Som vanligt på hemmaplan, den här säsongen, så satte MFF ordentlig fart på bollen. Snygga kombinationer (den snyggaste var så klapp-klapp-vacker att om det blivit mål, så hade det det t.o.m. gått sokm instruktionsvideo på Highbury), hög press på innermittfältet, skruvade stenhårda bananilägg från Elanga - och mängder av farligheter, resulterade i 1-1 mot ett kontraslående Elfsborg.

Och eftersom fotbollen handlar om att göra mål, så var 1-1 så klart rättvist. Fast det sved.

Afonso kunde gjort 1-0 redan i den femte minuten, men fri med målvakten sattes bollen i burgaveln. Dock trodde alla, till och med sekretariatet, att ledningsmålet var inne.

Och om brassen varit lite bättre på att nicka, så hade årets anfallskombination i svensk fotboll slutat med att han fick huvudet på bollen - men istället gick bollen vidare till Mattisson som dessvärre skickade bredsidan i andra burgaveln.

Samme Afonso fick dock göra 1-0 i den andra halvleken efter att Elanga, ännu en gång, slagit ett stenhårt och precist inlägg, där Alves kastade sig framför en lite tafatt Håkan Svensson och sulade in den.

Men, så skulle MFF leka Catenacci - och då gick det som det brukar. 1-1, efter att försvaret missade i en djupledsstickare, och så kunde 13000 på läktarna ännu en gång i år känna den där oförlösta hopplösa känslan av att vi underlevererar på en annars bra fotbollsprestation.