
Göteborg
2021-05-15 14:08
Alltid Blåvitts Panel: "Spår av en idé, men..."
Med sex omgångar avslutade har Blåvitt vunnit en, förlorat en, och spelat fyra oavgjorda matcher. Alltid Blåvitts panel har tittat närmare på hur spelet har sett ut så här långt. Veckans panel består av Adrian Pihl Spahiu, chefredaktör för Alltid Blåvitt, John Fhager, skribent hos Alltid Blåvitt, samt Noa Bachner, sportjournalist på Expressen.

Alltid Blåvitt-redaktionen
Många har hävdat att Blåvitt saknar en offensiv spelidé. Stämmer det, och hur skulle du beskriva lagets spel i offensiven?
Adrian: Ja och nej. Det är ju ändå tydligt att man byggt laget bakifrån. Släpper man inte in några mål har man alltid en poäng, och sedan kan man alltid få in ett segermål framåt. Så det är ju någonstans grundförutsättningen. Sen är det ju ingen hemlighet att Blåvitt 2021 vill ge de kreativa spelarna som Sana och Thern ett stort individuellt ansvar att skapa chanser som man väl inte riktigt kan säga att de tagit helt än. Stundtals tycker jag mig ändå se ett Blåvitt som vill såga sig igenom motståndarna, där mycket bygger på att spelare utan boll ska ta ytor bakom motståndarnas press där speluppläggarna kan spela in bollen.
Problemet som jag ser det är att spelarna inte riktigt har en tydlighet i sina roller. Framför allt det centrala mittfältet springer ofta varandra på tårna, söker liknande ytor och är snarare i vägen för varandra än att öppna upp för varandra. De offensiva pjäserna kommer ofta ner väldigt djupt för att hämta boll vilket i sin tur gör att det blir väldigt svårt att spela upp bollen på någon.
I många matcher har Tobias Sana spelat som en av två anfallare och när han är nere i backlinjen och hämtar boll så finns egentligen bara ett alternativ kvar på topp. Lång boll på Kolbeinn.
John: Min bedömning på den här fronten svängt ett par varv fram och tillbaka. Mot Häcken och AIK syntes mer tydliga attackmönster, med etablerat spel utanför straffområdet och instick till spelare i boxen. Just ägandet av spelet på sista tredjedelen har dock vacklat i övriga matcher, där det blivit stillastående vilket gör att basen för de sista en-två passningarna in i straffområdet inte finns. Då blir man i stället helt uddlösa och tvingas skicka långa chanspassningar på Kolbeinn för att alls kunna etablera någon form av brohuvud av spel där fram i väntan på att andra spelare antingen ska förflytta sig så långt fram i plan eller, om de faktiskt är där, börja ta öppnande löpningar framåt.
Noa: Man har väl spår av en idé, men den är svår att följa från början till slut tycker jag. Man ser vissa typer av uppspel man föredrar, man anar mönster i hur man vill använda sina positioner i mer uppställt anfallsspel, men när det gäller löpvägar, triggers, rotationer och andra modeord för att beskriva ett fotbollslag vars anfallsspel fungerar ser man inte mycket. Jag tycker att anfallsspelet tenderar att bli statiskt, lättläst och lämna för mycket till individerna.
Både mot Kalmar och i tidigare matcher har anfallsspelet gått rätt långsamt och varit ganska statiskt. Hur ska Blåvitt få till mer konstruktiv rörelse offensivt?
Adrian: Här tycker jag att spelarna har en del att ta till sig av. I många aspekter. Först och främst måste ju kvaliteten i utförandet upp på i princip samtliga spelare. Ofta har de bra alternativ och ytor, men i princip alla spelarna (förutom Sebastian Eriksson och Marek Hamsik) behöver ta emot bollen, lägga den till rätta, ta tre steg för att sedan spela vidare bollen. Men det gäller inte bara i de avgörande lägena. Jag tycker någonstans att det är ganska talande att Blåvitt när man är ohotade och spelar runt i backlinjen ändå knappt har styrfart på bollen.
Just kravbilden i alla moment är något jag saknar enormt mycket i Blåvitt. Då snackar jag inte om en ”ni måste vinna” kravbild, utan det börjar i det lilla och sprider sig vidare för att kulminera i att vinna matcher. Tyvärr har vi ett lag där det till synes är okej att dra en strumprullare till sin medspelare i 55:e minuten. Nu menar jag inte att det är där Blåvitt tappar poäng, utan snarare att det är där det måste börja för att reda ut det hela, för den attityden sprider sig när Blåvitt t ex ska vända spelet.
När bollen kommer ut på kanten är ofta pASSEn så slarvigt slagen att medspelaren inte kan ta med sig den i farten utan snarare behöver stanna för att ta emot passen. Ofta behöver de också vända sig åt fel håll för att möta bollen. Då ligger inte felet hos t ex Jallow eller Aiesh för att de stannar upp kontringen, utan i att passen som går till dem håller för låg kvalitet.
