Ajax
2025-05-07 18:12
Historien om Ajax del 3: 1940-1945 – Ajax under ockupationen
Ajax firar 125 år. Det är därför hög tid att skriva den definitiva Ajax-historien. Del 3 handlar om Ajax tuffa tillvaro under andra världskriget. När Nazityskland ockuperade landet, Ajax tränare sattes i fångläger, högeryttern hamnade i Auschwitz och mängder av spelare, ledare och supportrar föll offer till kriget och Förintelsen. Medan bollarna rullade vidare.
William Edström
william.edstrom@svenskafans.com
@wyeds
Ligatiteln 1938/39 var Ajax femte för decenniet och sjunde någonsin. Det blev slutpunkten för klubbens första guldålder.
För sen kom kriget. Nederländerna upprätthöll sin neutralitet som tagit landet genom första världskriget och mellankrigstiden. Fotboll fortsatte spelas trots krigsutbrottet, hållningen från förbundet och representanter för klubbarna var att sport kunde skänka glädje och en nödvändig distraktion i en orolig tid. Armén började mobilisera i augusti 1939 dock och det innebar att Ajax och de andra klubbarna ofta saknade spelare. Ajax började säsongen 1939/40 utan skyttekungen Piet van Reenen, försvarsklipporna Henk Blomvliet och Dick Been, vänsterhalven Jan Schubert och anfallaren Rinus Bijl. Omkring 50 Ajax-spelare i klubbens olika lag kallades in vid olika tillfällen.
10 maj 1940 invaderade Nazityskland Nederländerna, trots landets neutralitet. Nederländerna hade en dåligt rustad armé, eftersom man visste att landet inte skulle kunna stå emot en eventuell ockupation själva förlitade man sig på stöd från bundsförvanter, men Storbritannien och Frankrike var saktfärdiga. I fyra dagar höll man emot, men 14 maj bombade nazisterna Rotterdam sönder och samman och hotade göra detsamma med Utrecht vilket fick Nederländerna att kapitulera.
Även efter naziockupationen fortsatte fotbollssäsongen, om än med en viss förskjutning efter att Rotterdam jämnats med marken. Tre månader efter Rotterdamblitzen blev Feyenoord ligamästare – enda gången till och med Ajax kunde unna ärkefienden en titel. Från början var Nazitysklands plan att försöka assimilera Nederländerna till sin ideologi. Därför lät ockupationsmakten livet i landet till en början flyta på hyfsat ”normalt”, bland annat lät man fotbollen rulla på som förut. Deras plan var att först efter att kriget var vunnet nazifiera sporten och allt annat i landet. De hade tidigare försökt nazifiera idrotten i ockuperade Norge vilket ledde till att idrotten stannade av helt där, därför lät man bli i Nederländerna.
Gradvis ökade nazisterna kontrollen av sporten, bland annat förbjöds klubbarnas medlemsblad. De antisemitiska förföljelserna nazisterna införde i stort innefattade också idrotten då judar förbjöds delta i sportaktiviteter. Sedan började deportationerna till koncentrationsläger.
Februaristrejken 1941, organiserad av kommunister i Amsterdam i protest mot nazisternas behandling av judar, var en generalstrejk 300 000 personer deltog i. Det började med att spårvagnsförarna slutade arbeta, och en efter en följde andra arbetare efter och gjorde Amsterdam stilla vilket överraskade nazisterna. Strejken slogs ner hårt, men var den första stora offentliga protesten mot nazisterna i ett ockuperat land. Efter det gav nazisterna upp tanken på att lyckas långsamt assimilera holländarna till sin ideologi och utökade kontrollen över samhället.
Men idrotten fortsatte lämnas relativt ostörd och fotbollen fortsatte. 23 februari 1941, samtidigt som nazisterna gjorde räder i Amsterdams judiska kvarter inte långt från De Meer, vilket föranledde Februaristrejken, spelade Ajax hemma mot Xerxes (seger 9-1). Under krigsåren värnade Ajax om att klubben skulle fortsätta vara något att samlas kring, precis som före kriget fortsatte klubben anordna regelbundna träffar för medlemmar på Suisse Hotel på Kalverstraat där man hade biljardtävlingar, schackturneringar och bingokvällar. Matcherna fortsatte dra publik, i oktober 1941 gick 20 000 på Ajax - Feyenoord. Sportsligt gick det dåligt för Ajax under kriget, bortsett en cuptitel 1943. Vissa nyckelspelare sattes i tvångsarbete i Tyskland, som Henk Blomvliet, andra gömde sig, som Jan Schubert. Man slutade som bäst tvåa i regionalserien och fick aldrig spela mästerskapsserien, i stor kontrast till succéåren före kriget.
Han Dade, en av Ajax grundare och prominent som klubbens förste viceordförande och senare kassör, ordförande och hedersordförande, avled i december 1940, 62 år gammal.
Jack Reynolds, som med undantag för tre år på 1920-talet varit Ajax tränare ända sedan 1915 och instrumental i att bygga upp klubben till det den var som sjufaldiga mästare innan krigsutbrottet, tillfångatogs av nazisterna då han var engelsman. Han placerades i samma fångläger i Schlesien som författaren PG Wodehouse. Där organiserade han ”landskamper” i fotboll mellan fångar från olika länder. Den tidigare backen Dolf van Kol tog över som tränare för Ajax.
