Läs också:
Historien om Ajax del 1: ”Den 18 mars 1900, på Café Oost-Indië…”
Historien om Ajax del 2: 1928-1939 – Ajax första storhetstid
Historien om Ajax del 3: 1940-1945 – Ajax under ockupationen
Historien om Ajax del 4: 1945 - 1956 – Ur askan något nytt
Historien om Ajax del 5: 1957 - 1964 – Från succéår till krisår i den nya eran
Historien om Ajax del 6: 1965 - 1967 – Något stort börjar byggas
Historien om Ajax del 7: 1967 - 1969 – Så nära, men ändå så långt ifrån
Dags att växla upp
Förlusten i Europacupfinalen mot Milan 1969 ledde Rinus Michels till slutsatsen att vissa spelare i laget inte höll för den absoluta toppen av europeisk fotboll. Som inte gick att ha i en startelva ifall man som Ajax ville vinna allt. Vänsterbacken Theo van Duivenbode såldes – till självaste Feyenoord. Anfallaren Klaas Nuninga trappade ner i DWS. Slitvargen på mittfältet Bennie Muller fasades ut till en reservroll likt backen Tonny Pronk tidigare. Inge Danielsson å sin sida valde själv att lämna för att flytta hem till Helsingborgs IF och golvfirman i Bromölla.
Senare tvingades också forne storstjärnan Henk Groot, som senaste åren fyllt en viktig roll som rutinerad räv på mittfältet, lägga av på grund av en knäskada.
van Duivenbodes vänsterbacksplats övertogs av en ung Ruud Krol, då bara 20 år. Nico Rijnders, en ny spelskicklig och brytningssäker mittfältare som värvats från Go Ahead Eagles, tog Mullers mittfältsroll. Groots mer offensiva roll ärvdes av Gerrie Mühren, en ung teknisk kille från Volendam som stått på tillväxt ett år. I kedjan ersattes Nuninga av målspottaren Dick van Dijk invärvad från Twente.
Eftersom Ernst Happels Feyenoord snuvat Ajax på ligatiteln våren 1969, när Ajax fokus låg på Europacupfinalen, så var Rotterdamlaget Hollands representant i Europacupen 1969/70. På den här tiden var det ju en mästarcup i sann anda, bara nationella mästare – och de regerande Europacupmästare – kvalificerade sig.
Ajax och Feyenoord var nu båda mitt uppe i vad som skulle visa bli legendariska epoker för båda klubbarna, med två av fotbollshistoriens främsta tränare någonsin på varsin sida. Rinus Michels i Ajax och Ernst Happel i Feyenoord. En episk maktkamp pågick mellan de eviga rivalerna. Under säsongen, när 60-talet gled över i 70-talet, blev det allt tydligare att Ajax och Feyenoord inte bara var Hollands bästa lag utan två av de absolut bästa lagen i hela Europa.
Då Ajax inte hade något Europacupspel kunde man lägga allt fokus på det inhemska spelet denna säsong, och det kom att fälla avgörandet på den fronten. Feyenoord förlorade bara en ligamatch på hela säsongen – Ajax gjorde detsamma. Men Feyenoord, kanske distraherade av Europacupen, spelade hela 11 oavgjorda matcher medan Ajax kryssade bara 6 gånger. I slutändan vann Ajax Eredivisie 5 poäng före Feyenoord med prick 100 mål gjorda. Man vann också cupfinalen mot PSV för att säkra dubbeln.
Men – det var ju skitsamma då Feyenoord samtidigt gick och vann Europacupen. Ett år efter att Ajax förlorat finalen mot Milan vann Feyenoord densamma mot Celtic och blev därmed historiska som första holländska lag att vinna Europacupen. Som om ”De Generaal” Michels behövde mer tändvätska för att motivera sitt Ajax.
Johan Neeskens.
Till nästa säsong kom en 19-åring från lilla Racing Club Heemstede till Ajax. Han var energisk, bra med bollen vid fötterna men framför allt på att ta den från motståndarna. Han såg spelet på ett sätt Rinus Michels uppskattade, och spelade därefter. Hans namn var Johannes Jacobus Neeskens.
”Den andre Johan” skulle med tiden visa sig vara den sista pusselbiten som saknades för att Ajax skulle genomgå sin viktigaste metamorfos, den sista avgörande utvecklingen som helt och fullt förlöste totalfotbollen.
Han var nämligen extraordinär i presspelet. Rinus Michels hade förstås redan etablerat ett högintensivt presspel i Ajax. Utifrån en självklar princip som kanske bäst kom att sammanfattas senare av Johan Cruijff i en av hans berömda aforismer: Om vi har bollen kan inte motståndarna göra mål. Totalfotboll handlar först och främst om ytor. Gör planen så stor som möjligt när laget har bollen, så liten som möjligt när motståndarna har den.
