Det var en riktigt spännande match. I alla möjliga bemärkelser. Dels fanns ju den sedvanliga derbynerven. Sedan ligger det ju och gnager en liten guldnerv långt inne i kroppen. Och sedan var det ju lite kaotiskt i paus.

Så MFF åkte upp till Olympia med dubbel press på sig. En förlust skulle inte bara innebära den frukstansvärda nesan att förlora mot uppstickarlaget från norr utan också med största sannolikhet en förlorad guldchans.

Nu blev det oavgjort och det var såklart en liten förlust. Men absolut ingen katastrof. Vid en Hammarbyvinst senare i kväll finns chansen kvar, om än precis lika liten som tidigare. Men föreställningen är ju som bekant inte över förrän den fete damen sjunger. Så chansen finns.

MFF gjorde en av sina sämre insatser på måndagskvällen. Vad jag har förstått gjorde HIF en av sina bättre. Så stort är väl styrkeförhållandetr mellan de båda lagen just nu. Hade MFF fått allt att klaffa hade inte HIF haft en chans. Synd att det inte blev så.

Det var framförallt på mittfältet som Helsingborg kunde se till att hålla matchen jämn. Och backlinjen tappade i stabilitet när Daniel Majstorovic lämnade planen och en rejäl rockad gjordes. Det var ytterst nära att HIF utnyttjade den insatbiliteten och (stundtals) passiviteten som rådde i MFF:s bakre linjer men Mattias Asper kunde hålla rent framför egen mållinje.

Trots att Niklas Skoog och Peter Ijeh heller inte kom upp i full kapacitet skapade de ändå en hel del chanser. Men det räckte aldrig ända fram till ett ledningsmål. Men det var riktigt nära ibland. Bland annat skulle ju Peter Ijeh såklart avgjort matchen i den 91:a minuten när han fick skottläge framför mål. Känns nästan overkligt att han missade det läget. Han själv såg också väldigt förvånad ut.

När slutsignalen gick jublades det bland hemmapubliken på Olympia. Det stora antalet himmelsblåa deppade. Detta visade något viktigt. Detta visade i ett kort perspektiv att MFF hade tappat poäng mot Helsingborg men i ett längre perspektiv visade det att MFF har gått förbi HIF rejält nu. Ordningen är återställd.

Ordning var det defenitivt inte när andra halvlek skulle börja. Illaluktande och synnerligen otrevlig rök vällde fram över MFF-klacken och er matchrapportör sitter framför datorn och hostar när han skriver.

Vad är det för idioter som tänder rökbomberna? Inser de inte vad de ställer till med? Det är så mycket som skadas av ofoget. MFF:s fina rykte. MFF Supports fina rykte. MT96 fina rykte. MFF-supportrarnas lungor. MFF-spelarnas koncentration. MFF:s kassalåda.

Det får vara nog nu. Ingen kan säga att det som hände i går var speciellt vackert och ingen kan säga att det främjade Malmö FF. Om ni vet vem som gjorde det så ta ett ordentligt snack med vederbörande. Få han eller henne att sluta. Låt oss MFF-supportrar gå på fotboll utan att riskera att kvävas.

Jag har själv tänt en rökbomb en gång. På ett nästintill folktomt stadion och det resulterade i att jag blev inslängd i ett litet polisrum på Stadion, fick klä av mig naken och sedan slängdes jag ut från arenan. Jag hann se tre minuter av matchen. Efter det stillade jag min pyromaniska hunger genom att sätta fyr på rökbomberna i Pildammsparken i stället. Då försvann tjusningen en aning. Snälla, ni som tände på och verkar njuta så mycket av det kan väl göra samma sak.

MFF:s guldjakt går vidare. Hur det än går i kväll mellan Hammarby och Djurgården så har MFF på söndag chansen att visa vilket som är Sveriges i särklass bästa lag.

Full mobilisering gäller.