Ajax hade (och har) en judisk image. En stor del av Nederländernas judiska befolkning bodde i Amsterdam. Judar har bott i Amsterdam sen 1400-talet, för många blev Amsterdam en fristad efter förföljelser på andra platser. Amsterdam fick smeknamnet Mokum, jiddisch för hem för att det uppfattades som en trygg plats då den holländska republiken 1579 blev första landet i Europa att skriva in religionsfrihet i lagen. Vissa andra europeiska städer hade haft ett judiskt ”ghetto” där man historiskt tvingat in judarna. Det gjordes inte i Amsterdam, judar levde över hela staden, men det fanns också de historiska judiska kvarteren, Jodenbuurt, i centrala och östra Amsterdam nära Ajax hemkvarter Watergraafsmeer. Bortasupportrar på väg till De Meer tog spårvagnen förbi Weesperplein där det varje söndag (som alltid var matchdag) hölls en judisk marknad. Det befäste bilden av Ajax som en judisk klubb i motståndarnas ögon. Ajax hade inte fler judiska spelare än andra Amsterdamklubbar, men hade många judiska supportrar.
Nazisterna skapade ett ghetto genom att spärra av delar av de gamla judiska kvarteren från resten av staden och tvingade andra judar att flytta dit för att samla dem på ett ställe. Det var i protest mot detta Februaristrejken bröt ut. Nazisterna fick hjälp av holländsk polis och omfattande deportationer började. Men fotbollen rullade på. 27 juni 1943 vann Ajax cupfinalen mot DFC, klubbens enda titel under kriget. Samma dag gjorde nazisterna en stor razzia mot Amsterdams judar. Spelarna Gé van Dijk och Joop Stoffelen stoppades av tyska soldater när de pASSErade förbi nära de judiska kvarteren på väg hem från matchen men släpptes efter att ha berättat om den.
Av Nederländernas ca 140 000 judar mördades ca 102 000 i nazisternas koncentrationsläger.
En av de 102 000 var Eddy Hamel, högerytter i Ajax 1922 till 1930. Han föddes på Upper East Side i New York 21 oktober 1902 till Eva och Moses Hamel. Moses var diamantslipare, han och Eva var båda från Amsterdam, när Eddy var ett halvår gammal flyttade de hem igen och Eddy växte upp i Amsterdam. Han debuterade för Ajax som 18-åring och blev mycket populär bland lagkamrater och supportrar. Han hade en egen fanclub som stod längs sidlinjen och i halvtid bytte sida för att fortsätta vara nära Eddy. Legendaren Wim Anderiesen höll Hamel som den bäste av alla högeryttrar han spelade med under sin långa Ajax-karriär. En knäskada gjorde att Hamel fick sluta spela som 28-åring hösten 1930 efter 125 matcher för Ajax, till våren blev Ajax mästare. Han fortsatte dock lira i Ajax veteranlag samtidigt som han tränade några mindre Amsterdamlag.
Eddy Hamel greps av nazisterna i oktober 1942 för att han inte hade en davidsstjärna på armen. Han och hans fru Johanna och deras barn Robert och Paul skickades till Westerbork, ett övergångsläger i nordöstra Nederländerna. Eddy hade inte sitt amerikanska pass på sig, hade han haft det hade han kanske placerats i ett enklare fångläger för att eventuellt bytas mot tyska krigsfångar. Istället skickades hela familjen Hamel till Auschwitz i januari 1943. Johanna, Robert och Paul skickades till gaskammaren direkt. Eddy tvingades till arbete i lägret tills 30 april 1943 då en svullen blåsa i hans mun upptäcktes under en rutinkontroll, då skickades också Eddy till gaskammaren. Han var 40 år gammal.
Eddy Hamel var den mest kända av Ajax krigsoffer. Men han var inte den enda.
Anfallaren Gerrit Nieuwkamp var den ende dåvarande aktive a-lagsspelaren som inte överlevde kriget. Han kom till Ajax 1942 från AFC och gjorde två mål i debuten – som kom att bli hans enda Ajax-match. Han och flera andra greps under hösten av polisen (som samarbetade med nazisterna) misstänkta för att ha förskingrat distributionsdokument. Han dog under oklara omständigheter i lägret Vught 30 januari 1943, 25 år gammal.
Joseph ”Jopie” de Haan, vänsterytter i Ajax C-lag mördades i Auschwitz 30 september 1942. Han var 25 år gammal. På samma transport till Auschwitz fanns Isidoor Maurits Dreesde, målvakt i ett av Ajax korplag, han var 32 år när han mördades i Auschwitz 13 augusti 1942.
Flera av Ajax ungdomsspelare mördades i läger. Karel Cossmann, i Mauthausen 26 juni 1941, han var 18 år gammal. Maurits de Hond i Auschwitz 30 september 1942, han var också 18. Ezechiël Luza var 17 år när han mördades i Auschwitz 31 mars 1944.
Cossmans årskamrat Evert Levendig sattes 1943 i tvångsarbete i Tyskland. Under en bombräd tog han en våghalsig chans och flydde. Han hamnade i Jugoslavien där han och hans kamrater greps av partisaner som stred mot tyskarna, Levendig anslöt på partisanernas sida och dog i strid i Jugoslavien 30 mars 1945, han var 22 år gammal. Jacobus van der Velde sattes i tvångsarbete i Frankfurt då han var maskinist, han dog där när Frankfurt bombades av de allierade 22 mars 1944. Han var 20 år gammal.
