Tyskland
2020-03-17 08:15
Del II: Prisade och lovordade som unga – hur gick det sedan?
I den här artikelserien kommer undertecknad gå igenom hur det gått för samtliga spelare som sedan 2005 mottagit någon av de tre olika Fritz-Walter-medaljerna.
Filip Wollin
I måndags publicerade jag den första delen av den här artikelserien och jag tänker att det inte skadar med att gentaga introduktionen även i den här delen, som finns att läsa här nedanför:
Sedan 2005 har det i Tyskland varje år delats ut priser till landets mest talangfulla ungdomar. ”Fritz-Walter-medaljen” är namnet på den utmärkelse sex stycken talanger tilldelas eftersom de anses vara den tyska fotbollens största framtidsnamn, och går att erhålla i guld, silver och brons.
Undertecknad har nu gått igenom samtliga pristagare från och med det första tillfället då medaljerna delades ut och sedan tagit reda på vad det blev av de tidigare supertalangerna. Dock har jag valt att endast lista spelarna från U19-klassen – och därmed hoppat över U17 – eftersom det annars hade blivit för många namn att hålla reda på, men även på tok för många upprepningar då en del spelare vunnit i båda kategorierna.
Efter att ha presenterat pristagarna mellan 2005 och 2009 har det nu blivit dags att gå igenom vinnarna från 2010 till 2014.
2010
Vinnare av guldmedaljen: Peniel Mlapa
Anfallaren har över 20 framträdanden för det tyska U21-landslaget på sin meritförteckning och var länge ett spännande namn i Bundesliga. Dock flög det aldrig riktigt i varken Borussia Mönchengladbach eller Hoffenheim, och efter några mediokra år i Zweite valde han att testa lyckan i Eredivisie – där succén omgående var ett faktum. Trots det prefererade han i stället för fotbollen ett voluminöst bankkonto, vilket han bevisade då han så sent som i somras flyttade till Förenande Arabemiraten. Där har han visserligen fortsatt ösa in mål, men frågan är hur pass utmanande det är för honom.
Vinnare av silvermedaljen: Stefan Bell
28-åringen är utan konkurrens den spelaren som varit i Mainz 05 längst tid då han bortsett från ett par utlåningar varit klubben trogen hela sin karriär. De senaste säsongerna har han burit kaptensbindeln, men har nu förlorat den efter att ha gått skadad en längre tid. Generellt har han varit en habil mittback, men den nationelle försvarsgigant han spåddes bli har man inte sett röken av.
Vinnare av bronsmedaljen: Shervin Radjabali-Fardi
Tragiskt nog tvingades vänsterbacken avsluta karriären bara 25 år gammal efter att ha slitit av det främre korsbandet för andra gången. Det var i Hertha Berlin han kom fram och blev den yngste spelaren någonsin att representera klubben. Dock var det uteslutande mest i reservlaget han spelade innan han testade lyckan i både Alemannia Aachen och Hansa Rostock. De sistnämnda var sista klubben han företrädde.
2011
Vinnare av guldmedaljen: Marc-André ter Stegen
Borussia Mönchengladbach bör vara stolta över den guldklimp de lyckats vaska fram i form av ter Stegen. Samma år han mottog guldmedaljen hade han gjort sin debut i Bundesliga och efter den var det inget snack om vem som skulle vara nummer ett mellan stolparna. Sedan snart sex år tillbaka spelar han för Barcelona och det är många som menar på att han gjort sig förtjänt av att vara förstavalet även i landslaget.
Vinnare av silvermedaljen: Matthias Zimmermann
Det tog sin lilla tid innan Zimmermann hittade både rätt position och rätt klubb. Sedan han anslöt till Fortuna Düsseldorf har han varit ordinarie som högerback och det känns ofattbart att det inte var mer än tre år sedan han höll till i tredjeligan. En spelare för landslaget kommer han aldrig bli, men tillräckligt bra för Bundesliga är han åtminstone.
Vinnare av bronsmedaljen: Kevin Volland
Här har vi förmodligen Bundesligas mest underskattade anfallare, som säsong efter säsong gör det bra för sitt Bayer Leverkusen – men det utan något gehör från Joachim Löw. Tysklands förbundskapten verkar nämligen inte vara någon större beundrare av Volland då han trots att det varit stora bekymmer med målskyttet i landslaget inte verkar vara beredd att ge 27-åringen en ny chans i "Die Mannschaft". Det återstår att se om han ändrar sig med tiden.
