Det var en synnerligen underhållande och spännande match, i alla fall för den neutrala åskådaren, värre var det i TV soffan då det plingade hela tiden kändes det som, en vinst såg ut att bli en förlust för att sedan åter bli en vinst men slutade med en poäng..

Båda lagen hade varsin chans när Grosso respektive Iaquinta var nära att näta men De Sanctis och hans målvaktskollega Kalac var båda med på noterna.

Men Martin Jörgensen som hade en fri roll bakom anfallet vilel annat, han slogg ett inlägg som Fava var först på och ledning för Udinese var ett faktum.

Vårt hittils kassaskåpssäkra försvar sviktade rejält och både Sensini och Kroldrup var svaga, det var bara Il Capitano själv, Bertotto, som höll måttet.

Två mål med en minuts marginal precis innan halvtid kan knäcka vilket lag som helst, Di Loreta och förre Coventry spelaren Bothroyd tog Perugia till halvtidsvila med ledningen i bagaget.

Men som sagt, Udinese har en fantastisk moral och Jörgensen var återigen mannen bakom Favas mål, det var nästan en kopia på mål nummer ett och Udinese var med i matchen igen. Perugia tappade allt mer utav spelet och när Fava nickade in 3-2 för oss så trodde jag det var klart...

..men, Udinese har en otäck vana av att råka på före detta Udinese spelare som tackar för tiden i sin gamla klubb genom att göra mål, Bierhoff, Fiore och Giannichedda är några olyckskorpar och nu får man lägga till mannen-som-aldrig-gjorde-mål till listan, Margiotta. Hans tid i Udinese kännetecknades utav många målchanser men få mål så det var ödets ironi som gjorde honom till målskytt i den 88 minuten.

Snöpligt men man får se den svaga försvarsinsatsen som en engångsföreteelse och Favas hattrick lovar gott, han fick en åtta i Gazzettan vilket inte händer var dag.