Jan den Boer, som gjorde 15 matcher i Ajax a-lag 1929-1931 mördades i Neuengamme 17 december 1944, 42 år gammal. Två dagar tidigare hade Ajax-medlemmen Anthonie Renes dött av blodförgiftning i samma läger, 39 år gammal.
Ajax vaktmästare Hartog Nunes Vas mördades i Lieberose 15 februari 1945, han var 35 år gammal. Abraham Hijman som spelade för Ajax C-lag var 23 år när han mördades i mars 1944, han hade internerats på övergångslägret Westerbork och sen satts på en transport med oklar destination. Philip Feitsma som också spelade på lägre nivå med Ajax var 41 år när han dog i april 1945, under en dödsmarsch från Theresienstadt till Auschwitz.
Joseph Davidson, som spelat fotboll och cricket i Ajax och 1938 blev hedersmedlem efter 25 års medlemskap, mördades i Auschwitz i januari 1944. Han var 52 år. Ajax-medlemmen Cornelis Arendse föll offer redan i Amsterdam 10 maj 1941, han var 46 år. Siegfried Rosenberg spelade för Ajax C-lag som ung, han blev sedan bankman. Han mördades i Oranienburg 15 december 1944, 54 år gammal.
Hans Schoevaart, son till tidigare Ajax-spelaren- och styrelseledamoten Jan Schoevaart, spelade fotboll i Ajax som ung och som senior för klubbens baseball- och cricketlag. Hans arbete som bankman förde honom till holländska Ostindien där han befann sig vid krigsutbrottet. Han tog värvning i ostindiska armén, efter att styrkorna kapitulerat 1942 hamnade han i ett japanskt fångläger där han dog av dysenteri. Han var 28 år gammal.
Chris Holst, som gick från att vara Ajax förste kapten till andre ordförande, föddes på Java till holländska föräldrar. Han växte upp och levde sitt unga liv i Amsterdam där han var en vital del av Ajax tidiga utveckling som spelare och styrelsemedlem fram till 1920 när han flyttade tillbaka till Indonesien. Han dog i ett japanskt fångläger i Ambarawa i maj 1945, 61 år gammal.
Piet Roodenbrugh, son till Ajax hedersmedlem Daan Roodenburgh, arkitekten bakom Het Houten Stadion och De Meer, spelade i Ajax som ung men blev istället landhockeystjärna och landslagsman i det. Han var en del av den holländska motståndsrörelsen men greps efter att ha angetts av en kollaboratör, fängslades och avrättades 15 december 1944.
2024 satte Ajax upp en plakett på träningsanläggningen De Toekomst till minne av Ajax krigsoffer efter att Ajax-historikerna Evert Vermeer och Max Flam forskat i den bortglömda historien om Ajax krigsoffer. På plaketten finns dessa rader, fritt översatt till svenska:
De som aldrig återvänder
från historiens skräck
Har nu namn
För evigt i minne
Glöm aldrig igen
Före ockupationen levde ungefär 80 000 judar i Amsterdam. Efter kriget var bara omkring 5 000 kvar. Nazisterna förintade nästan hela Amsterdams judiska befolkning vilket för evigt förändrade staden och Ajax. De historiska judiska kvarteren var i stort sett förstörda och övergivna. I en jubileumsbok som gavs ut 1950 när Ajax fyllde 50 år skrev signaturen B.S. le Marché en dikt, fritt och amatörmässigt översatt av undertecknad:
Många gamla historiska platser
dit män gillade att komma
är borta, skapar ett tomrum
–bokstavligen – i Amsterdam
Det är sant framför allt
för våra gamla judiska kvarter
Otaliga är alla gånger
Vi besökte marknaden en söndag morgon
Köpmannen missade ingen önskan
hans skarpa öga såg
”Har du rätta linsen i?”
Ajax har, hur skulle det annars kunna vara,
i östra delen av stan
på De Meer många supportrar
från den judiska miljön haft
Killar från Zwanenburgval
Killar från Marksteeg
– där det en gång glittrade med humor –
är nu tomt, övergivet och ödsligt
De fulla med generositet även i fattigdom
– även om de kunde vara envisa
gav de många killar uppmuntran:
”Bara du gör mål så!”
Det här var en Memento (mori)
över det som en gång levde
livfullt! – Historien
kom och raderade allt
Men vem som än försöker kränka dem nu
när de inte längre är här
Ajax kommer alltid minnas dem
– de som gav uppmuntran
även till en skribent, då bara liten –
alltid, så även vid denna festlighet
Den judiske vänsterinnern Johnny Roeg som gjorde 16 mål på 26 matcher för Ajax 1934-1936, överlevde kriget genom att gömma sig hos vänner. Han blev 93 år gammal och strax före sin död 2003 förärades han med en guldklocka för sitt 70-åriga medlemskap i Ajax.
Jaap van Praag, som senare kom att bli legendarisk ordförande i Ajax, var vid ockupationen 30 år och spelade för klubbens C-lag, han tillbringade kriget gömd dels hos fd spelaren och då styrelseledamoten Jan Schoevaart (som alltså förlorade sin son Hans i kriget). En tid även på vinden till en fotobutik på Overtoom där han satt blickstilla på en stol under affärstimmarna då inte ens innehavaren av butiken visste att han var där. Hela van Praags familj mördades i Auschwitz. Ruud Krols pappa ”Kuki” Krol var med i motståndsrörelsen och gömde och räddade livet på 14 judar under kriget.
