Reserapport ifrån Tallin

Vår resa startade med anslutningsbuss ifrån Jönköping på tisdagsförmiddagen.
Under bussresan upp började en finlandssvensk med stort fotbollsintresse att prata med oss, han såg våra englandströjor och förstod att vi var på väg till Tallin.
På eftermiddagen var vi framme i Stockholm och kunde sedan checka in på båten.
Efter besök i taxfreen gick vi ut på däck och satte oss för att äta lite också, turen genom Stockholms skärgård var fantastiskt vacker och vi satt nog där i över 3 timmar.
Sedan var det dags att beskåda nöjeslivet ombord som var ganska begränsat, vi träffade dock en del engelsmän och tillsammans försökte vi partaja så gott det gick.
Vi hade trevligt ihop och efter några turer på discot konstaterade vi att klockan var 2.30 och det var nog bäst att gå till sängs.
Framme i Tallin gick vi till vårt hotell som låg endast 100 meter ifrån färjeterminalen och checkade in.
Vi gick in liten kort runda upp till stan och sedan tillbaka eftersom vi skulle träffa vår estländska kontakt kl. 12.00 vid hotellet.
Det var med stor spänning som vi ställde oss utanför hotellet och väntade, han skulle väl dyka upp med våra biljetter ?
Strax innan tolv dök han upp med våra biljetter och vi betalde 120 euro styck, nu kändes det mycket bättre när vi hade matchbiljetter.
Nu gick vi upp till Old Town i Tallin där de flesta engelsmän skulle träffas, vi startade upp med fish and chips på en irländsk pub.
Därefter gick vi upp till torget som var belägrat av tusentals engelsmän som hade lagt flaggor på torget och ramat in restaurangerna med flaggor.
Det gick en sådan där obeskrivlig känsla av vällust genom kroppen när man tittade ut över torget, nu kände vi oss hemma, här var vi bland vänner.
Överallt ropade folk på oss och hejade, många välbekanta ansikten dök upp ibland pubarna utomhus.
Dottern känner Luton Towns supporterordförande (hon är lutonfans) så vi gick och satte oss vi deras bord, där fanns ett tjugotal Lutonfans och
jag skojade och frågade om de var hela klacken som var där.
De flesta vi träffade var utan biljetter då Englandsfans officiellt endast fick 1140 st biljetter, en del hade köpt biljetter svart till ett pris av 1400-2800 svenska kronor.
Plötsligt dök det upp en försäljare av biljetter till matchen och han hade 5-6 st biljetter till ett pris av 1400 kr/st och de biljetterna gick som
smör i solsken.
Timmarna gick och vi hade fantastiskt roligt, i takt med att pinten och drinkarna sköljdes ner steg stämningen mer och mer runt torget.
Engelsmännen spelade fotboll och cricket ute på torget, några estländare fick vara med på cricket och jublet visste inga gränser när de missade.
Det skall dock sägas att det inhemska ölet i stort sett var odrickbart, något blaskigare öl har jag aldrig druckit så det fick bli "riktiga" ölsorter och lite drinkar istället.
Det var en gemytlig stämning på torget även med de estländare som var där, vad vi kunde se så var atmosfären emellan fansen mycket broderlig.
Efter 6 timmar på torget med gamla härliga brittiska kampsånger och mycket prat med alla våra englandsvänner var det dag att ge sig ut till arenan.
Den låg ca: 3 kilometer ifrån Old Town så de flesta prommenerade ut till den, det var med stor spänning som vi närmaste oss insläppet.
Tanken fanns att det kunde bli problem vid passagen, biljetten kunde vara falsk eller att de inte släppte in engelsmän på den vanliga läktaren.
Men det gick hur bra som helst och vi letade upp våra platser som vara på huvudläktaren rad 7 i linje med straffpunkten.
Arenan i Tallin är ganska ny och mycket kompakt byggd, trots att den inte tar in mer än 10.000 så känns den mycket större och man sitter riktigt nära spelarna.
Redan på uppvärmningen märktes att spelarna var laddade, deras ansikten var koncentrerade och övningarna genomfördes ordentligt.
Det var många engelsmän som köpt biljetter svart för vart man än tittade på arenan så såg man människor med engelska tröjor.
Estländarna hade en ganska stor klack bakom ena målet och deras kampsång var någon märklig hårdrocksblandning.
Spelarna passerade mycket nära publiken bakom ena målet och det märktes att estländarna såg upp till de engelska spelarna, de tog
kort och försökte få autografer, när Becks passerade var uppståndelsen stor.
Det var mäktig när vi klämde i med "good save the queen" ifrån olika hörn av arenan, den estländska publiken stod tyst upp och visade respekt.
Redan efter 15 minuters spel sa jag till dottern att det ser helt annorlunda ut än i tidigare EM-kvalmatcher och när så äntligen ledningsmålet
kom skrek och dansade vi ut vår glädje på läktaren.
I halvtid kändes det bra, men tjusningen med fotboll är att man vet aldrig vad som kan hända i en match.
