Ajax
2025-04-17 18:09
Historien om Ajax del 2: 1928-1939 – Ajax första storhetstid
Ajax firar 125 år. Det är därför hög tid att skriva den definitiva Ajax-historien. Del 2 handlar om Ajax första, bortglömda storhetstid på 1930-talet. När man prenumererade på ligatitlar med ett lag fyllt av kultspelare, byggde en klassisk stadion och växte fram som landets största klubb.
William Edström
william.edstrom@svenskafans.com
@wyeds
1928 återvände tränaren Jack Reynolds och samma år tog Ajax ett historiskt beslut. Det var då det ikoniska klubbmärket med en detaljerad teckning av krigarhjälten Ajax togs fram. Ajax, som dog obesegrad genom att falla på sitt eget svärd, blev nu en ännu tydligare symbol för klubben. Passande nog, för myten om hjälten Ajax och fotbollsklubben Ajax matchar varandra – Ajax har ofta varit sin egen värsta fiende och att välja att falla på sitt eget svärd rimmar på något sätt väl med Johan Cruijffs sägning ”Det är bättre att förlora med sin egen vision än någon annans”.
Med krigarhjälten på bröstet och Reynolds tillbaka på tränarbänken gick Ajax 1930-talet till mötes på uppgång efter att ha trampat vatten hela 20-talet. Reynolds hade lämnat klubben under några år efter ett bråk med styrelsen om hur klubben sköttes, att han nu återvände tyder på att saker och ting förändrats och Ajax var redo att satsa för att bli mer än en klubb i mängden av den högsta serien.
Sporten överlag och inte minst fotbollen i Holland hade utvecklats under 1920-talet. Även om landets äldsta fotbollsklubb Haarlem FC grundades 1879 var fotbollen en väldigt ny företeelse i landet vid sekelskiftet när Ajax och andra klubbar grundades. Det var först på 1910-talet som det nationella seriespelet kom igång på riktigt, och fotbollen växte enormt. 1910 hade holländska fotbollsklubbar 7500 medlemmar, 1920 var antalet 48 000. Det fortsatte växa under 1920-talet, 1930 var 98 000 medlemmar i klubbar. Under 1920-talet höjdes också spelnivån och Reynolds med sin engelska erfarenhet var ledande i det. 1928 var också året Amsterdam stod värd för OS, och Olympiastadion kom att bli legendarisk mark för Ajax då klubbens stora publikmatcher kom att förläggas dit för lång tid framöver.
Det var också under 20-talet som rivaliteten mellan Ajax och Feyenoord växte fram. De Klassieker spelades första gången 9 oktober 1921. Det blev direkt ont blod då matchen först slutade 3-2 till Ajax men ändrades i efterhand, otroligt nog. Det efter att Feyenoord lämnat in en protest mot ett av målen med motivering att domaren inte sett bollen pASSEra linjen. Förbundet tog det väldigt kontroversiella beslutet att döma bort målet i efterhand och ändra resultatet till 2-2, trots att domaren själv invände att det hänt många gånger att han inte sett det exakta ögonblicket bollen passerade mållinjen men ändå utan tvivel kunnat döma mål.
Rivaliteten Ajax - Feyenoord stärktes över 20-talet då Feyenoord gick om Sparta som Rotterdams bästa klubb. Ajax och Feyenoord spelade i olika regionalserier men möttes ofta i heta dueller i mästerskapsserien och dessa viktiga och väldigt välbesökta matcher spädde på rivaliteten som i övrigt kom naturligt av stadsrivaliteten Amsterdam och Rotterdam.
Ajax hade kanske inte varit redo för hur konkurrensen i holländsk fotboll ökade efter ligagulden 1917-1919. Men med Reynolds tillbaka kom man tio år senare att börja bygga upp för klubbens första guldålder. Reynolds drev på utvecklingen i Ajax med sina tankar om offensiv, passningsskicklig fotboll och proffsig träning och det gav resultat.