Men alla hjälpte inte till. Efter kriget kastade Ajax ut 17 medlemmar som varit kollaboratörer, som samarbetat med nazisterna. Mest prominent Joop Pelser. Han kom till Ajax 1908 tillsammans med sina bröder Fons, Jan och Adriaan när klubben Holland gick upp i Ajax. Alla blev a-lagsspelare, där Joop och Fons blev mest framgångsrika. De var med och vann klubbens två första ligaguld 1918-1919 och Joop blev kapten. På 20-talet spelade de med Eddy Hamel. Efter spelarkarriären blev Joop Pelser ungdomstränare i Ajax och 1938 hedersmedlem i klubben. Samma år gick hans fru Maria med i NSB, det holländska nazistpartiet. Ett år senare gick Joop och deras söner Harry och Jan också med.
Under ockupationen spelade Harry för Ajax a-lag. Jan gick med i Waffen-SS och stred på östfronten. Joop började jobba för LiRo, ”Nazibanken” med att genomsöka deporterade judars hem efter värdesaker. I två veckor jobbade Joop Pelser också som vakt på Hollandse Schouwburg, byggnaden i Amsterdam nazisterna använder som deportationsplats för judar. Han fick sparken från LiRo inom ett år för att han inte rapporterade en incident han bevittnade då en tysk underofficer attackerade en judisk kvinna. Han fick sen ett administrativt jobb inom offentlig sektor.
1943 deserterade Jan från SS, på en spårvagn hemma i Amsterdam sköt han ihjäl en tysk som frågade efter hans papper och flydde, hela familjen gick under jorden men hittades efter två veckor. Joop och Maria släpptes efter några dagar och Joop avsade sig sitt NSB-medlemskap. Vid krigsslutet försökte de som många andra kollaboratörer gömma sig undan rättvisan men Joop lurades ut ur sitt gömställe med ett brev som sa att han kunde hämta sin besparingar på en bank. Han dök upp för att göra det och hela familjen greps. Joop Pelser dömdes till fängelse i tre år och tre månader. Och Ajax sa upp den tidigare hedersmedlemmens medlemskap i klubben.
När kriget vände till de allierades fördel blev tyskockupationen mer brutal – så brutal att till sist även fotbollen stannade av. Det sista året blev ett långt lidande för Amsterdam och Nederländerna. Efter D-Dagen avancerade allierade styrkor snabbt genom norra Frankrike och Belgien. I förväntan att nazisterna skulle tappa Nederländerna också beordrade den holländska exilregering ut järnvägen i strejk mot tyskarna. Genom att spränga broar vid Arnhem lyckades tyskarna dock hålla greppet om den vänstra delen av landet, och i en hämndaktion stoppade de alla matleveranser. Det ledde till Hongerwinter, hungervintern 1944-45 då massvält utbröt i Amsterdam och resten av västra Nederländerna. Bristen på mat blev så desperat att människor till slut åt tulpanlökar. Ca 22 000 människor svalt ihjäl.
För att rädda barn försökte man föra så många som möjligt till säkerhet i Friesland, nordöstra Nederländerna. I samband med Heerenveen - Ajax i januari 2025 överräckte Ajax en plakett till Heerenveen som tack för klubbens stöd under Hongerwinter när Heerenveen i en aktion tog emot över 80 ungdomsspelare från Ajax och tre andra Amsterdamklubbar som därmed överlevde svälten.
Nazityskland kapitulerade 5 maj 1945, men Amsterdam förblev ockuperat tills allierade trupper kunde nå staden och avväpna tyskarna. Den 7 maj gick man ur huse för att fira då kanadensiska trupper väntades anlända. Tusentals samlades på Dam-torget för ett spontant firande. En av dem var 13-årige Wim Anderiesen Jr. Hans pappa, Wim Anderiesen Sr. som var Ajax största stjärna före kriget, hade dött i förtid året innan i lunginflammation.
På hörnet av Dam ligger De Groote Club-huset med adress Kalverstraat 2. Det var i en del av den fastigheten som Café Oost-Indië låg, där Ajax grundades 45 år tidigare. Nu, den 7 maj 1945, skedde något annat historiskt i huset. Tyska soldater hade gömt sig på en av de översta våningarna. Plötsligt öppnade de eld över folkmassan på Dam. Minst 32 människor dog och hundratals skadades. En av dem var Wim Anderiesen Jr. som sköts i ryggen. Han räddades av en okänd man som tog honom på sin lådcykel till Frälsningsarmén där han fick hjälp. I ett år låg Wim Anderiesen Jr. på mage för att skottskadorna i ryggen skulle läka.
Sex år senare debuterade han i Ajax a-lag. Han kom att göra 177 matcher för Ajax och vinna två ligaguld. Han var centerhalv, likt sin far.
205 901 holländare dog på grund av kriget (varav ca 107 000 i Förintelsen), 2,36 % av befolkningen vilket var högst dödsantal per capita av alla tyskockuperade länder.
När andra världskriget var över behövde Nederländerna, Amsterdam och Ajax samla ihop spillrorna av det som varit. Ur askan bygga något nytt. Ajax var decimerat. 30-talets storhetstid var över sen länge. Medlemmar som varit kollaboratörer kastades ut. Medlemmar som fallit offer för kriget och Förintelsen fanns inte mer.
Den 25 april 1947 var en fredag. På sjukhuset på Linnaeusstraat i östra Amsterdam föddes en pojke. Han kommer att växa upp på Akkerstraat 32 i arbetarklasskvarteret Betondorp, precis på andra sidan Middenweg från Ajax stadion De Meer.
