England
2005-10-13 11:39
England 2-1 Polen
England var riktigt grymma i Manchester, 2-1 i underkant, och nu väntar vi med förhoppningar på VM.
Paul.Kemeny@home.se
England borstade nog av sig en hel del kritiker igår kväll med en fantastisk genomförd match mot Polen. Engelsmännen visade upp ett spel som de flesta lag kommer ha problem att bryta ned, och med lite bättre avslut hade det mycket väl kunnat bli tennissiffror i Manchester.
Något som visade Englands totala dominans var att Paul Robinson fick röra bollen efter först tjugo minuter när matchen lika gärna hade kunnat stått 3-0. Celtic-målvakten Artur Boruc hade en del prakträddningar att bidra till Polens målmässigt jämna halvlek, inte utan att bortalagets tränare på bänken såg riktigt skitnödig ut.
Jag trodde nog att Michael Owens ledningsmål en minut innan halvtidsvilan skulle vara den perfekta avslutningen på en väldigt bra halvlek. Owen, som vanligt, stod på rätt plats i straffområdet för att peta in ett skott av Joe Cole, målet innebar att anfallaren nu är i delad ledning tillsammans med Gary Lineker om att ha gjort 22 mål i tävlingsmatcher för England.
Polens enda chans på hela matchen kom minuten senare, och på den lyckades faktiskt Tomasz Frankowski på volley reducera precis innan paus. Oförtjänt, och onödigt av England med minuten kvar att spela. Rio Ferdinand spelade jättebra som mittback matchen igenom, men får kritik för något avvaktande försvarsspel i just den här situationen.
Som en ångvält förde England andra halvlek, men precis som tidigare i matchen var Artur Boruc i vägen eller ineffektivt avslutande ett genomgående problem. Med tio minuter kvar säkrades i alla fall segern med ett nästan lika vackert mål som Henke Larssons för Sverige. Framspelare var Michael Owen och målskytt på volley Frank Lampard.
Sven-Göran Eriksson verkade lättad, presspacket kan knappast klaga på spelet efter den här matchen. Svensken geniknölar visade fungera i och med Ledley Kings bidrag som defensiv mittfältare var i stort sätt felfri. Fast det är bara att inse att när det väl gäller i sommar står Frank Lampard och Steven Gerrard fastklistrade som innermittfältare, och det helt rätt. Det som är positivt är att Sven har alternativ att stoppa in, och förutom King kunde Shaun Wright-Phillips hävda sig ordentligt efter en bra match som David Beckhams ersättare.
Wayne Rooney var bäst på plan, hans styrka är just hans styrka, vilken evighetsmaskin. Trots sitt neandertaliska intryck i intervjuerna efter matchen visar han att han är en riktigt klipsk spelare.
Laget: Paul Robinson – Jamie Carragher, John Terry, Rio Ferdinand, Luke Young – Joe Cole (Alan Smith, 84), Frank Lampard, Ledley King, Shaun Wright-Phillips (Peter Crouch, 67) – Michael Owen (Jermaine Jenas, 84), Wayne Rooney.
Det här var Englands bästa match för året, åtminstone. Polen är nog inte så ruttna som de såg ut att vara igår kväll, det var England som var riktigt bra. Argentina blir ett riktigt test i november, men från och med nu är det VM som gäller och nio månaders taktikarbete från spelarna och ledarna. Vi ska bevisa att vi är ett lag som kan slå alla lag i världen, och kanske, kanske, kanske…
Något som visade Englands totala dominans var att Paul Robinson fick röra bollen efter först tjugo minuter när matchen lika gärna hade kunnat stått 3-0. Celtic-målvakten Artur Boruc hade en del prakträddningar att bidra till Polens målmässigt jämna halvlek, inte utan att bortalagets tränare på bänken såg riktigt skitnödig ut.
Jag trodde nog att Michael Owens ledningsmål en minut innan halvtidsvilan skulle vara den perfekta avslutningen på en väldigt bra halvlek. Owen, som vanligt, stod på rätt plats i straffområdet för att peta in ett skott av Joe Cole, målet innebar att anfallaren nu är i delad ledning tillsammans med Gary Lineker om att ha gjort 22 mål i tävlingsmatcher för England.
Polens enda chans på hela matchen kom minuten senare, och på den lyckades faktiskt Tomasz Frankowski på volley reducera precis innan paus. Oförtjänt, och onödigt av England med minuten kvar att spela. Rio Ferdinand spelade jättebra som mittback matchen igenom, men får kritik för något avvaktande försvarsspel i just den här situationen.
Som en ångvält förde England andra halvlek, men precis som tidigare i matchen var Artur Boruc i vägen eller ineffektivt avslutande ett genomgående problem. Med tio minuter kvar säkrades i alla fall segern med ett nästan lika vackert mål som Henke Larssons för Sverige. Framspelare var Michael Owen och målskytt på volley Frank Lampard.
Sven-Göran Eriksson verkade lättad, presspacket kan knappast klaga på spelet efter den här matchen. Svensken geniknölar visade fungera i och med Ledley Kings bidrag som defensiv mittfältare var i stort sätt felfri. Fast det är bara att inse att när det väl gäller i sommar står Frank Lampard och Steven Gerrard fastklistrade som innermittfältare, och det helt rätt. Det som är positivt är att Sven har alternativ att stoppa in, och förutom King kunde Shaun Wright-Phillips hävda sig ordentligt efter en bra match som David Beckhams ersättare.
Wayne Rooney var bäst på plan, hans styrka är just hans styrka, vilken evighetsmaskin. Trots sitt neandertaliska intryck i intervjuerna efter matchen visar han att han är en riktigt klipsk spelare.
Laget: Paul Robinson – Jamie Carragher, John Terry, Rio Ferdinand, Luke Young – Joe Cole (Alan Smith, 84), Frank Lampard, Ledley King, Shaun Wright-Phillips (Peter Crouch, 67) – Michael Owen (Jermaine Jenas, 84), Wayne Rooney.
Det här var Englands bästa match för året, åtminstone. Polen är nog inte så ruttna som de såg ut att vara igår kväll, det var England som var riktigt bra. Argentina blir ett riktigt test i november, men från och med nu är det VM som gäller och nio månaders taktikarbete från spelarna och ledarna. Vi ska bevisa att vi är ett lag som kan slå alla lag i världen, och kanske, kanske, kanske…