1930/31 blev Ajax holländska mästare för tredje gången och säsongen efter försvarade man titeln. Det markerade början på Ajax dominans – innan decenniet var slut skulle man vinna ytterligare tre ligaguld. De europeiska framgångarna skulle komma senare men faktum är att de 5 ligagulden Ajax tog under 1930-talet har klubben aldrig överträffat på något decennium senare – det episka 70-talet, fantastiska 90-talet och nu senast 2010-talet tangerade alla samma antal ligaguld men inte mer.
Två stjärnor stod ut över alla andra i Ajax på den här tiden. Den ene var centerhalven Wim Anderiesen. Av många ansedd som Ajax bästa spelare under första halvan av 1900-talet. Polis till yrket var Anderiesen Ajax stora ledare på planen från 1925 ända till 1940 och gjorde över 300 matcher för klubben. Hans 46 landskamper var också länge flest av en Ajax-spelare, först 1979 slogs rekordet av Ruud Krol. Hans bror Henk gjorde också över 130 matcher för laget som högerhalv och högerback.
1957 fick Wim Anderiesen ett torg i den då nya stadsdelen Geuzenveld uppkallad efter sig, Anderiesenhof. I området kom Ajax-ikonerna Nigel de Jong och Abdelhak Nouri att växa upp. Anderiesen blev den förste Ajax-spelaren att få en gata eller plats uppkallad efter sig. Ombyggnation gjorde att på 2000-talet försvann torget och istället anlades gatan Anderiesenstraat.
Den andra storstjärnan var målkanonen Piet van Reenen. Han gjorde mål i parti och minut på ett fortfarande oöverträffat vis. Från att han kom till Ajax som 20-åring 1929 till sin sista match 1943 gjorde han ofattbara 278 mål på 240 matcher. Nio säsonger i rad var han klubbens skyttekung och han har fortfarande alla tiders målrekord i Ajax, Johan Cruijff var den ende som kom i närheten av det med 270 mål – på 129 fler matcher.
Anderiesen och van Reenen var de största stjärnorna i laget men inte de enda. I målet stod först Jan de Boer, som vid sidan av fotbollen utvecklade brandsläckare av ett visst märke – Ajax. De Boer blev efter spelarkarriären styrelseledamot i Ajax 1963-1973. Han efterträddes i målet 1933 av Gerrit ”Den flygande holländaren” Keizer som legenden säger flög mellan London och Amsterdam för att vakta Arsenals mål på lördagen och Ajax på söndagen.
2-3-5 var formationen som gällde på den här tiden. Straffspecialisten Dolf van Kol var en klippa i försvaret 1924-1932 som vänsterback. Han var en av två Ajax-spelare som fick spela OS på hemmaplan 1928, den andre var de Boer. När van Kol slutade tog Henk Blomvliet över hans plats för lång tid framöver. Blomvliet debuterade för Ajax som anfallare 1931 men sen skolades om till back och blev landslagsman. Han spelade sina sista matcher för Ajax 1947. Den andra backplatsen innehades av Jan van Diepenbeek, 168 cm lång som spelade med glasögon på. Han och Anderiesen var Ajax första VM-spelare någonsin, i VM 1934.
Wim Anderiesen omgavs på mitten först av sin bror Henk och stabile Piet van Deijck, sen Piet Strijbosch efter att Henk Anderiesen slutat. Strijbosch flyttade sen och vänsterinnern Jan Schubert flyttades då ner som vänsterhalv, han kom att göra över 200 matcher för Ajax och senare bli kapten. Han spelade också cricket för klubben, även van Diepenbeek gjorde det.
Dribblern Wim Volkers, kallad ”De Mug” (”Myggan”) av supportrarna, spelade bredvid van Reenen i kedjan, ofta som kapten och gjorde 129 mål på 265 matcher från 1923 till 1936. En tvättäkta Amsterdammer var Volkers som föddes, växte upp, levde och dog i staden, jobbade på Heinekens bryggeri och efter spelarkarriären blev han Ajax kassör. Han förblev en hängiven Ajax-supporter fram till sin död 1990.
