Det här var inte matchen som räddade Fiorentinas säsong. Den möjligheten försvann för länge sedan. Men det här var kanske ändå den första matchen på väldigt länge där Viola faktiskt såg ut som ett lag med stolthet igen.
Efter månader av bottenstrid, frustration och en konstant känsla av att bara försöka överleva åkte Fiorentina till Turin och satte käppar i hjulet för Juventuss Champions League jakt. Och sättet det skedde på gjorde resultatet ännu mer betydelsefullt. Det här var inte en tillfällig smash and grab där Fiorentina överlevde genom tur och individuella räddningar. Det här var en taktiskt disciplinerad insats där laget under långa perioder såg betydligt mer sammanhållet ut än motståndarna.
Samtidigt började matchen på exakt det sätt Fiorentina inte hade råd med. Cher Ndours felpassning bakåt höll på att ge Dusan Vlahovic ett drömläge redan tidigt och där såg man återigen hur små marginalerna fortfarande är för det här laget. Men David de Gea räddade situationen och den sekvensen blev nästan symbolisk för Fiorentinas vår under Paolo Vanoli. Laget gör fortfarande misstag men skillnaden nu jämfört med under hösten är att man inte kollapsar direkt efter dem.
Istället växte Fiorentina in i matchen.
Det mest intressanta med Vanolis Fiorentina är fortfarande hur bekväma laget numera ser ut i matcher där motståndaren förväntas kontrollera spelet. Juventus hade mer boll och försökte trycka upp laget men Fiorentina såg betydligt mer strukturerade ut än i många matcher tidigare under säsongen. Laget försvarade ytorna kompakt, accepterade att spela utan boll och såg hela tiden ut att veta exakt vilken typ av match man ville spela.
Men det syntes också ganska tydligt att Fiorentina spelade med en annan frihet än tidigare under våren. Kontraktet var redan säkrat och det märktes i flera delar av prestationen. Under månaderna där varje poäng känts livsviktig har laget ofta spelat spänt, försiktigt och nästan rädda för att göra misstag. Här såg man istället ett Fiorentina som vågade spela sitt spel på ett helt annat sätt, särskilt efter ledningsmålet. Tempot med bollen var lugnare, besluten mer självsäkra och laget såg mentalt betydligt lättare ut än i många av matcherna innan kontraktet säkrades.
Målet sammanfattade också flera av de förändringar som skett under våren. Manor Solomon hittade en smart genomskärare och Ndour, som några minuter tidigare nästan kostat laget ett baklängesmål, tog sig in i boxen och avslutade kyligt vid första stolpen. Det var inte det hårdaste avslutet men det var ett mål som symboliserade ett Fiorentina som idag spelar betydligt rakare och mer direkt än tidigare under säsongen.
Samtidigt går det inte att bortse från hur viktiga spelare som Parisi och Dodo blivit i den här strukturen. Innan Parisi tvingades ut skadad var samspelet mellan honom och Dodo återigen en av få delar i Fiorentinas offensiv som faktiskt lyckades skapa fart och obalans. Parisis förmåga att driva förbi sin gubbe och attackera ytor gav laget ett helt annat djup än den mer stillastående offensiv man ofta haft centralt under året.
Jack Harrison kom in och fortsatte på samma spår. Han borde kanske ha avgjort matchen tidigare men hans energi och arbetskapacitet hjälpte Fiorentina enormt när Juventus försökte flytta fram positionerna i andra halvlek.
Det säger också ganska mycket om Juventus kväll att deras bästa period egentligen aldrig ledde till någon riktig kontroll. Weston McKennies bortdömda mål gav visserligen hemmalaget hopp för stunden och Vlahovic fick även ett mål bortdömt för offside men känslan var ändå att Fiorentina hanterade matchbilden betydligt bättre än väntat.
Det kanske största tecknet på hur mycket Vanoli förändrat laget syntes just där. Tidigare under säsongen hade en sådan här match nästan alltid slutat med att Fiorentina blivit tillbakapressade, tappat organisationen och till slut brutits ner under trycket. Här såg laget istället ut att bli lugnare ju längre matchen gick.
Och när Rolando Mandragora skickade in 0–2 i det bortre krysset kändes det nästan som den perfekta avslutningen på matchen. En tidigare Juventusspelare som definitivt stängde ner deras Champions League drömmar samtidigt som Fiorentina förmodligen gjorde sin mest kompletta insats på flera månader.
Det förändrar inte helhetsbilden av säsongen. Fiorentina har fortfarande underpresterat kraftigt sett till truppen och förväntningarna som fanns inför året. Men matcher som den här visar åtminstone varför många i Florens fortfarande har svårt att helt släppa tanken på vad det här laget kanske hade kunnat bli om strukturen och balansen funnits där betydligt tidigare.
För en gångs skull handlade det inte om Fiorentinas egna problem eller tabelläget längst ner. Istället lämnade Viola Turin som laget som satte käppar i hjulet för Juventus Champions League jakt.
