England
2008-09-29 16:10
Gästkrönika: Platini - Orolig, Avundsjuk eller Mediakåt?
"Jag kan personligen inte avgöra vad som klassas som "rätt" ägandeförhållanden i en klubb, vad de moraliska och etiska gränserna består av, och var gränserna går för en idrottsförening. Platini skriker och gormar likt en berusad Newcastlesupporter på St James Park"
Anthony Sarwar
Likt en stor amerikansk billboard på Time Square i New York som syns från rymden, försöker fransmannen stå i universums centrum, och verkar leva i förnekelse av att hans fotbollskarriär är över. Han har tagit sig in i den skara av fotbollspersonligheter som börjar tyna bort i mitt minne, från en legend till en gnällig skämt som får Peter Fröjdfelt att verka vara en tillbakadragen tyst typ som hatar uppmärksamhet.
Denne man verkar nu vilja ha lagändringar och är orolig över att så många utländska företag börjar få ägarrättigheter till brittisk fotbollslag, och vill likt Berlusconi ändra samhället så varje platta på torget i Milano passar hans steg. Vare sig det är av ren avundsjuka eller i förstörande syfte så har han en poäng i det han säger denna gång, men det är bara en i raden av många attacker mot brittisk fotboll, indiviuella tränare och spelare, där de flesta kommentarer verkar hatiska och olämpliga för att komma ifrån sk ledare för Europas högsta "neutrala" fotbollsorginisation.
Jag kan personligen inte avgöra vad som klassas som "rätt" ägandeförhållanden i en klubb, vad de moraliska och etiska gränserna består av, och var gränserna går för en idrottsförening. Platini skriker och gormar likt en berusad Newcastlesupporter på St James Park sittande på första läktarraden bakom avbytarbänken i senaste hemmamatchen, fast om oljepengar och diverse, det är synd om supportern och det är synd om Platini, fast på olika sätt, den enas skrik ser ut som frustration och passion och den andres skrik är frustration och småsinthet, med en dos av vad det verkar se ut som, storhetsvansinne och avundsjuka.
Men han struntar totalt i att ta upp om det är så jävla mycket bättre att klubben ägs av inhemska politiker och företagsledare som har två saker gemensamt, dvs att de flesta är grova ekobrottslingar som garanterat ha suttit i fängelse om de bodde i Sverige.
Lika skrämmande som det är att ha ekonomiska förhållanden där ägaren inte har nån koppling till laget eller landets kultur, lika skrämmande är det ha en ägare som extremt inrotad och har "personliga" kopplingar till nationella fotbollsorgan, domstolsdomare och även i vissa fall, organiserad brottslinghet. Vilket som är bättre för landet, fotbollen och klubbens utveckling får var och en avgöra.
Snart lär väl Mr French Citizen of the year gå ut i pressen och skrika om fish and chips också, som enligt han tydligen innehåller för mycket Omega 3 och på sätt ökar koncentration och focus och borde klassas som preparat.
Ibland har jag faktiskt tveksamheter om Platinis hat mot brittisk fotboll, ibland tror jag faktiskt inte han hatar PL, ibland kan jag undra om det inte är fransmannens sätt att bli känd, likt en surfare som tar sin bräda och springer mot den största vågen och rider den om och om igen tills alla på stranden ser han, och för tillfället är PL den största vågen du kan surfa på, både när det gäller media coverage och ekonomi, så Pepe Le Peu kanske har en baktanke trots allt.
Trots att majoriteten inom brittisk fotboll tar Platini som ett uppmärksamhetsjagande bellmanskämt och allt han säger verkar gå ut genom andra örat, så kan det vara väldigt jobbigt i längden för den allmäna varje dag supportern att ha en surrande och irriterande moment som honom i örat, så gud förbjude om Fröjdfelt skulle bli vald till Uefa president, då skulle vi se lagändringar som att Uefa presidenten är den som ska ta avgörande straffsparkar osv.
