Sead Haksabanovic (2) Han lyftes på listan redan förra veckan och förtjänar helt klart att ligga kvar. Mot Mjällby var han stark, kanske till och med bäste MFF:are och stod för både mål och assist. Kan Haksa fortsätta på den inslagna linjen så är det väldigt bra för Malmö FF.
Ett par steg fram framåt (NY) Defensivt svajade det och tappade himmelsblått en del jämfört med senast. Men offensivt tyckte jag att det trots allt såg bättre ut än på länge. Där vi tidigare ofta har fastnat nånstans vid straffområdet och haft svårt att skapa riktigt farliga chanser satt det nu skott i stolpar, två i mål och ytterligare några som smet strax utanför. Vågar man kanske hoppas på att det kan funka både framåt och bakåt i samma match inom kort? Varför inte redan på söndag?
Botheims slit (NY) Herre jisses vilket jobb han gör för oss den gode norrmannen. Det är en ibland rätt otacksam roll han har där framme som target. Både mot Sirius och nu mot Mjällby har han haft blytunga, kramande ryggsäckar på sig i princip varenda gång bollen spelats upp mot honom. Jag gillar när det tillåts kamp och tufft spel, men nog borde Botheim få något fler avblåsningar med sig. Med sitt stångande och även med sin rörlighet så skapar han ytor till sina medspelare inte syns i mål- eller assistligan, men är ack så viktigt. Det gladde att höra att han lyftes av experterna i TV-sändningen.
Vi lägger oss inte ner och dör (NY) Tidigt mål i baken nästan innan domaren blåst igång kan lätt sätta griller i huvet, särskilt om ett lag inte har det bästa självförtroendet. Men årets MFF tappar inte modet och hänger inte med huvudena. Nej, man knyter näven och gör allt man kan för att vända läget. Det är en massiv skillnad i attityd och uppträdande jämfört med förra året och det är väldigt skönt att se.
Bra läktartoppar (NY) På sociala medier gnälldes det, som vanligt, en del på läktarinsatsen senast. Men där kan jag inte riktigt hålla med. Nej, vi snackar absolut inte nån Hexenkessel-atmosfär. Men jag tyckte att det i perioder var den bästa ljudkulissen på bra länge. Precis som laget har vi en hel del att jobba med, men även i den här frågan kanske vi ska ha lite tålamod? Och fokusera på vad som går att göra bättre istället för att skälla och gnälla? Det har till exempel pratats om att det vore bra med ett par “extra-capos” ut mot sidorna. Jag gissar att de som står långt fram i mitten inte inser hur lite (läs inget) man hör av det som skriks i megafonen från capoställningen om man står bara en bit ut på kanten. Det är också svårare att hänga med i sånger/ramsor utan riktig text när man står längre ut (kan inte förklara varför men det blir svårare med ooohande och aaaaahande). Jag uppskattar initiativet att skapa en växelsång av en redan bekant sång - ett bra sätt att få med kanterna av stå, sjungande sitt och sittplats.
Njut av stunden (NYgammal) Vi har haft med denna förut både Pontus och jag, och jag vill återuppliva den, kanske mest av personliga skäl egentligen. För även om resultatet gick åt fanders mot Mjällby så njöt jag en hel del i söndags. Jag fick hänga i solskenet med fina vänner som jag lärt känna genom fotbollen. Vi snackade en hel del om behov av grisighet i spelet även i denna match och Sjöstrand bedömdes i detta sammanhang att ha “den heliga tre-enigheten”: Grisighet, teknik och snabbhet. Det var också första matcher tillsammans för iår för mig och min tonårsson, och vi hade med vår Dahlin-flagga, vilket var den första flaggan vi gjorde tillsammans för många år sedan. Och min 90-åriga mamma kunde också följa matchen eftersom den sändes på “gammal hederlig TV”. När mycket annat i tillvaron rövar sig på alla tänkbara, och en del otänkbara, sätt är jag så tacksam att jag har MFF och läktaren i mitt liv. 
Det går inte att komma ifrån att det är jobbigt att vi nu inkasserat två förluster i rad på vår hemmaborg. Det skaver rejält. Det är ju liksom där det ska kännas tryggt och stabilt, där vi ska bestämma, styra och dominera. Nästa hemmamatch är om två veckor mot Västerås och då hoppas jag verkligen att denna obehagliga “mini-trend” bryts.
