En dogfight mellan två trötta rävar
Årets Salvezza-strid är inte riktigt lika spännande som fjolårets och ungefär den motsatta från den som pågår i Spanien just nu där uppemot elva lag är inblandade och en seger kan skjutsa ett lag från att slåss om nytt kontrakt till att helt plötsligt utmana om Europa. I Italien handlar det endast om Lecce och Cremonese . Hellas och Pisa är redan klara för nedflyttning och klubbarna ovanför har redan matematiskt säkrat biljetten.
Lecce och Cremonese framstår som varandras motsatser den här säsongen. Cremonese inledde säsongen starkt med en fin höst där de placerade sig stabilt i mittenträsket och till och med smög in på övre halvan vid jämna mellanrum. Men sedan inträffade någonting. En total mental kollaps. Under hösten hade Cremonese kampats som få andra. Vi minns alla premiären mot Milan där Cremonese slogs med till synes livet som insats. Federico Baschirotto(som värvades från just Lecce inför säsongen) hade samma slags mentalitet i den matchen som man får anta att Herakles hade när han utförde de tolv stordåden. Den kampandan försvann tillsammans med höstvindarna. Cremonese spelade femton(!) raka matcher utan seger och föll rakt ned i tabellen i riktning mot avgrunden. Lösningen på detta problem var uppenbar. Cemonese måste givetvis anställa världens främsta brandman Davide Nicola. Enda problemet? Det var redan Nicola som tränade laget.
Så Nicola får smaka på stöveln och in kliver fattigmans Sarri, Mister Marco Giampaolo som ju äldre han blir börjar se allt mer sömning ut. Spontant när jag ser honom vid sidlinjen kan jag inte låta bli att inte tänka på karaktären Ior från Nalle Puh som visserligen är deprimerad och inte sömning men effekten på ens framtoning tenderar att vara likartad mellan dem två tillstånden. Giampaolo lyckades med bedriften att rädda kvar Lecce under fjolårssäsongen och nu var uppdraget att rädda kvar Cremonese på bekostnad av just Lecce. Efter en drömpremiär mot Parma där den segerlösa sviten bröts återgick det till att se tyngre ut. Och efter 4-0 förlusten mot Napoli började det viskas om att Giampaolo skulle gå samma öde till mötes som Nicola. Men då vände det plötsligt för Cremonese både prestationsmässigt som resultatmässigt. Man stod för en förtroendeingivande insats mot Lazio där man hade lite otur när Lazio avgjorde på tilläggstid. Men flytet vände sedan i omgången efter.
Cremonese fick gå upp emot Pisa som är drömmotståndet att möta i situationen som Giampaolos mannar befinner sig i. Redan avsågade från resten av ligan samtidigt som Hiljemarks lag verkar helt tömda på självförtroende där frustrationen över ens oförmåga har blivit den dominanta känslan. Cremonese kunde kamma hem en viktig 3-0 seger men mycket tack vare Pisa som bland annat drabbades av två röda kort och fick spela majoriteten av andra halvlek med två man kort.
Det var framförallt i senaste omgången som Cremonese visade prov på styrkebesked. För motståndet för den dagen var Serie A:s tuffaste mittenlag, Kosta Runjaics zebror från Udine. Och visst har Udinese ingenting att spela för men de hade de inte förra veckan mot Cagliari heller och då offrade de precis allt för att plocka med sig samtliga tre poängen hem från Sardinien. Spelare i svartrandiga tröjor fick lämna planen på bår för att störtat rakt in i stolpen för att se till att hålla bollen utanför nätet. Kostas zebror har stolthet och disciplin inopererat i ryggraden.
Cremonese rivstartar matchen med jakt på ett tidigt ledningsmål för att ingjuta hopp och mod. Giampaolos chansdrag betalar av sig. Via sin aggressiva och höga press så vinner Cremonese bollen i utkanten av Udineses straffområdet, Bonazzoli trycker iväg ett kraftskott som tvingar fram en retur från Okoye. Vem befinner sig i boxen mån tro och nosar sig till läget? Såklart den legendariska gamla Leicester-räven Jamie Vardy. Och kylan som han visar upp kan bara komma av erfarenhet. Istället för att avsluta på ett tillslag håller Vardy i bollen en extra mikrodelssekund. Detta leder till att när Kristensen flänger sig fram för att blockera så glider han endast förbi Vardy som sedan kan placera in bollen i mål. Detta ledde en till att tänka på Udineses föregående match mot Cagliari där försvararna mäktade med den här sortens sista minuten blockeringar hela tiden. Hade Cagliari haft en Jamie Vardy på planen hade det inte lyckats.
Efter detta kunde man ta på nerverna i Cremonese-lägret. Man var livrädda för att begå misstag och förmodligen som resultat utav den rädslan så begick man dem. Kamara dras ned lite onödigt i straffområdet och pipan från domaren ljuder och mot straffpunkten pekas det. Men Cremonese räddas av VAR-teamet som meddelade domaren att Kristensen befann sig en halv fot offside. Man kunde höra en kollektiv suck av lättnad komma från bortasektionen.