Pojkens namn var Hendrik Johannes Cruijff.
Läs också:
Historien om Ajax del 1: ”Den 18 mars 1900, på Café Oost-Indië…”
Historien om Ajax del 2: 1928-1939 – Ajax första storhetstid
För sen kom kriget. Nederländerna upprätthöll sin neutralitet som tagit landet genom första världskriget och mellankrigstiden. Fotboll fortsatte spelas trots krigsutbrottet, hållningen från förbundet och representanter för klubbarna var att sport kunde skänka glädje och en nödvändig distraktion i en orolig tid. Armén började mobilisera i augusti 1939 dock och det innebar att Ajax och de andra klubbarna ofta saknade spelare. Ajax började säsongen 1939/40 utan skyttekungen Piet van Reenen, försvarsklipporna Henk Blomvliet och Dick Been, vänsterhalven Jan Schubert och anfallaren Rinus Bijl. Omkring 50 Ajax-spelare i klubbens olika lag kallades in vid olika tillfällen.
10 maj 1940 invaderade Nazityskland Nederländerna, trots landets neutralitet. Nederländerna hade en dåligt rustad armé, eftersom man visste att landet inte skulle kunna stå emot en eventuell ockupation själva förlitade man sig på stöd från bundsförvanter, men Storbritannien och Frankrike var saktfärdiga. I fyra dagar höll man emot, men 14 maj bombade nazisterna Rotterdam sönder och samman och hotade göra detsamma med Utrecht vilket fick Nederländerna att kapitulera.
Även efter naziockupationen fortsatte fotbollssäsongen, om än med en viss förskjutning efter att Rotterdam jämnats med marken. Tre månader efter Rotterdamblitzen blev Feyenoord ligamästare – enda gången till och med Ajax kunde unna ärkefienden en titel. Från början var Nazitysklands plan att försöka assimilera Nederländerna till sin ideologi. Därför lät ockupationsmakten livet i landet till en början flyta på hyfsat ”normalt”, bland annat lät man fotbollen rulla på som förut. Deras plan var att först efter att kriget var vunnet nazifiera sporten och allt annat i landet. De hade tidigare försökt nazifiera idrotten i ockuperade Norge vilket ledde till att idrotten stannade av helt där, därför lät man bli i Nederländerna.
Gradvis ökade nazisterna kontrollen av sporten, bland annat förbjöds klubbarnas medlemsblad. De antisemitiska förföljelserna nazisterna införde i stort innefattade också idrotten då judar förbjöds delta i sportaktiviteter. Sedan började deportationerna till koncentrationsläger.
Februaristrejken 1941, organiserad av kommunister i Amsterdam i protest mot nazisternas behandling av judar, var en generalstrejk 300 000 personer deltog i. Det började med att spårvagnsförarna slutade arbeta, och en efter en följde andra arbetare efter och gjorde Amsterdam stilla vilket överraskade nazisterna. Strejken slogs ner hårt, men var den första stora offentliga protesten mot nazisterna i ett ockuperat land. Efter det gav nazisterna upp tanken på att lyckas långsamt assimilera holländarna till sin ideologi och utökade kontrollen över samhället.
Men idrotten fortsatte lämnas relativt ostörd och fotbollen fortsatte. 23 februari 1941, samtidigt som nazisterna gjorde räder i Amsterdams judiska kvarter inte långt från De Meer, vilket föranledde Februaristrejken, spelade Ajax hemma mot Xerxes (seger 9-1). Under krigsåren värnade Ajax om att klubben skulle fortsätta vara något att samlas kring, precis som före kriget fortsatte klubben anordna regelbundna träffar för medlemmar på Suisse Hotel på Kalverstraat där man hade biljardtävlingar, schackturneringar och bingokvällar. Matcherna fortsatte dra publik, i oktober 1941 gick 20 000 på Ajax - Feyenoord. Sportsligt gick det dåligt för Ajax under kriget, bortsett en cuptitel 1943. Vissa nyckelspelare sattes i tvångsarbete i Tyskland, som Henk Blomvliet, andra gömde sig, som Jan Schubert. Man slutade som bäst tvåa i regionalserien och fick aldrig spela mästerskapsserien, i stor kontrast till succéåren före kriget.
Han Dade, en av Ajax grundare och prominent som klubbens förste viceordförande och senare kassör, ordförande och hedersordförande, avled i december 1940, 62 år gammal.
Jack Reynolds, som med undantag för tre år på 1920-talet varit Ajax tränare ända sedan 1915 och instrumental i att bygga upp klubben till det den var som sjufaldiga mästare innan krigsutbrottet, tillfångatogs av nazisterna då han var engelsman. Han placerades i samma fångläger i Schlesien som författaren PG Wodehouse. Där organiserade han ”landskamper” i fotboll mellan fångar från olika länder. Den tidigare backen Dolf van Kol tog över som tränare för Ajax.