Förutom Volkers och tidvis Schubert omgavs van Reenen i kedjan av högerinnern Henk Mulders. Johnny Roeg spelade också vänsterinner en period. På högeryttern var Eddy Hamel publikfavorit hela 20-talet men en knäskada hösten 1930 spolierade hans karriär och gjorde att han gick miste om ligatitlarna. Bob ten Have tog över hans plats först och sen länge Gerrit Fischer som kom att spela för Ajax ända till 1950.
1930-talet när Ajax dominerade var också årtiondet då fotbollen, efter sin starka tillväxt på 1910- och 20-talen, befäste sin plats som en central del av det holländska samhället. 1940 var antalet medlemmar i fotbollsklubbar uppe i 150 000. Fotboll var en nationell angelägenhet och Ajax landets odiskutabelt bästa klubb.
1932 tog Marius Koolhaas, som länge varit klubbens sekreterare, över ordförandeskapet i Ajax. Han ledde arbetet med en viktig och allt mer akut uppgift: Bygga en ny stadion. FotbolLens och Ajax ökade popularitet hade gjort det uppenbart att Het Houten Stadion var för liten för Ajax. När den var överfull, vilket den oftast var, kunde ca 16 000 åskådare klämma in sig men många fler än så ville se Ajax spela. Under den sista upplagan av De Klassieker som spelades på Het Houten Stadion var det så trångt att inga hörnor kunde slås för att åskådare i princip vällde in över planen.
Att hitta en plats för en ny stadion var inte lätt. Först hade Ajax ögonen på mark vid Radioweg inte långt från Het Houden Stadion, men de mindre fotbollsklubbarna som höll till där var inte villiga att förhandla. Man letade sen efter möjliga platser längs floden Amstel och även så långt ut som Diemen (idag sydöstra Amsterdam men då just utanför stadsgränsen) utan framgång. Men till slut kom lösningen då kommunen, som ville att Ajax skulle flytta då marken Het Houten Stadion låg på ingick i planeringen för ett nytt bostadsområde, erbjöd Ajax den gamla åkermarken Voorland längs Middenweg, bara några hundra meter från Het Houten Stadion. Det innebar att Ajax skulle kunna stanna i området Watergraafsmeer i östra Amsterdam som blivit en så stark hemvist för klubben.
Med marken säkrad återstod själva bygget. För det behövdes pengar vilket var en bristvara i och med den stora depressionen. Ajax hade bara 250 000 gulden i klubbkassan och bygget var projekterat till 300 000, plus 7000 årligen i hyra för marken. Man fick in en del pengar när man sålde marken Het Houten Stadion stod på till kommunen, men för att finansiera bygget gjorde Ajax medlemmar en kraftsamling för att samla ihop pengarna, många av spelarna var själva med och betalade.
Den nya stadion ritades även den av arkitekten och Ajax-medlemmen Daan Roodenburgh som byggt Het Houten Stadion. Till skillnad ”Trästadion” blev den nya en tegelkonstruktion i Haagsche School-stilen. Från början låg kapaciteten på 22 000 åskådare och bara ena långsideläktaren hade tak, senare utökades kapaciteten till ungefär 29 500 och med tiden kom andra långsidan (1965) och kortsidorna (1984) också få tak. Från början inrymde stadion ett gym vilket gjorde den toppmodern då. I de fyra öppna hörnen mellan läktarna byggdes kuriöst nog fyra identiska små bostadshus där vaktmästare och andra Ajax-medlemmar bodde. Bredvid stadion anlades träningsplaner för Ajax a-lag och ungdomslag.
Den 9 december 1934 var det stor invigning av De Meer, som namnet på Ajax nya stadion blev (efter området Watergraafsmeer, De Meer betyder kort och gott ”Sjön”). Den invigdes med en uppvisningsmatch mot Stade Français, som Ajax vann med 5-1. Högeryttern Bob ten Have gjorde det historiska första målet på De Meer innan Piet van Reenen gjorde hattrick och Wim Volkers ett mål.