Den andra halvleken blev en enda långsam pina för Cremonese. Jamie Vardy kliver återigen fram och visar vägen. Han går all-in i en duell med Kamara redo att offra benet. Han hinner först till bollen och vräker ut ett strategiskt skrik med en sidoblick mot domaren som inte tvekar. Rött kort på Kamara. Men VAR tar och VAR ger. De kontaktar domaren och meddelar att det är fel beslut. Och vid en titt på repriserna kan man se att Kamara drar undan dobbarna för att skona Vardy från att behöva dra på sig en allvarlig skada mot karriärens slutskede. Det röda kortet förvandlas till ett gult. Ytterligare en kollektiv suck kan höras från bortasektionen men denna gång utav frustration snarare än lättnad.
Men till Cremoneses stora lättnad så hade inte Udinese hungern den här gången för att vända på matchen och Cremonese rider nervöst ut stormen och plockar tre livsviktiga poäng i kampen om nytt kontrakt.
Cremoneses motståndare i denna Salvezza-strid är som sagt Lecce som haft en väldigt annorlunda säsong i jämförelse. Där Cremoneses säsong startade med höga berg för sedan sluta i djupa dalar så har Lecce befunnit sig på en mer plan yta under säsongen. Den gamle klubbchefen Pantaleo Corvino valde att anställa Eusebio Di Francesco inför säsongen vilket knappast blev ett hyllat beslut. Di Francesco har stått för ett av de mest iögonfallande störtdyken i Calcios moderna historia. Han var en gång i tiden den mest hajpade tränaren i Serie A efter sin lyckade tid i Sassuolo och blev handplockad att leda Romas ambitiösa revolution tillsammans med den mest uppmärksammade sportchefen i världen vid tillfället, spanjoren Monchi. Efter detta har han befunnit sig i ett fritt fall som inte tycks vilja ta slut. Misslyckande på misslyckande. Han klev in i den här säsongen med två raka nedflyttningar på CV:et med Frosinone och Venezia. Kanske tänkte Corvino att karlns till synes eviga cykel av motgång och misslyckanden måste komma till sitt slut någon gång?
Lecce har i likhet med Di Francescos Venezia ifjol hållit en ganska jämn nivå hela säsongen som jag skrev tidigare. Och kanske är det detta som räddat kvar DJ på tränarbänken? Resultaten har hela tiden varit precis bra nog eller åtminstone undvikit att vara illa nog för att åka på stöveln. Lecce har inte kollapsat som nedflyttningsrivalerna Hellas, Pisa och Cremonese där ett tränarbyte kändes som ett måste. Med Cremoneses bortaseger mot Udinese var det viktigt för Lecce att inte tappa poäng i sin match mot Sassuolo.
Matchen som publiken bjöds på var minst sagt händelserik. Lecce tog ledningen efter att Coulibaly hade råkat glömt bort at Cheddira inte längre spelade för Sassuolo. En perfekt frispelning fram till den gamla lagkamraten som nuförtiden representerar Lecce. Cheddira gör inga misstag vid friläget.
Men blott fem minuter senare kvitterar Sassuolo. Berardi spelar fram den brasilianska mittbacken Pedro Felipe på kanten. Felipe tar så att säga fram sin inre brasilianare och dribblar sig förbi längs kanten och serverar sedan Sassuolos franska stjärna och talisman Armand Laurienté som smeker in bollen i mål. Jag hade aldrig hört talats om Pedro Felipe innan den här matchen och det berodde nog på att detta var hans debutmatch för Sassuolo och detta var verkligen ett läckert sätt att introducera sig på för Calcio-publiken från 21-åringens sida. Felipe är tydligen ytterligare en av de många talangerna som gått genom de italienska storklubbarnas akademier som sportchef Carnevali sedan har snappat upp. Han är mästare på att fånga upp dessa spelare och lotsa dem mot fina karriärer.
Men sedan fem minuter senare som på beställning så svänger det igen. Lameck Banda står för ett fint inlägg från vänster. Walid Cheddira dyker upp igen och med fin teknik drar han nytta av det fysiska momentumet i Bandas hårt slagna inlägg och styr bollen vidare med pannan in i mål. Cheddira höll på att framställa sig själv som en slags superhjälte under den första halvleken då han är väldigt nära att mäkta med ett hattrick men blir stoppad i sista stund av 21-årige debutanten Pedro Felipe.
Sassuolo kliver in i den andra halvleken med sina anfallskombinationer och tekniska finlir. Lauriente vrider in bollen från vänster och försätter Nzola i ett drömläge där han omarkerad får bollen ungefär vid straffpunkten. Tyvärr så trodde angolanen att Lecce-målet befann sig på månen så det var ditåt han siktade.
