Inför England - Tyskland

Achtung så jag inte kliver någon på fötterna nu. Jag kan inte rå för att den tilltänkta semifinalen, 2010 års mästerskaps absolut hetaste match, spelas redan i åttondelsfinal. Capello tycker det är Fabiolous, grisen Bastian som tycker det är Schweinkul, björnen Yogi drog några enkla klyschor men var allmänt positiv. Löwely, liksom.

Den enda som saknar någon som helst självdistans och ödmjukhet är en bitter gammal farbror vid namn Franz som lika gärna skulle kunna fastna i en hiss så at vi slipper se hans mediakåta tryne dra till med förutsägbara citat som om det hade varit i den där skyttegraven 1914 som några fortfarande tjatar om.

England mot Deutschland, en av de största fotbollsmatcher man kan se, förmodligen den största och mest intressanta av alla i detta VM. Och belöningen? Ja, en kanske lika stor match mot Argentina i kvartsfinal.

Det är det här som är den riktiga fotbollen. Två lag som springer mot varandra med full intensitet, som ger allt för sitt land i nittio minuter, som vågar utmana, som orkar tackla, som löper fortare och mer än i någon annan match. Och vilka matcher vi fått se genom åren.

Tyvärr har väl tyskarna haft turen med sig i de stora ögonblicken. Jag tänker främst på semifinalen 1990 och semifinalen 1996. I kvalet till VM i Sydkorea och Japan vann lagen varsin match, men den man förstås fortfarande pratar om är utskåpningen i Munchen när England pumpade tyskarna rejält och vann med 5-1.

Lagen har en trend av att vinna varannan match på ett ungefär, och ska man följa den grafen ligger England pyrt till eftersom den senaste matchen var en träningsmatch för lite mer än ett år sedan i Berlin som engelsmännen vann med 2-1.

Det lär väl gå till en rutten straffläggning som tyskarna vinner. Igen. Eller är det dags för ett trendbrott? Trender håller inte i sig för alltid och är det något av de här två länderna som förtjänar lite tur är det ju England.

Tyskland är knappast ett lika stort hot längre, deras turnering såhär långt har inte varit direkt övertygande förutom i matchen mot Australien, men även där var man en man mer under stor del av matchen och fick några extra mål tack vare det.

Mot Serbien var de helt okej men förlorade, och mot Ghana var det varken bu eller bä, men man hade en hel del tur i försvarsspelet som borde gett Ghana utdelning om det inte hade varit för ineffektiva anfallare.

Det här är första matchen som England ställs mot ett lag som har lika stora ambitioner att föra matchen som oss själva. Det borde släppa en del av problemen som vi har haft när vi kan spela vårt vanliga spel på ett naturligt sätt utan att behöva fundera en extra gång hur man ska lösa upp ett försvarsspel som ställt upp som om de vore tio Staffan Olsson.

Och kanske verkar det konstigt att snacka ner ett lag som hittills presterat bättre över tre matchen än vad England har gjort, men till skillnad från Tyskland tror jag England har ett par extra växlar att tillgå, matchen mot Slovenien var ett första smakprov på vad de kan. Nu väntar vi bara på proppen ur, och min känsla är att tyskarna kommer få lida för den engelska måltorkan.

Anförda av en handfull polacker, några turkar och afrikaner, och en brasse, är det kanske en av få riktiga tyskar som är det stora hotet. Bastian Schweinsteiger är enligt mig deras bästa spelare, och får man stopp på honom och Mezut Özil förhindrar man också att Lukas Podolski kommer in i matchen.

Jag räknar med att Capello spelar med samma elva som mot Slovenien vilket betyder nytt förtroende för James Milner, Matthew Upson och Jermaine Defoe. Jag ser hellre Upson än Carragher som inte har den tillräckliga snabbheten, Defoe och Milner förtjänar en ny chans efter deras insatser senast även om jag är lite orolig att de båda två är ganska ojämna än så länge i landslaget.

Capello å andra sidan är inte rädd att göra något åt situationen om det skulle se pyrt ut efter en havltimme.

En som till exempel fått för lite speltid i min mening är Peter Crouch som borde ha använts mycket tidigare i matchen mot Algeriet. Annars är det positivt att alla anfallare fått speltid hittills.

Preliminär laguppställning: David James – Glen Johnson, John Terry, Matthew Upson, Ashley Cole – James Milner, Frank Lampard, Gareth Barry, Steven Gerrard – Wayne Rooney, Jermaine Defoe.

Det lär bli tajt, det lär skapas en hel del chanser och det kommer att missas en hel del chanser. Ändå känns det som att det är Englands tur, man möter ett Tyskland som är sämre än vanligt och man kan egentligen bara bli bättre än vad man visat hittills. Framförallt möter vi ett lag som jag tror passar vår spelstil vilket kan vara till vår fördel om intensiteten hålls uppe.

Fabiolous eller Crapello? Jag tror på det förstnämnda. 2-1.