De Meer kom att bli Ajax hemvist i över 60 år och som det en legendarisk plats. De goda tiderna som inletts vid 30-talets början med ligaguld 1930/31, 1931/32 och 1933/34 fortsatte med nya guld 1936/37 och 1938/39 på den nya spelplatsen.
Sen kom kriget.
Läs också: Historien om Ajax del 1: ”Den 18 mars 1900, på Café Oost-Indië…”
Med krigarhjälten på bröstet och Reynolds tillbaka på tränarbänken gick Ajax 1930-talet till mötes på uppgång efter att ha trampat vatten hela 20-talet. Reynolds hade lämnat klubben under några år efter ett bråk med styrelsen om hur klubben sköttes, att han nu återvände tyder på att saker och ting förändrats och Ajax var redo att satsa för att bli mer än en klubb i mängden av den högsta serien.
Sporten överlag och inte minst fotbollen i Holland hade utvecklats under 1920-talet. Även om landets äldsta fotbollsklubb Haarlem FC grundades 1879 var fotbollen en väldigt ny företeelse i landet vid sekelskiftet när Ajax och andra klubbar grundades. Det var först på 1910-talet som det nationella seriespelet kom igång på riktigt, och fotbollen växte enormt. 1910 hade holländska fotbollsklubbar 7500 medlemmar, 1920 var antalet 48 000. Det fortsatte växa under 1920-talet, 1930 var 98 000 medlemmar i klubbar. Under 1920-talet höjdes också spelnivån och Reynolds med sin engelska erfarenhet var ledande i det. 1928 var också året Amsterdam stod värd för OS, och Olympiastadion kom att bli legendarisk mark för Ajax då klubbens stora publikmatcher kom att förläggas dit för lång tid framöver.
Det var också under 20-talet som rivaliteten mellan Ajax och Feyenoord växte fram. De Klassieker spelades första gången 9 oktober 1921. Det blev direkt ont blod då matchen först slutade 3-2 till Ajax men ändrades i efterhand, otroligt nog. Det efter att Feyenoord lämnat in en protest mot ett av målen med motivering att domaren inte sett bollen pASSEra linjen. Förbundet tog det väldigt kontroversiella beslutet att döma bort målet i efterhand och ändra resultatet till 2-2, trots att domaren själv invände att det hänt många gånger att han inte sett det exakta ögonblicket bollen passerade mållinjen men ändå utan tvivel kunnat döma mål.
Rivaliteten Ajax - Feyenoord stärktes över 20-talet då Feyenoord gick om Sparta som Rotterdams bästa klubb. Ajax och Feyenoord spelade i olika regionalserier men möttes ofta i heta dueller i mästerskapsserien och dessa viktiga och väldigt välbesökta matcher spädde på rivaliteten som i övrigt kom naturligt av stadsrivaliteten Amsterdam och Rotterdam.
Ajax hade kanske inte varit redo för hur konkurrensen i holländsk fotboll ökade efter ligagulden 1917-1919. Men med Reynolds tillbaka kom man tio år senare att börja bygga upp för klubbens första guldålder. Reynolds drev på utvecklingen i Ajax med sina tankar om offensiv, passningsskicklig fotboll och proffsig träning och det gav resultat.
1930/31 blev Ajax holländska mästare för tredje gången och säsongen efter försvarade man titeln. Det markerade början på Ajax dominans – innan decenniet var slut skulle man vinna ytterligare tre ligaguld. De europeiska framgångarna skulle komma senare men faktum är att de 5 ligagulden Ajax tog under 1930-talet har klubben aldrig överträffat på något decennium senare – det episka 70-talet, fantastiska 90-talet och nu senast 2010-talet tangerade alla samma antal ligaguld men inte mer.
