det vankade julledigt var en trött match på inför ett inte ens halvfullt Olympiastadion hemma mot sistaplacerade Osnabrück. Ett hemmalag utan sin stora stjärna Fabian Reese hade redan gått på julledigt och matchen slutade mållöst. Vid det här laget hade resorna börjat ta ut sin rätt och en månads vila var något jag verkligen såg fram emot.
I nästa del avhandlar jag vårens matcher.
