Är alltid svårt att skriva en matchrapport efter en match man sett live på Malmö Stadion. Det är så mycket känslor inblandade och man är så mycket uppe i varv att man egentligen borde sätta sig ner i lugn och ro och se matchen på TV först innan man yttrar sig för mycket. Allra helst efter ett skånederby, men så är inte fallet nu. Men jag är ändå klar över vad jag tycker.

Mitt spontana intryck är att det är en välspelad match med bra passningsspel, rätt bra intensitet och tempo där MFF sett över hela matchen är snäppet bättre. Jag kan inte säga att oavgjort är direkt orättvist, men har känslan att MFF borde gjort 2-0 på någon av de chanserna de haft tidigare i matchen innan kvitteringen. Första halvlek var Malmö FF.s och vi borde haft en 2-0 ledning med oss in i halvtidsvilan.

Tomas Olsson och Daniel Andersson spelade för första gången tillsammans och det såg lovande ut. De ägde innermittfältet totalt i första halvlek. Det syntes tydligt att båda två är två riktigt bra tvåvägsspelare av allsvenksa mått mätt. Det växlade positioner och hade ständig rörelse. Det syntes tydligt att ingen av dem var tillsagd att vara defensivare än den andra eller tvärtom. Efter 28 minuter tvingades matchen avbrytas pågrund av en närliggande åska. Det hade varit MFF.s match så långt och de hade redan haft två bra chanser.

Om det var bra innan uppehållet var det än bättre efter detsamma. Och målet kom i 36.e minuten. Det var Daniel Majstorovic av alla som begav sig ut på offensivt äventyr och lyckades utomordentligt bra. Han avancerade med bollen på en stor öppen yta centralt mot offensivt straffområde och slår med en perfekt yttersida (!) en instickare till Afonso Alves som fri med målvakten gör mål på returen. Resten av halvleken dominerades stort av Malmö FF där bland annat Afonso själv kunde utökat ledningen ett par gågner. Di blåe kom i anfallsvåg efter anfallsvåg och på läktaren stod jag bara och väntade på 2-0 målet. Det såg bra ut, men tyvärr var det bara 1-0 i halvtid. HIF hade inte mer än ett par halvchanser i första halvlek.

Lika bra som första halvleken slutade, lika dåligt började andra halvlek från MFF.s sida. Det var HIF som hade intiativet och skapade målchanser i början av andra. Oroligheten spred sig på läktaren och ingen var väl jätteförvånad över att kvitteringen kom. Daniel Andersson blev tröttare ju längre matchen gick, vilket syntes tydligt och det var förmodligen fler som började känna trötthet. En del spelare har inte kunnat träna ordentligt pågrund av skador och det märktes lite. Men MFF-kom tillbaka.

Sista kvarten var det MFF som tog tag i taktpinnen och även om HIF hade ett par vassa kontringar var det vi som var närmsast seger. Afonso Alves var ytters nära att göra mål på sitt friläge i 75.e. Glenn Holgersson hade ett annat bra läge att avgöra. Många farliga bollar som studsade omkring i HIF straffområdet där försvararna sprang omkring som yra höns och försökte rensa bort bollen. Med lite flyt hade vi fått in bolljävlen där. 1-1 var inte orättvist, men 2-1 hade varit ännu mindre orättvist. Alla spelarna i MFF var mer eller mindre bra. Alla gjorde minst godkända insatser.

Vi har ett bättre lag än HIF. Utan tvekan. Det är därför vi kommer vinna guldet och det är därför HIF inte ens är med i någon toppstrid överhuvudtaget. De får koncentrera sig på att ta de poäng som krävs för att klara sig kvar.

Kåffe har nämnt det i en artikel, men det hindrar inte mig från att nämna samma sak. Underbart historikst tifo och även jag vill tacka alla som jobbat med det och skänkt pengar till det. Vår historia skall vi vara mycket stolt över. HIF har inte alls något historiskt att vara lika stolt över. Deras supportrar blåste upp några balonger när spelarna kom in såg det ut som. Tar inte ni avstånd från sånt, kärnan?