Ska Blåvitt få upp fart i spelet så måste man sätta en kravbild på att spelare alltid ska slå precisa pass, att spelare inte för lägga bollen mer än en meter ifrån sig när de tar emot osv. Alhassan Yusuf är ett bra exempel på det, som förvisso sällan tappar bollen men vars dåliga bollmottagningar alltid kostar laget 5-6 sekunder när han måste springa 10 meter för att komma ikapp sin egen förstatouch.
John: Det finns något klassiskt mål av Philip Haglund när han var i Blåvitt, där han sprang 80 meter i fullt tempo från eget straffområde till motståndarnas i en kontring och till slut fick bollen och sköt den i krysset (som bollar brukar sitta i minnet). Problemet Blåvitt har idag är att vi placerar de centrala mittfältarna på samma plats som Haglund började sin löpning och förväntar oss att de ska göra om Haglunds rekordprestation varenda jävla anfall.
Blåvitt har ett beundransvärt starkt försvar - men stundtals spelade man med 8 utespelare i och kring eget straffområde när Kalmar anföll. Det är ganska självklart att det är svårt att göra mål mot ett så lågt stående försvar, men också att det kommer bli tungt att få fram pjäserna till den motsatta änden av planen - särskilt om anfallsspelet bygger just på instick från motsvarande position i offensiven.
Sedan har spelarna också ett stort ansvar att ta öppnande löpningar och att hitta bra positioner - jag kritiserade nyligen en viss ytterback från Jönköping hårt för den saken - men utgångspositionen när man både står lågt och sätter sina kreativa spelare i defensivt tungt belastade positioner är inte den optimala.
Noa: Genom att träna annorlunda är min gissning. Spelarna är inte för dåliga och spelsättet påverkas av vad man tränar på.
Marek Hamšíks insatser har både sågats och hyllats i medier. Hur ser du på den slovakiske stjärnans bidrag till IFK Göteborg såhär långt?
Adrian: Alltså, det är ju rätt tydligt att han är överlägset bäst i laget. Han är ju undantaget från det som står ovanför. Väldigt sällan mer än en touch på honom. Han hittar ytor både med och utan boll. Den enda andra i laget som startade mot Kalmar jag tycker har samma blick för spelet är Sebastian Eriksson, med den stora skillnaden att Marek Hamšík har hög kvalitet på sitt utförande där Sebastian slår bort en del bollar, trots de goda intentionerna.
Sen kan man ju säga som såhär. Jag tror att möjligheten att dominera spelet genom att vara bättre än alla andra faller ju längre bak i planen du hamnar. Det spelar liksom ingen roll om du har världens bästa målvakt i mål, det gör det bara marginellt enklare att vinna matcher, för du behöver fortfarande ett lag som gör mål framåt.
Med en anfallare som springer cirklar runt motståndarna däremot är det ganska lätt att vinna mot svagare motstånd, för den spelaren kan ösa in mål på ett annat sätt. Där blir det såklart svårt för Marek som inte är spelaren som är tänkt att göra målen själv. Hans medspelarna springer honom mer på fötterna än skapar ytor åt honom.
Och som om det inte var nog så är Allsvenskan trots allt en ganska fysisk liga. Nu menar jag absolut inte på att det är domarnas fel att det går som det går för Blåvitt, men vi kan ju konstatera att motståndarna tillåts göra mycket mot spelare som Hosam Aiesh, Kolbeinn Sigthorsson och Marek Hamšík som de inte hade fått göra i en annan liga. Nu gillar ju jag personligen lite mer fysisk fotboll, men det kan inte komma som en överraskning för någon att om vi vill att spelare som är tekniska ska kunna lyckas i Allsvenskan så måste domarna börja korta motståndare som drar i tröjor, kommer sent in i dueller och som trycker med armarna.
John: Det beror såklart på referensramarna. Marek Hamšík har inte fallit igenom så till väga att han varit sämst på plan någon match, men han har inte heller dominerat eller burit upp laget som han burit upp exempelvis slovakiska landslaget. Nu senast mot Kalmar såg man mer än man gjort tidigare, och man märkte hur besviken han blev när ett bra långskott tog på en Kalmarskalle och styrdes ut till hörna.
Jag tycker också att Hamšík i senaste matchen tog en viktig roll likt en gång Pontus Farnerud i Blåvitt, där han hela tiden finns som ett tryggt passningsalternativ som stagar upp laget. Problemet är väl möjligen att det är viktigt för laget just för att laget i övrigt är så dåligt på just det, och det reflekterar någonstans också varför man inte får ut mer av honom när han faktiskt är redo för matchspel.
Noa: Det har varit okej men inte mer. Det är svårt att glänsa när man jobbar överflyttningar och tittar på Romario och Calle Gustafsson, och Hamšík hade sett bättre ut i ett lag som fungerade bättre. Samtidigt var det väl låga odds på att hans närvaro skulle pendla mellan hysteri och hysteri – tidernas övergång till flopp. Hoppas han får göra någon riktigt bra match innan han lämnar.
****************
Har du tankar om Blåvitts spel såhär långt? Lämna gärna en kommentar eller skriv ett inlägg i vårt forum!
Du kan också skicka en gästkrönika till alltidblavitt@svenskafans.com.