Ajax hade (och har) en judisk image. En stor del av Nederländernas judiska befolkning bodde i Amsterdam. Judar har bott i Amsterdam sen 1400-talet, för många blev Amsterdam en fristad efter förföljelser på andra platser. Amsterdam fick smeknamnet Mokum, jiddisch för hem för att det uppfattades som en trygg plats då den holländska republiken 1579 blev första landet i Europa att skriva in religionsfrihet i lagen. Vissa andra europeiska städer hade haft ett judiskt ”ghetto” där man historiskt tvingat in judarna. Det gjordes inte i Amsterdam, judar levde över hela staden, men det fanns också de historiska judiska kvarteren, Jodenbuurt, i centrala och östra Amsterdam nära Ajax hemkvarter Watergraafsmeer. Bortasupportrar på väg till De Meer tog spårvagnen förbi Weesperplein där det varje söndag (som alltid var matchdag) hölls en judisk marknad. Det befäste bilden av Ajax som en judisk klubb i motståndarnas ögon. Ajax hade inte fler judiska spelare än andra Amsterdamklubbar, men hade många judiska supportrar.
Nazisterna skapade ett ghetto genom att spärra av delar av de gamla judiska kvarteren från resten av staden och tvingade andra judar att flytta dit för att samla dem på ett ställe. Det var i protest mot detta Februaristrejken bröt ut. Nazisterna fick hjälp av holländsk polis och omfattande deportationer började. Men fotbollen rullade på. 27 juni 1943 vann Ajax cupfinalen mot DFC, klubbens enda titel under kriget. Samma dag gjorde nazisterna en stor razzia mot Amsterdams judar. Spelarna Gé van Dijk och Joop Stoffelen stoppades av tyska soldater när de pASSErade förbi nära de judiska kvarteren på väg hem från matchen men släpptes efter att ha berättat om den.
Av Nederländernas ca 140 000 judar mördades ca 102 000 i nazisternas koncentrationsläger.
En av de 102 000 var Eddy Hamel, högerytter i Ajax 1922 till 1930. Han föddes på Upper East Side i New York 21 oktober 1902 till Eva och Moses Hamel. Moses var diamantslipare, han och Eva var båda från Amsterdam, när Eddy var ett halvår gammal flyttade de hem igen och Eddy växte upp i Amsterdam. Han debuterade för Ajax som 18-åring och blev mycket populär bland lagkamrater och supportrar. Han hade en egen fanclub som stod längs sidlinjen och i halvtid bytte sida för att fortsätta vara nära Eddy. Legendaren Wim Anderiesen höll Hamel som den bäste av alla högeryttrar han spelade med under sin långa Ajax-karriär. En knäskada gjorde att Hamel fick sluta spela som 28-åring hösten 1930 efter 125 matcher för Ajax, till våren blev Ajax mästare. Han fortsatte dock lira i Ajax veteranlag samtidigt som han tränade några mindre Amsterdamlag.
Eddy Hamel greps av nazisterna i oktober 1942 för att han inte hade en davidsstjärna på armen. Han och hans fru Johanna och deras barn Robert och Paul skickades till Westerbork, ett övergångsläger i nordöstra Nederländerna. Eddy hade inte sitt amerikanska pass på sig, hade han haft det hade han kanske placerats i ett enklare fångläger för att eventuellt bytas mot tyska krigsfångar. Istället skickades hela familjen Hamel till Auschwitz i januari 1943. Johanna, Robert och Paul skickades till gaskammaren direkt. Eddy tvingades till arbete i lägret tills 30 april 1943 då en svullen blåsa i hans mun upptäcktes under en rutinkontroll, då skickades också Eddy till gaskammaren. Han var 40 år gammal.
Eddy Hamel var den mest kända av Ajax krigsoffer. Men han var inte den enda.
Anfallaren Gerrit Nieuwkamp var den ende dåvarande aktive a-lagsspelaren som inte överlevde kriget. Han kom till Ajax 1942 från AFC och gjorde två mål i debuten – som kom att bli hans enda Ajax-match. Han och flera andra greps under hösten av polisen (som samarbetade med nazisterna) misstänkta för att ha förskingrat distributionsdokument. Han dog under oklara omständigheter i lägret Vught 30 januari 1943, 25 år gammal.
Joseph ”Jopie” de Haan, vänsterytter i Ajax C-lag mördades i Auschwitz 30 september 1942. Han var 25 år gammal. På samma transport till Auschwitz fanns Isidoor Maurits Dreesde, målvakt i ett av Ajax korplag, han var 32 år när han mördades i Auschwitz 13 augusti 1942.
Flera av Ajax ungdomsspelare mördades i läger. Karel Cossmann, i Mauthausen 26 juni 1941, han var 18 år gammal. Maurits de Hond i Auschwitz 30 september 1942, han var också 18. Ezechiël Luza var 17 år när han mördades i Auschwitz 31 mars 1944.
Cossmans årskamrat Evert Levendig sattes 1943 i tvångsarbete i Tyskland. Under en bombräd tog han en våghalsig chans och flydde. Han hamnade i Jugoslavien där han och hans kamrater greps av partisaner som stred mot tyskarna, Levendig anslöt på partisanernas sida och dog i strid i Jugoslavien 30 mars 1945, han var 22 år gammal. Jacobus van der Velde sattes i tvångsarbete i Frankfurt då han var maskinist, han dog där när Frankfurt bombades av de allierade 22 mars 1944. Han var 20 år gammal.
Jan den Boer, som gjorde 15 matcher i Ajax a-lag 1929-1931 mördades i Neuengamme 17 december 1944, 42 år gammal. Två dagar tidigare hade Ajax-medlemmen Anthonie Renes dött av blodförgiftning i samma läger, 39 år gammal.
