Rivaliteten med Spurs fortskrider genom tränarjakterna
När Tottenham och Antonio Conte gick skilda vägar den 26 mars fanns det en viss oundviklighet i att Chelsea skulle följa färg och avskeda Graham Potter precis en vecka senare. Den så kallade Battle of the Bridge i maj 2016 kan ses som kulmen av en London-rivalitet som has fluktuerat från bitterhet till våld till brittisk banter sedan den myntades på sextiotalet, men de två tränar-utträdena har iscensatt en väldigt annorlunda, nyanserad rivalitet mellan Chelsea och Spurs, vars öden till en viss
Det har funnits en påtaglig hostilitet mellan ägarna av klubbarna de senaste åren, en rivalitet som bara har ökat i takt med att Tottenham har blivit en mer konkurrenskraftig rival efter årtionden av ensidig rivalitet. (Chelsea förlorade inte en ligamatch på hemmaplan mot Spurs från 1990 till 2018 och var även obesegrade på White Hart Lane i högstaligan mellan 1987 och 2006).
Agg rotar från incidenter såsom när Chelsea snodde Willian framför ögonen på Tottenham 2013, eller när Spurs hotade att anmäla de västra Londonborna för en påstådd olaglig headhunting av Spurs sportchef Frank Arnesen före sin flytt till Stamford Bridge 2005. Även Chelseas misslyckade försök att fresta Luka Modric bort från White Hart Lane 2011 kvalar in här.
Ingen spelare har växlat mellan klubbarna sedan 2009, då Carlo Cudicini lämnade Chelsea som Bosman-transfer. Det är inget sammanträffande. Medan de kanske inte har haft titlarna för att kunna mäta sig med Chelsea, kan Spurs mer än matcha The Blues utanför planen med sitt förstklassiga stadion och träningsfaciliteter.
Sammantaget skapar allt detta ett spännande dilemma för vilken tränare som helst som eftertraktas av båda klubbarna.
Chelsea har en trupp rågad med tillräckligt mycket talang för att vara långt bättre än sin elfteplacering och en köpkraft som Spurs inte kan jämföra sig med. Vem som än får Chelsea-jobbet skulle se sig som kapabla att utmana om titlar direkt nästa säsong. Det är en lockande möjlighet.
Spurs däremot, kommer använda ett mer långsiktigt tillvägagångssätt med köp av unga spelare på ett mer organiskt sätt. De må ha haft tre tränare under relativt kort tid sedan Mauricio Pochettino lämnade i november 2019, men det kommer likväl ses som ett säkrare, potentiellt mer långsiktigt uppdrag än på Stamford Bridge, där Todd Boehly och sina kumpaner snart kommer vara på sin fjärde tränare under en sejour som startade så sent som i somras.
Tottenham kan även konkurrera när det kommer till tränarlöner. De betalade Conte 15 miljoner pund om året, vilket gjorde honom till en av de mest välbetalda tränarna i världen.
Det finns andra faktorer med i spelet här också.
Tottenham har anställt fyra före detta Chelsea-tränare under Premier League-eran - Glenn Hoddle 2001, Andre Villas-Boas 2012, Jose Mourinho 2019 och Conte 2021. Det kunde ha varit fem om inte Bayern München hade agerat så snabbt när de anställde Thomas Tuchel förra månaden, som Spurs länge har beundrat.
Potter är en annan tränare som är högt uppskattad i deras del av norra London - Tottenham var angelänga att ta honom från Brighton 2021 (han var inte beredd att lämna vid den tidpunkten vilket resulterade i att Spurs istället lejde Nuno Espirito Santo), men efter att VIllas-Boas, Mourinho och Conte behöll jobbet i tre år och två månader om man adderas deras sejourer, verkar det orealistiskt att Spurs skulle anta ännu en Chelsea-föredetting för att efterträda italienaren.
Det är svårt nog för Spurs-fans att leva med att en före detta Chelsea-tränare med en oerhört framgångsrik karriär i bagaget - både Mourinho och Conte vann ligan åt Chelsea - men att städsla en manager som katastrofartat tog dem till Premier Leagues undre halva är att tänja på gränserna. Så långt kan väl inte Levy gå?
Det finns däremot, den spännande möjligheten att Chelsea tar in en före detta Spurs-boss i Pochettino - en flytt som skulle irritera många Tottenham-supportrar. De har sjungit Pochettinos namn de senaste veckorna, även innan Conte lämnade klubben. Samstämmighet har saknats över huruvida Pochettino borde återvända till sitt forna jobb, men även för de som anser att broarna brändes 2019 när han lämnade och som tycker att han inte borde återvända, kommer han alltid ha en speciell plats i deras hjärtan. Att se honom på tränarbänken på Stamford Bridge skulle göra ont.
