Kära April. Du var näst intill helt perfekt och alldeles underbar. Men inte för alla. I början av månaden fick vi ta del av den tråkiga informationen gällande att den egna produkten Wilton Ljunggren ådragit sig en knäskada och att just månaden april bara skulle vara början av den två månader långa skadefrånvaro han nu skulle gå till mötes. Wilton som även skulle bli adderad till den redan påtagliga skadelistan bestående av Bertilsson och Miftari.
Så kom dagen D. Superettan-premiären mot Ljungskile där jobbet skulle göras utan, redan nämnda, Bertilsson, Miftari och Ljunggren. Det märktes dessutom, och framför allt på den så drabbade vänsterbackspositionen. Men åter till faktumet. Faktumet att vi fick ta fram både baguett och sjunga fransk sång när just fransmannen tryckte undan sina försvarare efter en fin djupledslöpning och sköt in sitt och FFF:s första Superettan-mål för säsongen. Merci pour ce spectacle, Komano!
Men fransk segersång blev det dock inte utan istället blev det ett kvittetingsvrål från bortaläktaren när ghananen Gideon Mensah nickade in 1-1 vid bortre delen av straffområdet. Ex-Varbergare dessutom… Det gör ju saken inte bättre!
Det var sammantaget en känslomässig bergochdalbana till premiär. Å ena sidan var jag nöjd över starten av matchen och det FFF åstadkom där. Även Komanos mål fick mig att bli varm i kroppen. Men sedan var det inte mycket mer som värmde om jag uttrycker mig så. Ljungskile såg bättre ut när det kom till mycket både offensivt och defensivt.
När jag dock tänker tillbaka på premiären minns jag att min känsla inte var så oroande. Jag hade en känsla av att det Falkenberg byggt upp under ”Chrisse” de senaste åren och vad man dessutom gjort på marknaden bara månader innan, var bra nog för att man skulle resa sig och bara ösa på denna säsong. Och så blev det ju faktiskt, iallafall denna månad där Falkenberg går obesegrade i Superettan efter fyra spelade omgångar.
Inför borta-premiären fick vi gladeligen ta emot beskedet att både Bertilsson och Miftari var tillbaka och tillgängliga inför matchen mot Landskrona. För mig var det sista dagen på påsklovet och att få avsluta lovet med att åka ner till Landskrona och dessutom ta tre poäng var minst sagt ett bra avslut! Men vi tar det från början.
Känslan jag tog med mig från Ljungskile-matchen fanns kvar. Det var en känsla av hopp och en tro på att detta lag har något på gång. Det fick vi även se på planen när Falkenberg klev ut riktigt starkt mot Skåningarna. FFF dikterade spelet direkt och tog ju även ledningen i matchen. Men efter målet skulle den där sköna känslan försvinna lite igen. Landskrona tog helt plötsligt över allt och var nära att göra fler än ett mål i den första halvleken. Varför blir det så? Är det att spelarna backar hem och inte vågar gå upp i pressen eller är det något helt annat som saknas? Frågorna uteblir än så länge iallafall men jag tycker att det är oroväckande på något vis.
Dock skulle ju FFF vinna matchen efter ett sent segermål av Stålheden och känslan av hopp och en tro var tillbaka igen. Detta var även första matchen på det nybyggda Landskrona IP som för övrigt tilltalade mig med sitt varma välkomnande i form av trevliga skåningar överallt!
Nu var det alltså fyra poäng på två matcher och trots att kanske inte spelet varit det mest bländande vi sett, var ändå resultaten där och poängen inkasserade. Nästa stopp: Borås.
Detta Borås alltså. Alltid regn och rusk, och inget undantag i denna matchen heller. På tal och regn och rusk. Det är med de orden jag lite kan beskriva Falkenbergs spel i denna matchen stundtals. Ingen jätte höjdare direkt! Man reste dit som solklara favoriter efter segern mot Landskrona, men klev ut och såg ut som att det faktiskt var FFF som var nykomlingen ibland. Som tur var skulle underläget som kom för FFF redan efter fem minuter snabbt bli till en kvittering där Komano gjorde sitt andra för säsongen. Men det var som sagt ingen bra känsla i magen denna matchen för oss FFF-supportrar och matchbilden visade varför. Det var Norrby som överlag var det bättre laget och hade kunnat leda med betydligt mer än 2-1 i paus. Alltså ett steg bakåt i prestationen i den första halvleken jämfört med hur de andra har sett ut för Falkenberg.
I den andra halvleken var FFF betydligt bättre i sitt spel och när “Chrisse” valde att göra ett trippelbyte var jag snabb med att säga: “Äntligen”. Varför tänker ni? Jo, jag ska förklara. I både premiären och Landskrona-matchen var det väldigt tydligt att det spelarmaterial man hade på planen för stunden då inte höll riktigt. Vad hände? Ingenting, iallafall i rätt tid. Man valde att inte göra någonting, och det för mig är ganska overkligt och inte försvarbart på något vis. Det var tydligt att det krävdes en förändring för att spelet skulle bli bättre i FFF i premiären mot Ljungskile. Varför valde man då inte att göra några byten tidigare för att få in färska spelare? Det är en fråga som jag bär med mig och en fråga som jag tror att många andra också har. Men nu, back to Borås!
“Chrisse” valde alltså att göra ett trippelbyte vilket gav effekt. Precis det vi ville se från Falkenberg gjorde man också. Man kom mer in i matchen, tog tag i sakerna på ett helt annat sätt och kunde ju även hitta den matchavgörande kvitteringen som gav FFF en pinne. En pinne som jag tycker att FFF förtjänade, men samtidigt en pinne som inte var tanken från början. Ett stort kliv bakåt alltså från Falkenberg som spelmässigt såg betydligt blekare ut i Borås än vad man gjort de två föregående matcherna.
Och till sist det som avslutar april. Matchen hemma mot Sundsvall. Även där en match där gulvitt klev in med ett favoritskap. Nu med hemmaplansfördel dessutom. Levde man upp till det då? Ja, det tycker jag att man gjorde. Efter ett tidigt ledningsmål var det denna gången Falkenberg som stod för det mesta framåt efter just ledningsmålet och ett FFF som var nära att hitta mer framåt. Men utan framgång där blickar vi fram till matchens nästa stora händelse. Då Salo fick syna det röda. Rätt beslut? Absolut. Rätt agerat av Salo? Ja. Gör han inte det, då har vi 1–1 i matchen så utfallet var antingen 1-1 eller rött kort. Viktig brytning Salo!
Så för att då summera den något avslagna tillställningen där FFF vann mot Sundsvall, måste vi säga att Falkenberg är ett bättre fotbollslag. Man är mer intressanta än vad GIF är när det kommer till det offensiva men även det defensiva. Men en sak lade jag märke till och en sak var det som stack ut jämfört med de andra matcherna och något som vi även efterfrågat. Hur man spelar sig från eget straffområde till motståndarnas. Där tyckte jag att det var en stor förbättring och något som även gjorde Falkenberg bättre i just sitt anfallsspel och hur de kom till sina lägen.
Det var alltså de fyra matcherna Falkenbergs FF spelat under april och det som hänt i stort för de gulvita. En rolig månad som sagt där vi först och främst kommit igång med matcher på allvar och dessutom gått obesegrade ur den! Men nu är det bara att fortsätta rikta blickarna framåt för nya utmaningar väntar där vi till exempel möter Norrköping på tisdag i en tuff hemmamatch, och sedan ställs i ett derby mot Varberg! Livet leker nu! Eller hur?
FORZA GULVITT!!!
