Inför Sverige - England

Då var det åter dags för England att möta Sverige. Det händer ju rätt ofta numera, EM och VM kval, EM och VM turneringar, och bara såna här vanliga träningsmatcher. Medan det svenska folket får darr på läppen när Tommy Söderberg och Lasse Lagerbäck drar och spelar en tråkig 0-0 match borta i nåt taskigt öststatsland är det alltid någon form av gemenskap som sluts när Sverige möter England. Den nya anti-tipsextra generationen, en grupp kids som tycker det är 'coolare' att digga Real Madrid eller Juventus än, säg, Tottenham, blir genast några promille mer intresserade när, i deras synpunkt, tråkiga och överskattade England inte klarar av att slå lilla Sverige.

För nog har England svårt att vinna mot Sverige i fotboll. Senast var 1968, och jag fick berättat för mig häromdagen att den sista tävlingsmatchen som England vann mot Sverige var faktiskt så sent som 1908. Trettiosex år sedan alltså. Nog för att många matcher sedan dess har haft en förmåga att slutat 0-0 och 1-1, men ändå. Trender är till för att brytas, det skriver jag varje gång, men nog fan ska Sverige få smaka på lite 5-1-a'la-Munchen någon gång under min levnadstid.

På papperet är Sverige inte i närheten av England. Så vad är det som gör att lilla Sverige kan gå och göra bra ifrån sig mot stora fotbollsnationer? Den irriterande svenska gemenskapen, kollektivet som blir så sammanslutet, där ingen av spelarna får mer utrymme än den andra. Dessutom lever Sverige aldrig under press och får knappast prestationångest efter en 0-0-match i Skopje. Freddie Ljungberg och möjligtvis Zlatan har kapaciteten att slå sig in i vilket lag som helst i världen, medan resten är utfyllnadsspelare i Europa, och det säger jag inte för att vara respektlös.

I Göteborg på onsdag får vi inte se fem av de säkra korten i EM. Paul Scholes, Sol Campbell, Frank Lampard, Gary Neville och Michael Owen är vilade till förmån för några nya namn. Dessutom är det oklart om Wayne Rooney och David Beckham kan komma till matchstart efter skavanker i helgens ligaomgångar, även om jag i dagsläget räknar med att de åtminstone spelar i 45 minuter.

Englands 26-mannatrupp innehåller en del överraskningar i form av Spurs back Anthony Gardner, Celtic's Alan Thompson, Norwich's målvakt Robert Green (som är med för att se och lära) och anfallaren Jermaine Defoe som har varit mycket bra för sitt Spurs efter flytten från West Ham under julfönstret, och ersätter Michael Owen i den här truppen.

John Terry och Jonathan Woodgate fanns inte med när England spelade 1-1 på bortaplan mot Portugal i februari, men kommer nu bilda mittbackspar ihop. I EM är nog Terry och Sol Campbell redan spikade på den positionen, men jag vet att Sven verkligen gillar Woodgate, och han och Gareth Southgate ska agera back-up när Rio Ferdinand är avstängd Wayne Bridge fungerar mycket bra på sin vänsterkant och har spelat bra hela säsongen, värre är det dock på högersidan utan Gary Neville när Jamie Carragher och Danny Mills delar på ansvaret.

Att världens bästa mittfält splittras i lagets sista träningsmatch innan EM truppen tas ut tycker åtminstone jag är lite onödigt. Fine att Sven redan vet sin uppställning i EM, men det är inte så många matcher kvar innan turneringen börjar. Dessutom är ersättarna inte av högsta kaliber, Alan Thompson och Joe Cole är stora frågetecken hos mig även om jag tycker att Thompson ska få visa hur bra han är med sin vänsterfot. Men David Beckham och Steven Gerrard ska förgylla kvällen, och tillsammans med Scott Parker och kanske en av Thompson, Hargreaves eller Phil Neville blir mittfältet ändå rätt starkt.

Som vanligt är Emile Heskey ett återkommande namn i truppen. Vad är det med Heskey som gör att han om och om igen får beröm av diverse tränare och ledare? Och som vanligt är han nog Svens förstaval bredvid Rooney när elvan ska tas ut, även om jag tycker det är mycket mer spännande att se Alan Smith eller Jermain Defoe få chansen.

England vinner med rätt inställning. Men tyvärr tror jag det blir en match med många byten från Svens sida, och matchen i andra halvlek kan komma att bli rätt seg. Lite beroende på matchbilden blir jag glad så länge England inte förlorar, och på förhand är 1-1 nog bet bästa spelbara resultatet.

Det är ju trots allt EM som räknas. EM har vi chans att vinna, och så länge som Erikssons svit i tävlingsmatcher håller i sig genom gruppspelet är vi helt klart med och fajtar om bucklan. I dag har vi ett så pass bra lag att vi kan slå vilket land som helst i världen. Möjligtvis att David James inte håller samma standard som resterande tio på plan, men vi kan inte tappa en buckla på grund av en spelare, och egentligen är det bara att göra fler mål än de vi släpper in.