Men ärligt nu, jag skulle tycka det skulle vara intressant att få reda på vad Platinis egentligen problem är med brittisk fotboll (och sig själv)? Jag mailade han igår faktiskt och inväntar ett svar som förmodligen inte kommer att komma, men det var värt ett försök. Platinis storhetsvansinne och planeringar på erövringståg likt Djingis Khan är inte så populärt bland mångt fler klubbar än bara britter, speciellt efter hans försök att lösa upp G14, och göra sig själv likt Saurons öga på Barad-dur och bli Europas mäktigaste, vilket i sin tur kan leda till att G14 drar sig ur UEFA och bildar en egen Europaliga, och då kommer det CL som vi idag älskar att försvinna.
Visst vore det förödande för fansen och ett jävla steg bakåt Mr Michel? Det är bra att den allsmäktiga härskaren är ifrågasatt av många fler än bara fish and chips folket i norr, även tapasalverna väster om slätterna och pastasmederna söder om bergen börjar redan tröttna.
Hoppas innerligt på en ny president i UEFA, helst en utan spelarbakgrund för att slippa personliga band till vissa ligor och lag, och en som reformerar fotbollen utifrån vad som är bäst för sporten, och bara för sporten, inte ens fem procent av presidentens agenda ska handla om personliga önskemål och diskrimineringar, och det ska göras på ett mer diskret och propert sätt, precis det som Ikea Lennart var lagom bra på, och en som inte hänger ut en " do not distrub" skyllt på dörrhantaget hela natten varje gång Blatter är på besök in hotellrummet.
p.s.
En del Italien vänner på SF klagade på min förra gästkrönika (det kan ju inte ha vart så stora odds på att det skulle hända), angående hur jag skrev. Att jag inte låter som en poetisk romersk senator på en matorgie med kvinnor, vin, mat och fotmassage när jag skriver. Alla har inte möjligheten att vakna upp i ett soligt Venedig med en kopp italiensk cappuccino och en gräddbakelse gjort från färska lokalvaror runtom Veneto.
Jag skriver om fotboll, inte om fula kvinnor, blod, pungsvett, spyfärdighet, hyllningar till arbetsgivare och skit om konkurrerande media. Är det för mycket sånt så har man tappat fotbollstråden för länge sen, och gått in på en helt annan bana, om det är för att kunskapen om sporten som nåt sin slutstation, det vet jag inte. Speciellt när det gäller brittisk fotboll så låter det som det låter, det är enkelt, rakt på och mest av allt, handlar det om fotboll och saker omkring som påverkar, inget mer och inget mindre.
Denne man verkar nu vilja ha lagändringar och är orolig över att så många utländska företag börjar få ägarrättigheter till brittisk fotbollslag, och vill likt Berlusconi ändra samhället så varje platta på torget i Milano passar hans steg. Vare sig det är av ren avundsjuka eller i förstörande syfte så har han en poäng i det han säger denna gång, men det är bara en i raden av många attacker mot brittisk fotboll, indiviuella tränare och spelare, där de flesta kommentarer verkar hatiska och olämpliga för att komma ifrån sk ledare för Europas högsta "neutrala" fotbollsorginisation.
Jag kan personligen inte avgöra vad som klassas som "rätt" ägandeförhållanden i en klubb, vad de moraliska och etiska gränserna består av, och var gränserna går för en idrottsförening. Platini skriker och gormar likt en berusad Newcastlesupporter på St James Park sittande på första läktarraden bakom avbytarbänken i senaste hemmamatchen, fast om oljepengar och diverse, det är synd om supportern och det är synd om Platini, fast på olika sätt, den enas skrik ser ut som frustration och passion och den andres skrik är frustration och småsinthet, med en dos av vad det verkar se ut som, storhetsvansinne och avundsjuka.
Men han struntar totalt i att ta upp om det är så jävla mycket bättre att klubben ägs av inhemska politiker och företagsledare som har två saker gemensamt, dvs att de flesta är grova ekobrottslingar som garanterat ha suttit i fängelse om de bodde i Sverige.
