Ajax parkerar i skrivande stund på en obekväm tredjeplats, men kommer samtidigt studsandes från en Champions League-insats som visade att Oscar Gloukh fortsätter att skruva frisparkar lika frekvent som undertecknad skruvar vinkorkar en särskilt grå januariafton. Trots euforin ute på kontinenten återstår nu kampen om nästa säsongs Champions League-plats; allt annat än total dominans mot Volendam bör följaktligen ses som ett misslyckande som kräver ett omedelbart krismöte.
För Volendams del påminner tillvaron om en långdragen urringning i motvind. Att de har 17 raka bortamatcher utan seger är inte bara knackig form; det är en statistisk bedrift som därtill kräver en imponerande ansträngning. Det är en sådan statistisk avvikelse som akademiker lär dissekera med klinisk precision långt efter att matchvisslan har blåst. Emellertid är det för övrigt där Volendams relation med begreppet ” klinisk precision ” upphör.
Matchens stora snackis är annars Davy Klaassen. Han kliver under dagen ut på den stora scenen med fem raka 1–0 prestationer under inländska matcher, en sekvens så förutsägbar att man börjar undra om han har det inskrivet i kontraktet. Skulle han sätta öppningsmålet även denna lördagsafton höftknuffar han Lasse Schöne ut ur historieböckerna, vilket vore det ultimata beviset på att "Mr. 1–0" snarast möjligen bör skrivas in som skyddad titel.
Tisdagens matchhjälte, norske Oliver Edvardsen, väntas återvända till sin uppvärmda bänkplats på sidlinjen, men lär kallas in illa kvickt ifall Volendam visar sig vara alltför envisa. Snarare väntas Gloukh hitta uppbackning i form av målstarke (om något inkonsekventa) Mika Godts och den målsvultna dansken Kasper Dolberg.
Volendam förblir dock ett märkligt fenomen. Trots att de ligger och skvalpar i tabellens bottenregioner har de en passningssäkerhet som kan lura allt annat än det mest vältränade ögat. Nick Verschuren slår bollar med en noggrannhet som faktiskt matchar Ajax egna ambitioner. Må så vara, problemet med Volendam, och den listan växer sig illa kvickt längre och längre, är att bollen sällan hamnar där den influerar matchresultat. Deras skottprecision är näst sämst i ligan, vilket gör att Ålfiskarnas anfallsspel saknar både tänder och form. Ett passande smeknamn likvisst.
Ajax förväntas kontrollera händelseförloppet med sitt sedvanliga bollrullande (86,5 % i passningsprocent), men efter att ha släppt in 26 mål i ligan vet vi allt för väl att försvaret ibland tar tidiga helgdagar. Trots denna kroniska nonchalans visade laget en sällsynt ryggrad i Spanien genom att vägra acceptera något som för all del framstod som en fait accompli. Med detta i ryggen lär självförtroendet inför hemmapubliken vara så pass starkt att klasskillnaden mot ett besökande Volendam bländar mer än strålkastarljuset på arenan.
Det sägs att skadeglädje är den enda sanna glädjen, men när FC Volendam rullar in på Johan Cruijff ArenA börjar det nästan likna medlidande. Avslutningsvis landar vi alltså i en prognos som doftar 3–0 lång väg. Ajax må lida av en defensiv oduglighet som då och då gränsar till självskadebeteende, men när motståndet kliver in med en bortastatistik som stinker som ett lik i skogen, finns det inget utrymme för tvivelsmål i detta rödvita hjärta.
Förväntad startelva: Jaros; Gaaei, Itakura, Baas, Wijndal; Klaassen, Regeer, Steur; Gloukh, Dolberg, Godts
