Tre besvikelser och en förväntad skräll senare

Visst var segern mot Milan en bra insats, all heder åt Chievo, men i Rossoneri har alltid haft komplex mot Chievo särskilt när det gäller att ta in försprånget till ledaren vilket har hänt två gånger om hittills. Att tappa mot motstånd i sin egen klass är dock bedrövligt och särskilt den senaste matchen mot Messina. I den större bilden är Chievo trots allt ett lag att räkna med och som man inte kan underskatta vilket 24 poäng i par med stora Sampdoria visar. Härnäst: en match mot vinthundarna från Udine som just nu bildar ett lag i gungning.

Marcus & Moller

Lagen har mötts 10 gånger hittills av vilka 2 möten har slutat i Chievo vinst och 5 till Udineses favör, ingen imponerande statistik alltså om man inte räknar 3 oavgjorda till Chievos lycka med tanke på klasskillnaden.

Udinese har, förutom besvikelsen att de åkte ut i CL på egen tabbe, många skador i truppen som talar emot dom och en prestation värd namnet. Deras anfall och mittfält är långt ifrån ordinarie men backlinjen är intakt och just Udinese försvaret är det som Chievo kommer antagligen ha stora problem med, inte vårat faktiskt imponerande mittfält lett av Giunti.

Det som alltså hade fungerat mot ett A-lags Udinese måste bara idag prestera för att ge det underpresterande Chievo anfallet en chans. Giunti är som nämnt den ende som inte är ett frågetecken. Resten av mittfältet är riktigt oroande dock, visserligen är Brighi tillbaka men efter en lång skada förväntar vi oss inte att han kommer att prestera i toppklass. Franceschini som varit den enda stabila spelaren på yttern är avstängd och då får nygamle Luciano möjligheten på högerkanten. Återstår att se om denne har lärt sig 1: höger och vänster samt 2: vilket håll som är uppåt i plan, större virrpanna får du inte se i Serie A. Semioli som spelar vänsterytter idag för ovanlighetens skull måste få igång benen och visa upp det fina kantspelet som Chievo har bemästrat tidigare under säsongen, visst spelar han ett bra passningsspel men det duger ingenting till när man är för långt nere.

Anfallet börjar se bra ut igen trots att det avgick mållöst mot ett laddat Messina försvar men ett orosmoment finns kvar: Obinna. Enligt tribalfootball.com ska han ha fått en förfrågan om han vill representera Nigeria i det stundande Afrikanska mästerskapet. Eftersom han är tänkt att ersätta sin landsman Martins i Inter så kommer troligtvis inte denna transfer bli av då nämnda klubb inte skulle gynnas av att värva Obinna om han väljer att åka till mästerskapen. Vad ska då Obinna välja: Milano och Inter eller visa sitt intresse för Nigeria och stanna kvar i Chievo? Onekligen är det ett svårt beslut för en omogen liten parvel som Obinna. Han kanske väljer Inter och landslaget om det är möjligt?

Tiribocchi och Pellisier får trots nollan förra veckan nytt förtroende på topp. Obinna kan inte räkna med en startplats i laget innan januari då han måste lägga korten på bordet för att visa vad han vill göra. Således lär Cossato, trots att han är halvskadad, sitta på bänken.

Backlinjen blir den förväntande med D’Anna, Lanna, Mandelli samt Malago.

Laget i sig känns återigen inte som ett problem utan Pillon som organisatör och pådrivare känns helt uddlös. Han är givetvis en överraskning med sitt stora taktiska sinne men hans coachning är på tok för statisk. Så snart ett lag inte beter sig som Pillon förväntat sig så faller laget då han är på tok för strikt i sina spelarinstruktioner och kreativiteten uteblir. Fotboll kan inte vinnas ”by the numbers” och vi undrar hur lång tid vi måste vänta tills han får in det i märgen. I vilket fall som helst så har våra blågula åsnor en chans då det finns många taktiska svagheter hos Udinese som kan utnyttjas. Frågan kvarstår om Udinese fortfarande har en udd i sig och om Chievo kan ställa om snabbt… jag menar: snabbt . A-lag eller inte så spelar Udinese alltid en svepande fotboll som alla lag måste akta sig för.