2012
Vinnare av guldmedaljen: Antonio Rüdiger
Vägen mot toppen har varit krokig för Rüdiger, som hade svårt för att få det att stämma fullt ut i VfB Stuttgart. Sedan han lämnade Tyskland för att testa sina vingar utomlands har han dock gått från klarhet till klarhet då han varit fantastisk både i Roma och Chelsea. Dessvärre har han haft oerhört mycket otur med flertalet tunga skador, men väl frisk och kry är han en av Tysklands bästa försvarare och finns alltid med i Löws planer.
Vinnare av silvermedaljen: André Hoffmann
Efter att ha gjort avtryck i Duisburgs ungdomslag lyckades Hannover 96 locka över honom och förväntningarna var enorma. Skador och tvivelaktig form gjorde dock att han aldrig lyckades leva upp till dem och efter fyra år gick flyttlasset vidare till Fortuna Düsseldorf. Där spelar han allt som oftast från start och håller en helt okej nivå som mittback.
Vinnare av bronsmedaljen: Patrick Rakovsky
Fostrad i Schalke 04, men Nürnberg var snabba med att övertala målvakten om att flytta till den charmanta staden i Bayern. Hos dem fick han prova på spel i Bundesliga, men hade förtvivlat svårt att hävda sig och efter ett mindre lyckosamt år i den belgiska andraligan hamnade han i Finland där han faktiskt får känna på livet som startspelare.
2013
Vinnare av guldmedaljen: Matthias Ginter
Född och uppvuxen i Freiburg var det också stadens största fotbollsklubb han representerade från liten knatte till det att Borussia Dortmund köpte loss honom för tio miljoner euro. Bara ett fåtal dagar dessförinnan hade han varit med och vunnit VM i Brasilien, även om han satt fast på bänken hela mästerskapet. Tiden i BVB blev aldrig riktigt som han hade hoppats på, men desto bättre har det gått för den mångsidige spelaren sedan han lämnade för Borussia Mönchengladbach. Nu är han nämligen åter en del av landslaget och den här gången som kandidat till en startplats.
Vinnare av silvermedaljen: Yannick Gerhardt
Alla vägar bär till Wolfsburg, lyder det gamla ordspråket. Okej, kanske inte. Men för Gerhardts del bar det av till bilstaden efter att ha spenderat hela sitt fotbollsliv i Köln. Strax efter flytten fick han debutera i det tyska landslaget, men det är också så här långt den enda landskamp han gjort. Detta då han fortfarande ännu inte kommit till rätta i klubblaget, vilket gör att han ständigt pendlar mellan att vara startspelare och bänknötare.
Vinnare av bronsmedaljen: Dominik Kohr
Bayer Leverkusen trodde länge på mittfältaren och ett tydligt bevis på det är att man köpte tillbaka honom från Augsburg två år efter man sålt honom. Dock valde man i somras att sälja honom ytterligare en gång, nu till Eintracht Frankfurt. Där har han inte övertygat fullt ut, men nog besitter han potential även om det aldrig kommer räcka till landslaget.
2014
Vinnare av guldmedaljen: Niklas Stark
Hertha Berlin gjorde ett kap när man för snart fem år sedan värvade mittbacken från Nürnberg för fem miljoner euro, där han redan hade hunnit samla på sig ett par säsongers erfarenhet av spel i Bundesliga och Zweite. I Berlin har han fortsatt utvecklas och har den här säsongen burit kaptensbindeln i flertalet matcher. Så sent som i höstas fick han dessutom debutera i landslaget och nog ser han ut att gå en ljus framtid till mötes även om det fortfarande finns saker och ting att slipa på.
Vinnare av silvermedaljen: Max Meyer
Det var många som höjde på ögonbrynen när Meyer valde spel med Crystal Palace efter att ha lämnat barndomsklubben Schalke 04 som bosman. Detta då han tidigare kopplats samman med bland annat Arsenal, Liverpool och PSG. Tiden i England har sannerligen inte varit någon dans på rosor och frågan är om det någonsin kommer bli några fler framträdanden för landslaget, som han senast representerade för tre och ett halvt år sedan.
