Promenad i solen på väg till Tele2. Inledningsvis tvingad till att kisa på grund av motljus på läktaren. Trots kall blåst var det försommar i luft och sinne.

Under uppvärmningen befann sig pressläktaren stundtals mitt i Djurgårdens hemmaklack.

Mitt emot, på andra sidan: åtta personer (utöver funktionärer) på en hel långsida av Tele2, utanför restaurangen det vill säga. Nu är reglerna så…

Inledningsvis bra tryck, sång som utan problem överröstade speakern som rabblade startelvorna. Därefter främst arga glåpord mot Mohammed Al-Hakim, mindre fokus på att stötta det egna laget från blåränderna. Något Stockholmarna med glädje kunnat ägna sig åt.

Känslan efter första 45 var nämligen att IFK borde vara lättade över att inte ligga under, utan ha kvar startresultatet 0-0.

Djurgårdens övertag började med en förlorad nickduell av Skulason som sedan ledde fram till avslut som räddades till hörna. Hörnan avslutades av Djurgården och återigen hörna. Åter djurgårdsavslut där Marco Lund fick sträcka ut benet och täcka till ny hörna. Denna gång nickade Magnus Eriksson utanför.

Djurgården var hungrigare och aggressivare vilket resulterade i ett tydligt spelövertag i första halvlek.

När IFK sedan skulle kontra satt inte passningen, kanske på grund av uttröttande försvarsspel. Norrköpings anfallsspel bestod huvudsakligen av felpassningar från Djurgårdens sida eller ”nästan”-kontringar. Sådana där lägen då det finns ett bra läge att kontra, om passningen bara går fram, men spetsen fanns inte där för att situationer skulle rendera i fullblodiga kontringar. Bara nästan.

En gång bröt Levi en galen passning, höll i, spelade Haksabanovic, som sköt utanför från bra läge. Detta var IFK:s bästa – och enda (?) – målchans.

En första halvlek i det defensiva arbetets tecken.

När IFK skulle spela upp saknades idéer. Det såg nästan lite stressat ut. Ingen omöjlighet att det var Isak Petterssons fötter som lyste med sin frånvaro i uppspelsfasen. Men när vi väl etablerade passningsspel fanns ljusglimtar.

I den 42:a minuten frispelar dock Magnus Eriksson Edward Chilyufa till ett läge han borde göra 1-0 ifrån.

Och den andra halvleken blev naturligt jämnare, Djurgården kunde inte fortsätta ha samma övertag över IFK. Med det sagt fortsatte såklart Stockholmslaget hota.

En målräddande blockning av Marco Lund var talande för hela matchen.

Norrköping höll emot länge. Lyckades till och skapa högkaratiga målchanser. Levi frispelade Ishaq, som sköt med farlig retur. Äntligen kändes det livsfarligt.

Samuel Adegbenro stod för en riktig klassaktion.

Ändå var det när Chilufya frispelades i minut 60’ som de flesta trodde att matchens första mål kom. Men icke. Det skulle dröja lite till. 

Isak Bergmann Johannesson fick till ett bra skott, men var lite för saktfärdig för att det skulle bli perfekt.

Så byttes Totte in i ett försök att ändra matchbilden. Och nog sände han signaler direkt med sitt defensiva löpande.

Men återigen fick IFK-försvaret stå för heroiska blockeringar. Djurgårdsmålet var fortsatt nära. Till slut kom det. Ishaq vann nickduellen men upphävde därför olyckligt nog offsiden.

IFK gjorde ett tappert försök till slutforcering men nådde aldrig hela vägen.

En afton där IFK inte kom upp i nivå, men ett starkt Djurgården var också dominant.