Motala
Måndag och långhelgen är över. Tillbaka till verkligheten och det är med blandade känslor. Ska man vara glad för att sommaren är på gång eller ska man beklaga sig över sin sits som hårt arbetande löntagare? Vågar man börja räkna ner antal dagar till den riktiga semestern eller ska man fokusera på de uppdrag och arbetsuppgifter som fortfarande inte har börjat att mattas av i antal?
Förvirringen och ambivalensen gäller inte bara i yrkeslivet. 2-3 hemma mot Mjällby och den allmänna domen verkar vara… Ett fall framåt? Tradigt men ändå okej? Borde inte avgångskraven hagla, ropen på förtidspensioner skalla och årskort brännas på bål?
Nej, som tur är verkar inte frustrationen nära kokpunkten. Visst kan man morra över att vi ännu en gång är kraftigt decimerade på grund av skador på nyckelspelare. Åter igen är dessa nyckelspelare alla över 35 år och inte kända för att vara några fysiska undantagsfenomen. Och varför, varför, varför är laget inte bättre samlat, taggat och påkopplat än att man tvingas släppa in en boll redan i matchminut nummer ett?
Frågor som absolut hänger över en denna måndag i maj. Men de vägs upp av en försiktigt gryende optimism och ett långsamt groende frö av upprättelse. För trots alla skavanker, taktiska missar och olyckliga beslut på plan så börjar Malmö FF så smått att uppträda som ett lag igen, i både med och motgång. Det gjorde man inte under 2025.
Kapaciteten att dominera och styra eller ställa matchen precis dit man vill finns inte, men drivet, lusten och hungern både känns och syns bland spelarna. Ett underläge är till för att vända, en kvittering är värd att jaga.
Det är för tidigt att prata om årets nykomling men senare, när årskrönikorna ska skrivas och de individuella utmärkelserna ska delas ut så är det ingen tvekan om att Theodor Lundbergs namn kommer att vara ett av de nominerade.
Kanske kan 2026 bli Sead Haksabanovics år? Bäst i laget igår och nya avtryck i poängprotokollen. Fortsätter han så här så kan han också börja fylla en del av det ledarskapade tomrum som uppstår i Janssons och Christiansens frånvaro.
Det är möjligt att guldstriden kommer att stå mellan andra lag än Malmö FF i höst. Kanske till och med rimligt. Men nu finns i alla fall en spänning och en känsla av att klubben hittade bromsen i tid och har nu börjat ta sig upp och framåt på vägen igen.
Framåt Malmö!