Efter detta blev Lecce räddade av både stolpen, ribban samt ofrivilliga sista minuten styrningar och blockeringar. Känslan som infann sig var att Fru Fortuna verkade ha välsignat dem med sin gunst i denna salvezza-strid. Av denna anledning blev det förmodligen en ännu tyngre smäll rent psykologiskt när Pinamonti sedan hoppar in och rollspelar som Fabio Quagliarella och klackstyr in 2-2 bakom en bortlurad Falcone.
Men belönad blir den som aldrig ger sig. I den 95:e tilläggsminuten slår ett förtvivlad Lecce en sista långboll i ett desperat sista hopp om ett segermål. Inhoppande Gandelman når högst i nickduell och med pannan fläcker han fram bollen mot serbiska centertanken Nikola Štulić. Serben låter sig inte störas av Pedro Felipe utan håller undan brassen och lyckas vända sig om för skott. Med stabbiga ben får han iväg ett avslut som passerar Turati mellan stolparna som från ett sådant nära håll hade behövt Pekka Lindmarks reflexer för att sätta topp för Lecces segerfest. En minst sagt förlösande trepoängare för Lecce i en rolig och svängig match.
Nu är det blott en omgång som återstår av årets Serie A. En poäng som skiljer dessa lag från varandra. Det står lika i inbördesmöten och blott ett ynka mål separerar dem i målskillnaden. Lecce kliver in i den sista omgången som favoriter, delvis för att de ligger en poäng före men också på grund av att de möter ett Genoa som inte har annat att spela för utöver hedern. Cremonese å andra sidan tvingas möta ett helmotiverat Como som fortfarande vid seger har en liten chans att nå Champions League. Och motvinden slutar inte där för Giampaolos mannar då Como kraftigt har börjat bli favoriserade av den italienska domarkåren. Nu senast mot Parma uppstod en väldigt suspekt sekvens där Parma fick ett mål bortdömt för offside. Det dröjde sedan över fem minuter efter att matchen blåsts igång igen innan vi fick se några reprisbilder och bilden vi sedan bjöds på visade att Pellegrinos ena axeln kanske var någon centimeter offside men det var otroligt svårt att göra en klar bedömning utifrån den enda bilden vi fick se. Att det då tog domarteamet blott tio sekunder att nå den bedömningen när det tidigare under säsongen har krävt dem mellan 5-10 minuter att analysera klart mer tydliga situationer gör det hela ännu mer suspekt. Cremonese kan alltså behöva lyckats med bravaden att vinna mot ett lag som har en tolfte spelare på planen. Dags för Giampaolo att koka upp en mirakelsoppa med andra ord. // Martin Eliasson.
Svartvit kollaps
På Juventus Stadium spelades en rivalmatch som sportsligt bara betydde något för hemma laget. Juventus -Fiorentina har genom åren alltid varit en het match men nu var den för första gången på länge helt betydelselös för Viola. Den var dock allt ifrån betydelselös för Juventus som jagar den så viktiga CL-platsen.
I matchen var det dock nästan omvända roller. Juventus såg slöa och ointresserade ut och Fiorentina helt tvärt om. Kanske var motivationen för Viola att göra livet surt för klubben man hatar mest av alla, Juventus. Fiorentina var det bättre laget i första halvlek och gjorde rättvist 1-0 efter att unge Ndour lyckades få in bollen bakom en ihålig Di Gregorio.
I andra halvlek föll Viola tillbaka lite och Juventus växlade upp. När Dusan Vlahovic petade in bollen bakom De Gea med ungefär 20 minuter kvar av matchen trodde nog alla att Juve skulle lösa det. Vlahovic firade som att han hade vunnit Champions League när han gjorde sitt första mål mot sitt gamla lag efter den kontroversiella flytten i januari 2022. Men firandet visade sig vara förgäves då han visade sig vara offside.
Istället var det en annan ex-spelare som skulle sätta spiken i kistan på Juventus. För Roland Mandragora skulle istället stå för en riktig smällkaramell när han skruvade in bollen bakom en chanslös Di Gregorio till 2-0. Precis som i de två senaste mötena klubbarna emellan gjorde Mandragora mål och han har de senaste två säsongerna växt ut till en riktig symbolspelare för Fiorentina.
För Juventus innebär denna förlust att man nu kommer ha det väldigt svårt att lösa CL-platsen. Något som bara för någon vecka sedan kändes som en självklarhet har helt kastats bort av ett slarvigt Juve. Nu kommer det nya rykten om att Spalletti riskerar sparken trots ett ny-signerat kontrakt. Jag är inte förvånad över ryktet utan snarare hur en så stor klubb kan ha hamnat så fel. Det finns ingen långsiktig strategi inom toppen av Juventus och det har varit smärtsamt tydligt i många år. //Torsten Armini
Resultat omgång 37
Pisa - Napoli 0-3
Como - Parma 1-0
Genoa - Milan 1-2
Roma - Lazio 2-0
Juventus - Fiorentina 0-2
Inter - Hellas Verona 1-1
Atalanta - Bologna 0-1
Udinese - Cremonese 0-1
Sassuolo - Lecce 2-3
Cagliari - Torino 2-1
Tabell: