Från smakstart...
Mål efter mindre än en minut och det kändes som om det borde bära raka vägen mot en säker seger. Kanske blev Malmöspelarna också lite för säkra och bekväma för efter målet var det de rosaklädda göteborgarna som gjorde den bästa första halvleken.

… till platt fall.
När 1-1 kom kändes det både orättvist och fruktansvärt onödigt då MFF så långt helt hade dominerat andra halvlek. Hur det kändes när 1-2 kom har jag svårt att hitta något lämpligt ord för. Bittert, surt, pissigt, überjävlich... Ja, ni förstår poängen.

Jämnt trots allt
Tack vare lite hjälp på traven från HIF tidigare under kvällen är tabellen, trots MFF:s förlust ikväll, väldigt jämn om än inte fullt så jämn som vi hade önskat. Det är inte så många omgångar sedan det diskuterades om Elfsborg redan hade avgjort. Nu är det bara 3 poäng som skiljer mellan 1:an och 4:an i tabellen. Det lär vara strid på kniven in i det sista.

Kostsamt kort
Inför matchen pratades det mycket om den stora mängd spelare som riskerade avstängning vid ett gult kort. Att det för MFF I slutänden blev Dahlin kändes som kulmen på en kväll där allt slutade fel. Dahlin är enormt viktig för oss och att vara utan honom en match i det här skedet blir ett stort minus.

Rantie
Han må vara oortodox och han kanske inte alltid fattar rätt beslut. Men jag gillar honom mer och mer, den otroligt ödmjuke och lågmälde Tokelo Rantie. Är han försiktig I intervjuerna så är han desto mer framåt på plan. Det händer nästan hela tiden något kring honom, han skapar chanser och han gör mål. Jag hoppas han ser till att vi inte kommer att sakna Ranégie i guldstriden fullt så mycket som jag hade befarat.