Union Saint-Gilloise – Liverpool 2–1: ”Förlust, men vem bryr sig?”
Sista gruppspelsmatchen i Europa League betydde inget för Liverpool och var ett halmstrå för Union. Något som speglade sig i matchen. En tråkig, och dålig, fotbollsmatch slutade med seger för hemmalaget.
Liverpool stod som klara gruppsegrare inför den avslutande gruppspelsmatchen i Europa League borta mot Union Saint-Gilloise. Det, tillsammans med det stundande derbyt mot United i helgen, speglade laguppställningen när Klopp mönstrade flertalet ynglingar.
För Union fanns en liten chans till avancemang, men där avgörandet låg i Toulouse händer. Trots det var det egentligen inget av lagen som verkade särskilt intresserade.
Det var en trög och chansfattig start av matchen, men där trots allt Liverpool som vanligt hade mycket boll. Trots det stora bollinnehavet fick Liverpool inte ut någonting i offensiv riktning. Ett slarvigt mittfält och ett oengagerat anfall lyckades egentligen inte att skapa en vettig målchans på mer än en halvtimme.
Hemmalaget som trots allt hade betydligt mer att spela för var dock heller inte så övertygande. De hotade då och då i kontringsspelet när Liverpools, med matchens mått mätt, rutinerade mittfält slarvade med bollen. Det var också det som skulle ligga bakom matchens första mål.
Curtis Jones tappade fästet och sedan även bollen efter drygt en halvtimme spelad och den långe svensken Gustaf Nilsson kunde hitta fram till Mohamed Amoura som, i misstänkt offsideposition, efter mycket om och men kunde runda Caoimhin Kelleher och ge belgarna ledningen. Det stora samtalsämnet var dock om Amoura verkligen var på rätt sida? Varken svenska som brittiska tv-bolag fick se några repriser eller linjer kritas och på sociala medier ser det onekligen ut som att algerien var offside. En händelse som kan reta upp, men som i och med matchens karaktär lär dö ut.
Liverpool skulle dock snabbt hitta tillbaka in i matchen, och det skulle bli en typ av revansch. Dagens lagkapten Curtis Jones slog en hörna som seglade förbi det främsta hotet Ibrahima Konaté men till slut fann fötterna på Jarell Quansah som med en läcker första touch och ett stenhårt avslut äntligen fick göra sitt första mål efter det bittra domslutet i den tidigare gruppspelsmatchen mot Toulouse.
Glädjen över kvitteringen skulle dock vara kortvarig. Bara minuter senare, precis innan halvtidsvisslan, skulle belgarna återta sin ledning när Cameron Puertas Castro bombade in ett avslut vid första stolpen. Man ska inte ta något ifrån målskytten som tar ett bra beslut, men visst borde Kelleher kunnat göra mer på det?
Nåväl, underläge i halvtid och trots att Klopp luftade lite mer rutinerade spelare under den andra halvleken så var det inte på tal om någon forcering. Känslan var att matchen bara skulle spelas av inför helgens smällkaramell och belgarna var även de nöjda. De skulle visserligen ha en boll till i mål men efter VAR-granskning dök en hand upp i uppspelsfasen och halvtidsresultatet förblev slutresultat.
När jag summerar matchen var det viktiga att Liverpool gjorde mål. Det innebär nämligen ett tangerat klubbrekord då Liverpool nu, återigen, gjort mål i 34 raka matcher alla tävlingar inräknat. Ett rekord som vi får hoppas slås på riktigt i helgens match. Besvikelsen blir i stället att ingen av ynglingarna på riktigt tog chansen att ta sig in i hjärtat med en imponerande insats likt spelare som Stefan Bajcetic, Tyler Morton och till viss del Jarell Quansah gjort de senaste säsongerna. Om vi avslutar med att sammanfatta resultatet så är känslan verkligen ”Förlust, men vem bryr sig?”. Mot tvåsiffrigt i helgen i stället.
Liverpools förlust i Belgien