Ajax vaktmästare Hartog Nunes Vas mördades i Lieberose 15 februari 1945, han var 35 år gammal. Abraham Hijman som spelade för Ajax C-lag var 23 år när han mördades i mars 1944, han hade internerats på övergångslägret Westerbork och sen satts på en transport med oklar destination. Philip Feitsma som också spelade på lägre nivå med Ajax var 41 år när han dog i april 1945, under en dödsmarsch från Theresienstadt till Auschwitz.
Joseph Davidson, som spelat fotboll och cricket i Ajax och 1938 blev hedersmedlem efter 25 års medlemskap, mördades i Auschwitz i januari 1944. Han var 52 år. Ajax-medlemmen Cornelis Arendse föll offer redan i Amsterdam 10 maj 1941, han var 46 år. Siegfried Rosenberg spelade för Ajax C-lag som ung, han blev sedan bankman. Han mördades i Oranienburg 15 december 1944, 54 år gammal.
Hans Schoevaart, son till tidigare Ajax-spelaren- och styrelseledamoten Jan Schoevaart, spelade fotboll i Ajax som ung och som senior för klubbens baseball- och cricketlag. Hans arbete som bankman förde honom till holländska Ostindien där han befann sig vid krigsutbrottet. Han tog värvning i ostindiska armén, efter att styrkorna kapitulerat 1942 hamnade han i ett japanskt fångläger där han dog av dysenteri. Han var 28 år gammal.
Chris Holst, som gick från att vara Ajax förste kapten till andre ordförande, föddes på Java till holländska föräldrar. Han växte upp och levde sitt unga liv i Amsterdam där han var en vital del av Ajax tidiga utveckling som spelare och styrelsemedlem fram till 1920 när han flyttade tillbaka till Indonesien. Han dog i ett japanskt fångläger i Ambarawa i maj 1945, 61 år gammal.
Piet Roodenbrugh, son till Ajax hedersmedlem Daan Roodenburgh, arkitekten bakom Het Houten Stadion och De Meer, spelade i Ajax som ung men blev istället landhockeystjärna och landslagsman i det. Han var en del av den holländska motståndsrörelsen men greps efter att ha angetts av en kollaboratör, fängslades och avrättades 15 december 1944.
2024 satte Ajax upp en plakett på träningsanläggningen De Toekomst till minne av Ajax krigsoffer efter att Ajax-historikerna Evert Vermeer och Max Flam forskat i den bortglömda historien om Ajax krigsoffer. På plaketten finns dessa rader, fritt översatt till svenska:
De som aldrig återvänder
från historiens skräck
Har nu namn
För evigt i minne
Glöm aldrig igen
Före ockupationen levde ungefär 80 000 judar i Amsterdam. Efter kriget var bara omkring 5 000 kvar. Nazisterna förintade nästan hela Amsterdams judiska befolkning vilket för evigt förändrade staden och Ajax. De historiska judiska kvarteren var i stort sett förstörda och övergivna. I en jubileumsbok som gavs ut 1950 när Ajax fyllde 50 år skrev signaturen B.S. le Marché en dikt, fritt och amatörmässigt översatt av undertecknad:
Många gamla historiska platser
dit män gillade att komma
är borta, skapar ett tomrum
–bokstavligen – i Amsterdam
Det är sant framför allt
för våra gamla judiska kvarter
Otaliga är alla gånger
Vi besökte marknaden en söndag morgon
Köpmannen missade ingen önskan
hans skarpa öga såg
”Har du rätta linsen i?”
Ajax har, hur skulle det annars kunna vara,
i östra delen av stan
på De Meer många supportrar
från den judiska miljön haft
Killar från Zwanenburgval
Killar från Marksteeg
– där det en gång glittrade med humor –
är nu tomt, övergivet och ödsligt
De fulla med generositet även i fattigdom
– även om de kunde vara envisa
gav de många killar uppmuntran:
”Bara du gör mål så!”
Det här var en Memento (mori)
över det som en gång levde
livfullt! – Historien
kom och raderade allt
Men vem som än försöker kränka dem nu
när de inte längre är här
Ajax kommer alltid minnas dem
– de som gav uppmuntran
även till en skribent, då bara liten –
alltid, så även vid denna festlighet
Den judiske vänsterinnern Johnny Roeg som gjorde 16 mål på 26 matcher för Ajax 1934-1936, överlevde kriget genom att gömma sig hos vänner. Han blev 93 år gammal och strax före sin död 2003 förärades han med en guldklocka för sitt 70-åriga medlemskap i Ajax.
Jaap van Praag, som senare kom att bli legendarisk ordförande i Ajax, var vid ockupationen 30 år och spelade för klubbens C-lag, han tillbringade kriget gömd dels hos fd spelaren och då styrelseledamoten Jan Schoevaart (som alltså förlorade sin son Hans i kriget). En tid även på vinden till en fotobutik på Overtoom där han satt blickstilla på en stol under affärstimmarna då inte ens innehavaren av butiken visste att han var där. Hela van Praags familj mördades i Auschwitz. Ruud Krols pappa ”Kuki” Krol var med i motståndsrörelsen och gömde och räddade livet på 14 judar under kriget.