Två stjärnor stod ut över alla andra i Ajax på den här tiden. Den ene var centerhalven Wim Anderiesen. Av många ansedd som Ajax bästa spelare under första halvan av 1900-talet. Polis till yrket var Anderiesen Ajax stora ledare på planen från 1925 ända till 1940 och gjorde över 300 matcher för klubben. Hans 46 landskamper var också länge flest av en Ajax-spelare, först 1979 slogs rekordet av Ruud Krol. Hans bror Henk gjorde också över 130 matcher för laget som högerhalv och högerback.
1957 fick Wim Anderiesen ett torg i den då nya stadsdelen Geuzenveld uppkallad efter sig, Anderiesenhof. I området kom Ajax-ikonerna Nigel de Jong och Abdelhak Nouri att växa upp. Anderiesen blev den förste Ajax-spelaren att få en gata eller plats uppkallad efter sig. Ombyggnation gjorde att på 2000-talet försvann torget och istället anlades gatan Anderiesenstraat.
Den andra storstjärnan var målkanonen Piet van Reenen. Han gjorde mål i parti och minut på ett fortfarande oöverträffat vis. Från att han kom till Ajax som 20-åring 1929 till sin sista match 1943 gjorde han ofattbara 278 mål på 240 matcher. Nio säsonger i rad var han klubbens skyttekung och han har fortfarande alla tiders målrekord i Ajax, Johan Cruijff var den ende som kom i närheten av det med 270 mål – på 129 fler matcher.
Anderiesen och van Reenen var de största stjärnorna i laget men inte de enda. I målet stod först Jan de Boer, som vid sidan av fotbollen utvecklade brandsläckare av ett visst märke – Ajax. De Boer blev efter spelarkarriären styrelseledamot i Ajax 1963-1973. Han efterträddes i målet 1933 av Gerrit ”Den flygande holländaren” Keizer som legenden säger flög mellan London och Amsterdam för att vakta Arsenals mål på lördagen och Ajax på söndagen.
2-3-5 var formationen som gällde på den här tiden. Straffspecialisten Dolf van Kol var en klippa i försvaret 1924-1932 som vänsterback. Han var en av två Ajax-spelare som fick spela OS på hemmaplan 1928, den andre var de Boer. När van Kol slutade tog Henk Blomvliet över hans plats för lång tid framöver. Blomvliet debuterade för Ajax som anfallare 1931 men sen skolades om till back och blev landslagsman. Han spelade sina sista matcher för Ajax 1947. Den andra backplatsen innehades av Jan van Diepenbeek, 168 cm lång som spelade med glasögon på. Han och Anderiesen var Ajax första VM-spelare någonsin, i VM 1934.
Wim Anderiesen omgavs på mitten först av sin bror Henk och stabile Piet van Deijck, sen Piet Strijbosch efter att Henk Anderiesen slutat. Strijbosch flyttade sen och vänsterinnern Jan Schubert flyttades då ner som vänsterhalv, han kom att göra över 200 matcher för Ajax och senare bli kapten. Han spelade också cricket för klubben, även van Diepenbeek gjorde det.
Dribblern Wim Volkers, kallad ”De Mug” (”Myggan”) av supportrarna, spelade bredvid van Reenen i kedjan, ofta som kapten och gjorde 129 mål på 265 matcher från 1923 till 1936. En tvättäkta Amsterdammer var Volkers som föddes, växte upp, levde och dog i staden, jobbade på Heinekens bryggeri och efter spelarkarriären blev han Ajax kassör. Han förblev en hängiven Ajax-supporter fram till sin död 1990.
Förutom Volkers och tidvis Schubert omgavs van Reenen i kedjan av högerinnern Henk Mulders. Johnny Roeg spelade också vänsterinner en period. På högeryttern var Eddy Hamel publikfavorit hela 20-talet men en knäskada hösten 1930 spolierade hans karriär och gjorde att han gick miste om ligatitlarna. Bob ten Have tog över hans plats först och sen länge Gerrit Fischer som kom att spela för Ajax ända till 1950.
