Ponne alltså
När MFF kommer in för uppvärmning är Ponne så klart först ut (förutom målvakterna som kom ut 5-10 minuter tidigare). Direkt springer han ner till klacken och hälsar och applåderar. Efter inmarschen och lagen har hälsat på varandra springer Ponne återigen ner till klacken och peppar dem. Sedan tar han av sig överdragsjackan. Det är min kapten det. 

Vi är riktigt obra på fasta
I princip alla våra hörnor slogs bort och blev nada. Vi var totalt ofarliga på samtliga våra fem hörnor. Dessutom hade vi en riktigt bra offensiv frispark utanför straffområdet nere vid kortlinjen i första halvlek. Sebastian Nanasi gömde sig i bortre delen och började springa runt hela straffområdet och fick världens öppna läge (ungefär som när Mackan gjorde 2-1 mot Dynamo Kiev). Men bollen kom aldrig. Synd att vi avslöjade den fina varianten. 

Bättre grepp i andra
Vi tog tag i taktpinnen på ett bättre sätt i andra halvlek, mycket för att Djurgården lät oss göra det. Men vi blev ju egentligen inte farligare i vårt spel för det. Trots ett ganska massivt övertag vad gäller bollinnehav (65 % vs 35 %) skapade vi inte mycket. Djurgården hade full kontroll på oss. 

Passningsspelet
Fram till sommaruppehållet flöt passningsspelet som ett rinnande vatten - på ett helt annat sätt än idag. Vi kunde såga oss igenom motståndarna, vilket inte funkar på samma sätt längre. Både i dagens match och senast mot Mjällby har vi haft stora problem att hitta rätt med passningarna, ffa i den sista tredjedelen av planen. Till stor del sannolikt för att många relationer är till stor del nya. Vilket vi nu ser att de tar tid att bygga upp. 

Nu då?
Det är bara att gnugga vidare på relationerna. Det kommer att bli bättre. Vi är oftast bättre på hösten, och ju längre som hösten lider desto bättre kommer vi att bli. 

PS
Redan kl 1815 tändes dagens första bengaler från MFF-läktaren - röda och gula - ackompanjerade av “Rödgula Skåne”-sången. Harrlett!