Men alla hjälpte inte till. Efter kriget kastade Ajax ut 17 medlemmar som varit kollaboratörer, som samarbetat med nazisterna. Mest prominent Joop Pelser. Han kom till Ajax 1908 tillsammans med sina bröder Fons, Jan och Adriaan när klubben Holland gick upp i Ajax. Alla blev a-lagsspelare, där Joop och Fons blev mest framgångsrika. De var med och vann klubbens två första ligaguld 1918-1919 och Joop blev kapten. På 20-talet spelade de med Eddy Hamel. Efter spelarkarriären blev Joop Pelser ungdomstränare i Ajax och 1938 hedersmedlem i klubben. Samma år gick hans fru Maria med i NSB, det holländska nazistpartiet. Ett år senare gick Joop och deras söner Harry och Jan också med.
Under ockupationen spelade Harry för Ajax a-lag. Jan gick med i Waffen-SS och stred på östfronten. Joop började jobba för LiRo, ”Nazibanken” med att genomsöka deporterade judars hem efter värdesaker. I två veckor jobbade Joop Pelser också som vakt på Hollandse Schouwburg, byggnaden i Amsterdam nazisterna använder som deportationsplats för judar. Han fick sparken från LiRo inom ett år för att han inte rapporterade en incident han bevittnade då en tysk underofficer attackerade en judisk kvinna. Han fick sen ett administrativt jobb inom offentlig sektor.
1943 deserterade Jan från SS, på en spårvagn hemma i Amsterdam sköt han ihjäl en tysk som frågade efter hans papper och flydde, hela familjen gick under jorden men hittades efter två veckor. Joop och Maria släpptes efter några dagar och Joop avsade sig sitt NSB-medlemskap. Vid krigsslutet försökte de som många andra kollaboratörer gömma sig undan rättvisan men Joop lurades ut ur sitt gömställe med ett brev som sa att han kunde hämta sin besparingar på en bank. Han dök upp för att göra det och hela familjen greps. Joop Pelser dömdes till fängelse i tre år och tre månader. Och Ajax sa upp den tidigare hedersmedlemmens medlemskap i klubben.
När kriget vände till de allierades fördel blev tyskockupationen mer brutal – så brutal att till sist även fotbollen stannade av. Det sista året blev ett långt lidande för Amsterdam och Nederländerna. Efter D-Dagen avancerade allierade styrkor snabbt genom norra Frankrike och Belgien. I förväntan att nazisterna skulle tappa Nederländerna också beordrade den holländska exilregering ut järnvägen i strejk mot tyskarna. Genom att spränga broar vid Arnhem lyckades tyskarna dock hålla greppet om den vänstra delen av landet, och i en hämndaktion stoppade de alla matleveranser. Det ledde till Hongerwinter, hungervintern 1944-45 då massvält utbröt i Amsterdam och resten av västra Nederländerna. Bristen på mat blev så desperat att människor till slut åt tulpanlökar. Ca 22 000 människor svalt ihjäl.
För att rädda barn försökte man föra så många som möjligt till säkerhet i Friesland, nordöstra Nederländerna. I samband med Heerenveen - Ajax i januari 2025 överräckte Ajax en plakett till Heerenveen som tack för klubbens stöd under Hongerwinter när Heerenveen i en aktion tog emot över 80 ungdomsspelare från Ajax och tre andra Amsterdamklubbar som därmed överlevde svälten.
Nazityskland kapitulerade 5 maj 1945, men Amsterdam förblev ockuperat tills allierade trupper kunde nå staden och avväpna tyskarna. Den 7 maj gick man ur huse för att fira då kanadensiska trupper väntades anlända. Tusentals samlades på Dam-torget för ett spontant firande. En av dem var 13-årige Wim Anderiesen Jr. Hans pappa, Wim Anderiesen Sr. som var Ajax största stjärna före kriget, hade dött i förtid året innan i lunginflammation.
På hörnet av Dam ligger De Groote Club-huset med adress Kalverstraat 2. Det var i en del av den fastigheten som Café Oost-Indië låg, där Ajax grundades 45 år tidigare. Nu, den 7 maj 1945, skedde något annat historiskt i huset. Tyska soldater hade gömt sig på en av de översta våningarna. Plötsligt öppnade de eld över folkmassan på Dam. Minst 32 människor dog och hundratals skadades. En av dem var Wim Anderiesen Jr. som sköts i ryggen. Han räddades av en okänd man som tog honom på sin lådcykel till Frälsningsarmén där han fick hjälp. I ett år låg Wim Anderiesen Jr. på mage för att skottskadorna i ryggen skulle läka.
Sex år senare debuterade han i Ajax a-lag. Han kom att göra 177 matcher för Ajax och vinna två ligaguld. Han var centerhalv, likt sin far.
205 901 holländare dog på grund av kriget (varav ca 107 000 i Förintelsen), 2,36 % av befolkningen vilket var högst dödsantal per capita av alla tyskockuperade länder.
När andra världskriget var över behövde Nederländerna, Amsterdam och Ajax samla ihop spillrorna av det som varit. Ur askan bygga något nytt. Ajax var decimerat. 30-talets storhetstid var över sen länge. Medlemmar som varit kollaboratörer kastades ut. Medlemmar som fallit offer för kriget och Förintelsen fanns inte mer.
Den 25 april 1947 var en fredag. På sjukhuset på Linnaeusstraat i östra Amsterdam föddes en pojke. Han kommer att växa upp på Akkerstraat 32 i arbetarklasskvarteret Betondorp, precis på andra sidan Middenweg från Ajax stadion De Meer.
Pojkens namn var Hendrik Johannes Cruijff.
Läs också:
Historien om Ajax del 1: ”Den 18 mars 1900, på Café Oost-Indië…”
Historien om Ajax del 2: 1928-1939 – Ajax första storhetstid