Neeskens med sin energi och spelintelligens var som gjord för det. Han gjorde att Ajax spel lyfte sig till en ny nivå. Det ledde också till att Michels gjorde en formationsmässig förändring som varit på gång ett tag men som blev mer utpräglad under säsongen 1970/71: Den gamla 4-2-4-formation gav vika för den 4-3-3 som Ajax nu revolutionerade fotbollen med.
Skiftet balanserade laget bättre, gjorde att Ajax kunde pressa bättre och vinna mittfältet, och möjliggjorde ännu mer för de berömda positionsbyten som hörde sann totalfotboll till. Som Ruud Krol förklarar det i Brilliant Orange, David Winners magnum opus, kunde vänstermittfältaren Gerrie Mühren och vänsteryttern Piet Keizer sömlöst falla tillbaka i varandras positioner när Krol själv tryckte fram från vänsterbacken, till exempel. Rörligheten i laget blev allt mer fri, där förstås Cruijff, nominalt uppsatt som center oftast men som var överallt på planen, gick i bräschen.
Michels bytte också målvakt till denna säsong. Gert Bals, som vaktat målet sen 1965, petades till förmån för Heinz Stuy som varit backupmålvakt sen 1967. Stuy föddes i Wanne-Eickel i Tyskland 6 februari 1945 till en holländsk pappa och tysk mamma. Han flyttade till IJmuiden nära Amsterdam som sjuåring, lärde sig holländska och integrerades i samhället trots starka antityska känslor i landet efter andra världskriget.
Skiftet på målvaktsposten motiverades av att Stuy var bättre med bollen vid fötterna än Bals vilket Michels insåg gav Ajax ytterligare en dimension i spelet med målvakten mer involverad i uppspelsfasen. Stuy banade här väg för en lång linje av duktiga liberomålvakter som kommit fram i Ajax sen dess. Han fick smeknamnet ”Heinz Kroket” på grund av en egenhet han hade att han inte alltid limmade höjdbollar direkt utan först bara fick upp händerna för att stoppa den och sen i andraläget klistra bollen. Supportrar tyckte han behandlade bollen som en het krokett (klassisk holländsk snabbmat).
Heinz Stuy.
Snubbeltrådar och målfester
Ajax snubblade faktiskt lite ur startblocken på säsongen 1970/71. På de fyra första ligamatcherna vann man två men kryssade mot NEC och förlorade mot ADO Den Haag. Europacupäventyret inleddes på bortaplan mot albanska Nentori Tirana och där blev det bara 2-2 efter två mål av högerbacken Wim Suurbier. I returen hemma bärgades dock avancemang efter en säker 2-0-seger efter mål av Piet Keizer och Sjaak Swart.
I nästa runda slog Ajax ut Basel, 3-0 hemma på De Meer följdes av en 1-2-seger borta i Schweiz. Regerande mästarna Feyenoord å sin sida hade fiaskoartat åkt ut redan i första omgången mot rumänska UTA Arad.
Samtidigt fortsatte ligaspelet gå lite halvknackigt, knappa segrar blandades med poängtapp. Tills det blev rejäl islossning i slutet av november och början av december. Först krossade Ajax stackars AZ med hela 8-1 – efter sex(!) mål av Johan Cruijff. Det är fortfarande klubbrekord för flest mål av en spelare i en tävlingsmatch (2009 tangerat av Luis Suárez i en cupmatch mot amatörlaget UVV). Det skulle dröja till 2007 innan det överträffades i Eredivisie, när Afonso Alves hade sin galna sjumålsmatch med Heerenveen mot Heracles.
Demoleringen av AZ följdes av en 0-5-seger borta mot Haarlem, och sedan av 7-1 hemma mot Utrecht – då både Cruijff och Swart gjorde hattrick. AZ och Haarlem kom förvisso att sluta i botten av tabellen, men Utrecht hamnade som så många gånger förr och senare på övre halvan. Det säger en del om hur överlägsna Ajax var andra lag i serien – förutom Feyenoord. För efter dessa utklassningar satte Feyenoord stopp på Ajax segertåg, 1-1 blev det på De Kuip.
Ajax och Feyenoord fortsatte tampas i toppen av Eredivisie, men det var fördel Feyenoord, återigen verkade det svårt för det lag som spelade i Europacupen att hålla fokus i ligan. I mars var det dags för kvartsfinal för Ajax. För motståndet stod Celtic, som tagit Feyenoord till förlängning i finalen året innan. Jimmy Johnstones Celtic, med legendariske Jock Stein på tränarbänken och stommen av laget bestod fortfarande av ”Lisbon Lions” som 1967 gjort Celtic till första brittiska lag att vinna Europacupen.