Lika skrämmande som det är att ha ekonomiska förhållanden där ägaren inte har nån koppling till laget eller landets kultur, lika skrämmande är det ha en ägare som extremt inrotad och har "personliga" kopplingar till nationella fotbollsorgan, domstolsdomare och även i vissa fall, organiserad brottslinghet. Vilket som är bättre för landet, fotbollen och klubbens utveckling får var och en avgöra.
Snart lär väl Mr French Citizen of the year gå ut i pressen och skrika om fish and chips också, som enligt han tydligen innehåller för mycket Omega 3 och på sätt ökar koncentration och focus och borde klassas som preparat.
Ibland har jag faktiskt tveksamheter om Platinis hat mot brittisk fotboll, ibland tror jag faktiskt inte han hatar PL, ibland kan jag undra om det inte är fransmannens sätt att bli känd, likt en surfare som tar sin bräda och springer mot den största vågen och rider den om och om igen tills alla på stranden ser han, och för tillfället är PL den största vågen du kan surfa på, både när det gäller media coverage och ekonomi, så Pepe Le Peu kanske har en baktanke trots allt.
Trots att majoriteten inom brittisk fotboll tar Platini som ett uppmärksamhetsjagande bellmanskämt och allt han säger verkar gå ut genom andra örat, så kan det vara väldigt jobbigt i längden för den allmäna varje dag supportern att ha en surrande och irriterande moment som honom i örat, så gud förbjude om Fröjdfelt skulle bli vald till Uefa president, då skulle vi se lagändringar som att Uefa presidenten är den som ska ta avgörande straffsparkar osv.
Men ärligt nu, jag skulle tycka det skulle vara intressant att få reda på vad Platinis egentligen problem är med brittisk fotboll (och sig själv)? Jag mailade han igår faktiskt och inväntar ett svar som förmodligen inte kommer att komma, men det var värt ett försök. Platinis storhetsvansinne och planeringar på erövringståg likt Djingis Khan är inte så populärt bland mångt fler klubbar än bara britter, speciellt efter hans försök att lösa upp G14, och göra sig själv likt Saurons öga på Barad-dur och bli Europas mäktigaste, vilket i sin tur kan leda till att G14 drar sig ur UEFA och bildar en egen Europaliga, och då kommer det CL som vi idag älskar att försvinna.
Visst vore det förödande för fansen och ett jävla steg bakåt Mr Michel? Det är bra att den allsmäktiga härskaren är ifrågasatt av många fler än bara fish and chips folket i norr, även tapasalverna väster om slätterna och pastasmederna söder om bergen börjar redan tröttna.
Hoppas innerligt på en ny president i UEFA, helst en utan spelarbakgrund för att slippa personliga band till vissa ligor och lag, och en som reformerar fotbollen utifrån vad som är bäst för sporten, och bara för sporten, inte ens fem procent av presidentens agenda ska handla om personliga önskemål och diskrimineringar, och det ska göras på ett mer diskret och propert sätt, precis det som Ikea Lennart var lagom bra på, och en som inte hänger ut en " do not distrub" skyllt på dörrhantaget hela natten varje gång Blatter är på besök in hotellrummet.
p.s.
En del Italien vänner på SF klagade på min förra gästkrönika (det kan ju inte ha vart så stora odds på att det skulle hända), angående hur jag skrev. Att jag inte låter som en poetisk romersk senator på en matorgie med kvinnor, vin, mat och fotmassage när jag skriver. Alla har inte möjligheten att vakna upp i ett soligt Venedig med en kopp italiensk cappuccino och en gräddbakelse gjort från färska lokalvaror runtom Veneto.
Jag skriver om fotboll, inte om fula kvinnor, blod, pungsvett, spyfärdighet, hyllningar till arbetsgivare och skit om konkurrerande media. Är det för mycket sånt så har man tappat fotbollstråden för länge sen, och gått in på en helt annan bana, om det är för att kunskapen om sporten som nåt sin slutstation, det vet jag inte. Speciellt när det gäller brittisk fotboll så låter det som det låter, det är enkelt, rakt på och mest av allt, handlar det om fotboll och saker omkring som påverkar, inget mer och inget mindre.
