Chelsea kniper segern i jämnt Londonderby mot Tottenham

Ett Londonderby som äntligen blev jämnt

Ett Londonderby mellan de här två lagen som för en gångs skull blev en jämn historia. I tidigare bataljer har Chelsea ofta varit överlägsna.

Svenskt på planen i båda lagen: Johanna Rytting Kaneryd och Nathalie Björn i hemmalaget, Amanda Nildén och Matilda Vinberg i gästande Tottenham.

Kaneryd ställdes mot Nildén på sin kant – och det märks att de känner varandra. Nildén läste ofta Kaneryd väl, ibland ute på hal is, men överlag med bra kontroll.

Deras Londonrival Arsenal har flera problem, men ett av dem är att de ofta är för lättlästa. Det har sällan varit ett Chelsea-problem, men idag såg jag tendenser till just det. Att vara lättläst innebär ofta också ett för långsamt tempo.

Chelsea har flera nya spelare, och Carpenter är en av dem. Hennes bästa match kom i premiären, men sedan dess har det gått trögare.

Samspelet mellan Carpenter och Kaneryd sitter inte riktigt än. De tar varandras löpvägar och ytor, och väggpassningarna sitter inte. Precis som Alexander Isak och Viktor Gyökeres behöver tid för att hitta rytmen i sina nya lag, behöver även Chelsea tid för att hitta samspelet.

Man märker också en saknad av Lucy Bronze i inledningen av säsongen. Hon satt på bänken idag och kom in med fyra minuter kvar. Hon spelade EM med ett brutet ben i foten – men är redan på väg tillbaka. Vilken spelare!

Tottenham imponerade verkligen. Trots förlusten är det en hedersam sådan – det brukar annars rinna iväg mot Chelsea, men inte idag. Spurs känns tryggare och mer samspelta som lag.

Chelsea fick slita hårt för segern. Det dröjde 61 minuter innan nollan spräcktes, när Kiera Walsh placerade bollen lågt vid målvaktens högra stolpe. Vackert.

Oavgjort hade faktiskt varit rättvist.

Svenskornas insatser

Johanna Rytting Kaneryd hade som sagt Nildén emot sig större delen av matchen. Hon springer mycket, men kommer sällan runt sin försvarare och skapar inte riktigt de där självklara avsluten eller avgörande passningarna.

Nathalie Björn är som vanligt trygg och stabil i backlinjen.
Det samma gäller Amanda Nildén, som betyder mycket för Tottenham.

Matilda Vinberg har varit småskadad under försäsongen och i början av säsongen. Hon missade de två första ligamatcherna, kom in senast mot Brighton och fick starta idag. Spelade 76 minuter och gjorde en okej insats.

Men frågan kvarstår: tar en skadefri Vinberg plats i ett Tottenham som inlett säsongen så starkt?
Vinbergs första säsong i WSL var valpig – det får man säga. Förra säsongen går knappt att bedöma; hela Spurs var ju ett fall för haverikommissionen.

Den här säsongen är en annan. Så var hamnar Vinberg nu? Och hur påverkar det hennes landslagschanser inför trupputtagningen nästa vecka?

Hon var nära EM-truppen i somras, länge aktuell på grund av Rolfös skada, men fick inte följa med när det väl gällde. Är hon lika nära nu? Nej, inte med den här höststarten.

Kan hon ta sig tillbaka? Kanske – men gör hon det i Tottenham? Jag är inte helt övertygad om att Spurs längre är rätt miljö för henne. Konkurrensen har hårdnat. Laget och flera spelare har utvecklats, men har Matilda gjort det tillräckligt?

Den nya ledarstaben har fått ihop laget på ett sätt som Vilahamn inte lyckades med. Det gynnar laget – men kanske inte Vinberg. Hon behöver hitta sig själv igen, på planen.

Kanske handlar det om att hitta en miljö där hon får större förtroende och mer speltid. Italien kommer spontant i tanken. Just nu riskerar hon att fastna mellan stolarna: för bra för bänken, men inte tillräckligt het för att starta.

Hon fick starta idag, så kanske växer förtroendet fram. Men övertygade – det gjorde hon inte, åtminstone inte på mig.

Slutresultat: Chelsea – Tottenham 1–0