Första matchen spelades i Amsterdam. Tippad som en tät och oviss match blev det i slutändan en maktdemonstration för Ajax. Johan Neeskens spelade fram Johan Cruijff till 1-0 efter en timmes spel. Barry Hulshoff ökade på till 2-0 med en av sina patenterade frisparkar – något av en föregångare till Ronald Koeman i stilen. I slutminuterna satte Piet Keizer slutresultatet 3-0. Det dödade dubbelmötet. Returen i Glasgow vann Celtic med 1-0, men Ajax var utan problem vidare till semifinal.
Ajax ordförande Jaap van Praag (till höger) hälsar Celtics legendariske manager Jock Stein välkommen till Amsterdam.
På väg mot den stora scenen
Ajax slog sen Twente i ligan med 3-0 och skickade därefter ut Feyenoord ur cupen i kvartsfinalen där. Man krossade sen Excelsior i ligan med 7-0 (hattrick av Gerrie Mühren, två mål var av Sjaak Swart och Dick van Dijk). Sen var det dags för semifinal i Europacupen.
För motståndet stod Atletico Madrid. Respekten för Atletico var stor – de hade ju kvalificerat sig för turneringen genom att knocka storebror Real från täppan (1970/71 var första gången någonsin Europacupen avgjordes utan Real Madrid) och de hade slagit ut Serie A-mästarna Cagliari (med legendaren Gigi Riva i laget) på vägen till semi.
Atletico, då som nu, hade ett rykte om sig att vara sluga, svårspelade och redo att göra vad som helst för att vinna. Deras tuffare och mer pragmatiska stil krockade med Ajax. Första mötet i Madrid gick inte Ajax väg. Framtida tränaren Javier Irureta gav Atletico ledningen strax före halvtid och hemmalaget stängde sen ner Ajax effektivt, 1-0 blev det.
Ajax repade mod genom att slå PSV med 0-3 på bortaplan och sedan NEC med 2-0 i semifinalen av den inhemska cupen. Cupsemin mot NEC hade dock också smolk i bägaren: Ruud Krol bröt benet i den matchen och missade resten av säsongen. Tysken Horst Blankenburg, egentligen libero, fick komma in i backlinjen.
Sen var det dags för returen mot Atletico Madrid hemma i Amsterdam. Inte på De Meer utan på Olympiastadion inför över 54 000 åskådare.
Ivrigt framhejade av hemmaupportrarna fick Ajax en fin start. Atletico kom inte över mittlinjen tack vare Ajax presspel och snart höll Piet Keizer på att dribbla sig fram till ett farligt läge. Han stoppades bryskt av en Atletico-försvarare. Frispark 30 meter från mål. Keizer själv tog hand om den – och fick Olympiastadion att explodera i jubel när han skickade ett kanonskott rakt in i mål. Dubbelmötet var kvitterat efter bara några minuters spel i Amsterdam.
Ajax fortsatte sen ligga på för ett ledningsmål. Man dominerade matchbilden totalt och tryckte tillbaka Atletico. Men hade förtvivlat svårt att få bollen i mål, en kombination av ineffektivitet och storspel av Rodri i Atletico-målet. Länge såg det ut att gå till en nervös förlängning. Men då, plötsligt – högerbacken Wim Suurbier, högt upp i sann totalfotbolls anda, drog till på vinst och förlust med ett halvvolleyskott från distans och plötsligt stod Rodri för ett misstag när han tappade greppet om bollen som snöpligt studsade in i mål. 2-0 och enormt jubel igen på Olympiastadion. En skakad Rodri stod för en ny fadäs några minuter senare när han tappade ett inlägg från Keizer i straffområdet så Johan Neeskens på karakteristiskt vis kunde kruta in bollen i nät. 3-0 och Ajax var klara för Europacupfinal igen. Jublande supportrar med stora rödvita flaggor som hade kunnat vara en del av ett tifo än idag stormade planen på slutsignal.
Innan det var dags för den skulle Ajax göra klart den inhemska säsongen. Cupfinal mot Sparta Rotterdam väntade på De Kuip. Ajax hamnade i underläge, kom ikapp – hamnade i underläge igen, kom ikapp igen. 2-2 slutade matchen och då blev det – omspel. Två veckor senare, nu på De Meer. Där vann Ajax med 2-1 och fick därmed lyfta sin första pokal för säsongen 1970/71.
Sedan skulle Eredivisie avgöras. Ajax och Feyenoord låg fortfarande jämsides när det i nästsista omgången var dags för Ajax att ta emot Feyenoord på De Meer. Piet Keizer nickade tidigt in 1-0 för Ajax – men skadade sig och tvingades utgå direkt efter. Kanske saknades Keizer – Hollands genom tiderna bästa vänsterytter – kanske tänkte Ajax-spelarna för mycket på Europacupfinalen som var fem dagar bort. För i andra halvlek rämnade allt. På några minuter vände Feyenoord matchen då Ove Kindvall kvitterade och Dick Schneider gjorde 1-2. I slutet av matchen punkterade Schneider det hela med sitt 1-3-mål. Ligatiteln var Feyenoords.