Skulle då möjligheten, att Chelsea går efter Pochettino, sporra Levy till att agera och få honom att återta argentinaren för att undvika en press-medförande situation - det vill säga, om Pochettino lyckas i Chelsea medan Levy anställer ett fiasko, skulle det mycket väl kunna bli droppen som får bägaren att rinna över för många Tottenham-fans som redan ser hans Spurs-sejour som ett misslyckande, trots hans flertaliga framgångar utanför planen, finansiell stabilitet och tillväxt och konsekventa topp sex-placeringar. Det är dock titlar som väger tyngst.
Men på samma gång, om Chelsea går för Pochettino, skulle det öppna upp möjligheten för andra alternativ, såsom Julian Nagelsmann eller Vincent Kompany, som både har länkats med Tottenham.
Det är inte förvånande att tränarna som eftertraktas av båda klubbarna överlappar, trots skillnader i förväntningar och budget. Chelsea har sammankopplats med inte mindre än 16 tränare (Nagelsmann, Luis Enrique, Kompany, Oliver Glasner, Ruben Amorim, Pochettino, Roberto De Zerbi, Carlo Ancelotti, Xabi Alonso, Luciano Spalletti, Conte, Marco Silva, Mourinho, Zinedine Zidane, Marcelo Gallardo och Thomas Frank.)
Faktumet att Tottenham hade en öppen tränarpost kan ha haft en inverkan i tajmingen av Chelseas beslut att avskeda Potter, dock till en lägre grad än möjligheten att Real Madrid och Paris Saint-Germain möjligtvis letar efter tränare inom snar framtid. Oavsett kommer Chelsea velat få en förstart med många framgångsrika tränare på marknaden.
Insatserna är höga för båda ägarna. Chelseas ägare görs till åtlöje och deras supportrar kritiserar dem som aldrig förut, inte bara sett till deras kredibilitet men också den ambitiösa, riskabla finansiella planen de har valt att implementera, med rekordhöga spelar-investeringar. Deras trovärdighet hänger på att få till denna tränar-rekrytering, men det finns också en ekonomiskt aspekt - om eller när Chelsea inte når Champions League nästa säsong riskerar det att bromsa Chelsea flera år. Arsenal har spenderat flera säsonger utanför den europeiska fotbollens finrum och det har tvingat klubben till en längre ombyggnad.
Chelsea däremot, har inte lyxen som en arena med 60 000 platser som Arsenal - och nu även Spurs - har för att bibehålla höga inkomster. Chelseas ekonomiska stabilitet lutar mer mot CL-intäkter.
För både Tottenham och Chelsea finns den plötsliga nytändningen för Newcastle att oroa sig över, kanske även Aston Villa. Mittenlagen i Premier League erbjuder ett flertal hot till den gamla Big Six-hegemonin, som riskerat att upplösas under kommande år, vilket skulle lämna att några av de mindre stabila efter kraftfulla medlemmarna i den sextetten - nämligen Chelsea och Tottenham - sårbara.
Deras öden är på många sätt därför sammankopplade i denna viktiga period för båda klubbarna.
Chelsea löper en reell risk av implosion om deras nästa tränare inte bygger ett vinnande lag från en av de dyraste råvarorna någonsin. Spurs, vars ägare och andra medlemmar av toppskiktet har utvisats av supportrarna från arenan, medan sportchefen har bannats från fotboll och lämnat, samtidigt som spelare buas av planen, är en stor röra.
Två klubbar som båda anser att de bör vara CL-stammisar försöker behålla sin relevans vid en tid då Big Six är mer instabilt än vad det varit på många år… och de ligger efter.
Båda klubbarna behöver en ny tränare för att få igång en nytändning, för att ge supportrarna något att tro på igen.
Detta kan mycket väl ses tillbaka på som ett avgörande vägskäl. Kanske leder faktumet att Chelsea ratade Nagelsmann till att han går till Spurs och släcker deras 16 år långa titeltörst. Kanske leder Tottenhams eventuella beslut att inte på nytt anställa Pochettino till att han går till Chelsea och vinner dem sin första ligatitel sedan 2017.
Och som historien har visat oss, om Pochettino verkligen vill ha Tottenham-jobbet igen någon gång i framtiden, vore det ett smart beslut att gå till Chelsea först…
Källa: Tim Spiers på The Athletic