Men vi behövde inte vara oroliga för det fina spelet ifrån första halvlek fortsatte i andra och Becks inlägg till Crouch 2-0-mål kom precis nedanför oss.
Likadant vid 3-0, vi satt i perfekt vinkel för att se det hela och nu kändes det ganska avslappnat under den sista halvtimman.
Flera gånger under matchen startades den engelska nationalsången upp och andra härliga godingar såsom "Rule Brittiania".
Efter slutsignalen ställde sig alla engelsmän över hela arenan upp och applåderade lagets fina insats, den spelare som var gladast var Becks.
Han gick runt framför alla läktarna och applåderade upp till oss fans, det kändes nästan personligt när han tittade upp på oss.
Sedan gick vi tillbaka in till stan och det var med mycket lätta steg som vi gick genom Tallins gator i mörkret (matchen började kl. 21.30
eständsk tid).
Efter att ha snackat lite med några engelsmän gick dottern och jag till hotellet efter en lång men härlig dag och vi låg och snackade om
landslaget i säkert en halvtimma innan vi somnade, det är oftast svårt att varva ner efter en match när man varit uppe i högvarv.
Torsdagsförmiddagen ägnades åt Eurosport som visade ett entimmarssammandrag ifrån englandsmatchen och sedan tittade vi på några
andra EM-kvlamatcher också.
Dottern började få meddelande ifrån flera englansfans som undrade vad vi gjorde och om vi var på väg upp till torget.
Så vi gick upp dit (vårt hotell låg ca: 1-1.5 km ifrån Old Town) och satt oss på en utav pubarna och dottern tog en Fish and Chips igen.
Vi tog några cider och sedan bestämde vi att vi skulle ses vid 19.00-tiden igen.
Dottern och jag tog en riktig prommenad runt stan och letade upp själva citykärnan, det är en mycket speciell blandning av hus i Tallin.
På ena gatan kan det vara gamla stenhus som nästan är förfallna eller trähus utan färg och på nästa sida ett modernt köpcentra.
Vi gick in på köpcentrat och jag testade en estländsk pasta som var helt ok.
Sedan var det dags att gå hem till hotellet och byta om inför kvällens pubrunda och det var en hel del engelsmän kvar även om de flesta
hade åkt hem under dagen.
Det blev några öl (ej den inhemska) och groggar innan vi kom på att vi kanske skulle ha civila kläder på oss så att vi blev insläppta på nattklubben.
Så det blev hem igen och leta upp den enda neutrala tröjan och ta på sig dansskorna, när vi kom tillbaka till torget hade några
engelsmän börjat äta pizza igen så vi kom inte till nattklubben förrän kl. 1.00.
Det var en blandning av lokalbefolkning och engelska fotbollsfans, men allt gick som vanligt i vänskaplig anda.
Till dottern stora förtret gjorde jag en stilfull entre på dansgolvet till Grease megamix och vi hade kul i några timmar innan de stängde kl. 3.00.
Jag var trött och ville gå hem till hotellet medan dottern ville fortsätta lite till, några engelmän lovade att följa henne tillbaka eller ordna med en taxi.
Det började bli ljust igen när jag gick genom Tallins gator tillbaka till hotellet, dottern kom hem strax efter kl. 5.00 nära alla klubbar hade stängt.
Fredagen var av förklarliga skäl ganska tung och vi tog det lugnt innan det var dags att checka ut ifrån hotellet kl. 12.00, vi gick
upp till Old Town igen som nu hade återgått till sitt gamla ursprung med affärmän på lunch och vanlig torghandel.
Vi beställde in varsin pizza utav jätteformat och sedan gick vi mätta och belåtna till färjeterminalen för att checka in.
Inne i hytten kom dottern på att hon glömt sin englandsjacka på hotellet och efter lite om och men lyckades jag ta mig av båten
och springa tillbaka till hotellet där de hade hittat hennes jacka så allt löste sig till slut.
Vi var båda ganska trötta efter några intensiva dagar så det blev en ganska lugn hemresa, vi satt ute på däck och såg när båten lämnade den estetländska kusten.
Efter kikat lite på folklivet i danslokalerna var det dags att gå och lägga sig vid midnatt och vi somnade ganska så snabbt.
Bussresan ifrån Stockholm till Jönköping var ingen höjdare i en kokvarm buss som bara blev mer och mer försenad.
Det kändes skönt när vi var hemma igen under eftermiddagen med fantastiskt fina minnen ifrån resan.
En sak som märktes var att trots våra engelska tröjor så träffade vi inte på en enda otrevlig människa, det var annorlunda mot när vi
var i Tyskland eller hur de engelska fansen blev behandlade i Kroatien.
Det känns en stor tomhet nu när allt detta är slut, den som aldrig varit med och följt det engelska landslaget på turné har nog svårt att förstå hur det är.
Man förvånas inte över att vissa engelsmän har följt landslaget i över 30 år i ur och skur, atmosfären är gemytlig och varm trots att de flesta håller på olika klubblag i England.
För att ha något att trösta sig med över sommaren får man börja att planera för höstens resor.