Den stora finalen
Skulle historien upprepa sig? Två år tidigare hade Ajax också missat ligaguldet efter att fokus hamnat på Europacupfinalen – som man sen förlorat. För motståndet stod Panathinaikos. Grekerna, tränade av legendaren Ferenc Puskas, hade överraskande lyckats krångla sig till final efter en rad täta matcher – både kvartsfinalen mot Everton och semifinalen mot Röda Stjärnan avgjordes på bortamål.
Rinus Michels valde att göra laget om möjligt ännu mer offensivt viktat. Johan Neeskens flyttades ner som högerback för att täcka upp då Wim Suurbier flyttats över till vänstersidan för att ersätta Ruud Krol. Johan Cruijff sattes upp på mittfältet med Nico Rijnders och Gerrie Mühren så att Dick van Dijk – lagets enda renodlade center – kunde starta.
Finalen spelades på Wembley inför 83,179 åskådare, mängder av dem hade tagit sig dit från Amsterdam. Extremt folkkära sångerskan Tante Leen, en av Amsterdams många levenslied-sångare, sjöng för tusentals Ajaxsupportrar på Trafalgar Square på matchdagen. Kaptenerna, Ajax jugoslaviske libero Velibor Vasovic och grekernas anfallare Mimis Domazos skakade hand med den engelske domaren Jack Taylor (som tre år senare skulle stifta ännu mer bekantskap med flera av spelarna i en ännu mer ikonisk final) och det hela var igång.
Michels taktiska rockad betalade av sig efter bara några minuter. Mittbacken Barry Hulshoff slog en svepande krossboll till Piet Keizer ute på sin vänsterflank. Keizer utmanade sin back och skickade in ett flackt inlägg mot första ytan där Dick van Dijk dök upp och fick perfekt träff med pannan – 1-0 till Ajax.
Ajax firar Arie Haans 2-0-mål. Dick van Dijk längst till vänster, Johan Cruijff på huk framför honom. I klungan från vänster till höger: Wim Suurbier, Johan Neeskens, Horst Blankenburg, Barry Hulshoff.
Sen blev finalen som finaler ofta blir – inte de bästa matcherna. Kanske lite nervöst, lite mer tillknäppt än ett möte mellan dessa två lag hade varit om inte så mycket stod på spel. Michels justerade i halvtid med två byten. Nico Rijnders hade yrsel och mådde inte bra. Han och Sjaak Swart byttes ut, backen Horst Blankenburg in, så Neeskens kunde återgå till mittfältet, och Arie Haan – då ännu bara en rollspelare – så Cruijff kunde gå längre upp.
I slutet av matchen spelade Cruijff fram just Haan till 2-0, ett skott ur snäv vinkel nära mål som Takis Ikonopoulos i Panathinaikos-målet tabbade sig lite på. Det var spiken i kistan. Saken var klar:
AFC Ajax var Europas bästa lag. Firandet som började på planen fortsatte i omklädningsrummet med spelarna, Michels och Bobby Haarms, ordförande Jaap van Praag och fler, inte minst fysioterapeuten Salo Muller, som sen 1960 varit viktig som kulturbärare i Ajax. ”De Talisman” kallad så han ansågs föra tur med sig – och såg till att spelarnas vidskepliga vanor efterföljdes – och Cruijffs hypokondri hölls i schack.
Tillbaka i Amsterdam mottogs Ajax av Amsterdams borgmästare Ivo Samkalden och fick sedan träffa drottning Juliana innan det blev kortege i sen serie öppna bilar genom Amsterdam där man gått ur huse för att fira sina hjältar. Kortegen ledde fram Stadsschouwburg, stadsteatern vid Leidseplein. Laget klev ut på balkongen och firades av tiotusentals människor som packat torget nedanför.
Ajax hade nått det ultimata målet. Ajax var bäst på fotboll i hela Europa. Och på köpet hade man förändrat hur fotboll spelades.
Ajax-supportrar stormar planen efter slutsignalen och hissar kapten Velibor Vasovic.
Läs också:
Historien om Ajax del 1: ”Den 18 mars 1900, på Café Oost-Indië…”
Historien om Ajax del 2: 1928-1939 – Ajax första storhetstid
Historien om Ajax del 3: 1940-1945 – Ajax under ockupationen
Historien om Ajax del 4: 1945 - 1956 – Ur askan något nytt
Historien om Ajax del 5: 1957 - 1964 – Från succéår till krisår i den nya eran
Historien om Ajax del 6: 1965 - 1967 – Något stort börjar byggas
Historien om Ajax del 7: 1967 - 1969 – Så nära, men ändå så långt ifrån
