Lyckan och Förväntan

Men anledningen till lyckan som rådde var givetvis avancemanget ifrån Div. 2 Östra Svealand till Div. 1 Norra för klubben, Arameiska/Syrianska. Hoppet hade funnits att en dag, att en dag ta klivet upp men förståndet visste bättre, eller gjorde det det, inte föregående säsong i alla fall. När just vår trokänare Monir Bazgra retfullt enkelt rullade in kvitteringen till 1-1 mot Hammarbys talangfulla ungdomar i den sista omgången strax innan slutsignalen. Men att sedan se honom med tårar i ögonen i den Syrianska tv kanalen Suryoyo Sat på efterfesten är enormt. Vid detta läget visste jag inte ut eller in längre.

Denna stund kände jag och många andra runt klubben ren lycka. Lyckan som rådde i Norsborg som tidigare sagt är obeskrivlig, Norsborg som är slutstationen i röda linjen i Stockholms tunnelbanenät men slutstationen är det definitivt inte för Arameiska/Syrianska utan snarare startstation mot högre höjder.

Efter en lång och nervig säsong med upp mot 10 poängs ledning som sedan sjönk som en sten i vattnet till endast 2 poängs marginal i slutspurten var en stor besvikelse. Att kunna leda serien överlägset till en grad att dem närmaste konkurrenternas tränare gratulerar till seriesegern långt innan serien är avslutad och sedan falla är för mig en mycket enkel gåta som jag tror har svaret på. Ett mycket klassiskt sådant svar, underskattning, att tro att det är klart och att ta allt för givet. Vi ledde ändå med hela 10 poäng och vi spelade även en fin fotboll också, inget kunde gå fel.

Jag vill framföra ett tack till Eskilstuna City för den läxan dem lärde oss, men även en stor eloge till ledare och spelare som på ett ypperligt sätt lyckades reda ut det till sist. Lyckan har i dagsläget omvandlats till en stor dos spänning och förväntan inför säsong 2008. Det är det året Arameiska/Syrianska leker fotboll i Div. 1 Norra (med glimten i ögat). Arameiska/Syrianska ÄR redo för Sverige men frågan är om Sverige är redo för Arameiska/Syrianska och dess supportergrupp Ärye Oromoye.

Fansens Röst