1930-talet när Ajax dominerade var också årtiondet då fotbollen, efter sin starka tillväxt på 1910- och 20-talen, befäste sin plats som en central del av det holländska samhället. 1940 var antalet medlemmar i fotbollsklubbar uppe i 150 000. Fotboll var en nationell angelägenhet och Ajax landets odiskutabelt bästa klubb.
1932 tog Marius Koolhaas, som länge varit klubbens sekreterare, över ordförandeskapet i Ajax. Han ledde arbetet med en viktig och allt mer akut uppgift: Bygga en ny stadion. FotbolLens och Ajax ökade popularitet hade gjort det uppenbart att Het Houten Stadion var för liten för Ajax. När den var överfull, vilket den oftast var, kunde ca 16 000 åskådare klämma in sig men många fler än så ville se Ajax spela. Under den sista upplagan av De Klassieker som spelades på Het Houten Stadion var det så trångt att inga hörnor kunde slås för att åskådare i princip vällde in över planen.
Att hitta en plats för en ny stadion var inte lätt. Först hade Ajax ögonen på mark vid Radioweg inte långt från Het Houden Stadion, men de mindre fotbollsklubbarna som höll till där var inte villiga att förhandla. Man letade sen efter möjliga platser längs floden Amstel och även så långt ut som Diemen (idag sydöstra Amsterdam men då just utanför stadsgränsen) utan framgång. Men till slut kom lösningen då kommunen, som ville att Ajax skulle flytta då marken Het Houten Stadion låg på ingick i planeringen för ett nytt bostadsområde, erbjöd Ajax den gamla åkermarken Voorland längs Middenweg, bara några hundra meter från Het Houten Stadion. Det innebar att Ajax skulle kunna stanna i området Watergraafsmeer i östra Amsterdam som blivit en så stark hemvist för klubben.
Med marken säkrad återstod själva bygget. För det behövdes pengar vilket var en bristvara i och med den stora depressionen. Ajax hade bara 250 000 gulden i klubbkassan och bygget var projekterat till 300 000, plus 7000 årligen i hyra för marken. Man fick in en del pengar när man sålde marken Het Houten Stadion stod på till kommunen, men för att finansiera bygget gjorde Ajax medlemmar en kraftsamling för att samla ihop pengarna, många av spelarna var själva med och betalade.
Den nya stadion ritades även den av arkitekten och Ajax-medlemmen Daan Roodenburgh som byggt Het Houten Stadion. Till skillnad ”Trästadion” blev den nya en tegelkonstruktion i Haagsche School-stilen. Från början låg kapaciteten på 22 000 åskådare och bara ena långsideläktaren hade tak, senare utökades kapaciteten till ungefär 29 500 och med tiden kom andra långsidan (1965) och kortsidorna (1984) också få tak. Från början inrymde stadion ett gym vilket gjorde den toppmodern då. I de fyra öppna hörnen mellan läktarna byggdes kuriöst nog fyra identiska små bostadshus där vaktmästare och andra Ajax-medlemmar bodde. Bredvid stadion anlades träningsplaner för Ajax a-lag och ungdomslag.
Den 9 december 1934 var det stor invigning av De Meer, som namnet på Ajax nya stadion blev (efter området Watergraafsmeer, De Meer betyder kort och gott ”Sjön”). Den invigdes med en uppvisningsmatch mot Stade Français, som Ajax vann med 5-1. Högeryttern Bob ten Have gjorde det historiska första målet på De Meer innan Piet van Reenen gjorde hattrick och Wim Volkers ett mål.
De Meer kom att bli Ajax hemvist i över 60 år och som det en legendarisk plats. De goda tiderna som inletts vid 30-talets början med ligaguld 1930/31, 1931/32 och 1933/34 fortsatte med nya guld 1936/37 och 1938/39 på den nya spelplatsen.
Sen kom kriget.
Läs också: Historien om Ajax del 1: ”Den 18 mars 1900, på Café Oost-Indië…”