Vinnare av bronsmedaljen: Joshua Kimmich
Fansens stora favorit i Bayern München och troligtvis den framtida lagkaptenen i landslaget. Kimmich är på många sätt och vis en komplett fotbollsspelare och det är svårt att förstå att han inte är äldre än 25 med tanke på att han redan har gjort nästan 50 landskamper samt över 200 matcher för Bayern.
* * *
Del III av den här artikelserien publiceras samma tid i morgon. Håll utkik på sajten!
Sedan 2005 har det i Tyskland varje år delats ut priser till landets mest talangfulla ungdomar. ”Fritz-Walter-medaljen” är namnet på den utmärkelse sex stycken talanger tilldelas eftersom de anses vara den tyska fotbollens största framtidsnamn, och går att erhålla i guld, silver och brons.
Undertecknad har nu gått igenom samtliga pristagare från och med det första tillfället då medaljerna delades ut och sedan tagit reda på vad det blev av de tidigare supertalangerna. Dock har jag valt att endast lista spelarna från U19-klassen – och därmed hoppat över U17 – eftersom det annars hade blivit för många namn att hålla reda på, men även på tok för många upprepningar då en del spelare vunnit i båda kategorierna.
Efter att ha presenterat pristagarna mellan 2005 och 2009 har det nu blivit dags att gå igenom vinnarna från 2010 till 2014.
2010
Vinnare av guldmedaljen: Peniel Mlapa
Anfallaren har över 20 framträdanden för det tyska U21-landslaget på sin meritförteckning och var länge ett spännande namn i Bundesliga. Dock flög det aldrig riktigt i varken Borussia Mönchengladbach eller Hoffenheim, och efter några mediokra år i Zweite valde han att testa lyckan i Eredivisie – där succén omgående var ett faktum. Trots det prefererade han i stället för fotbollen ett voluminöst bankkonto, vilket han bevisade då han så sent som i somras flyttade till Förenande Arabemiraten. Där har han visserligen fortsatt ösa in mål, men frågan är hur pass utmanande det är för honom.
Vinnare av silvermedaljen: Stefan Bell
28-åringen är utan konkurrens den spelaren som varit i Mainz 05 längst tid då han bortsett från ett par utlåningar varit klubben trogen hela sin karriär. De senaste säsongerna har han burit kaptensbindeln, men har nu förlorat den efter att ha gått skadad en längre tid. Generellt har han varit en habil mittback, men den nationelle försvarsgigant han spåddes bli har man inte sett röken av.
Vinnare av bronsmedaljen: Shervin Radjabali-Fardi
Tragiskt nog tvingades vänsterbacken avsluta karriären bara 25 år gammal efter att ha slitit av det främre korsbandet för andra gången. Det var i Hertha Berlin han kom fram och blev den yngste spelaren någonsin att representera klubben. Dock var det uteslutande mest i reservlaget han spelade innan han testade lyckan i både Alemannia Aachen och Hansa Rostock. De sistnämnda var sista klubben han företrädde.
2011
Vinnare av guldmedaljen: Marc-André ter Stegen
Borussia Mönchengladbach bör vara stolta över den guldklimp de lyckats vaska fram i form av ter Stegen. Samma år han mottog guldmedaljen hade han gjort sin debut i Bundesliga och efter den var det inget snack om vem som skulle vara nummer ett mellan stolparna. Sedan snart sex år tillbaka spelar han för Barcelona och det är många som menar på att han gjort sig förtjänt av att vara förstavalet även i landslaget.
Vinnare av silvermedaljen: Matthias Zimmermann
Det tog sin lilla tid innan Zimmermann hittade både rätt position och rätt klubb. Sedan han anslöt till Fortuna Düsseldorf har han varit ordinarie som högerback och det känns ofattbart att det inte var mer än tre år sedan han höll till i tredjeligan. En spelare för landslaget kommer han aldrig bli, men tillräckligt bra för Bundesliga är han åtminstone.
Vinnare av bronsmedaljen: Kevin Volland
Här har vi förmodligen Bundesligas mest underskattade anfallare, som säsong efter säsong gör det bra för sitt Bayer Leverkusen – men det utan något gehör från Joachim Löw. Tysklands förbundskapten verkar nämligen inte vara någon större beundrare av Volland då han trots att det varit stora bekymmer med målskyttet i landslaget inte verkar vara beredd att ge 27-åringen en ny chans i "Die Mannschaft". Det återstår att se om han ändrar sig med tiden.
2012
Vinnare av guldmedaljen: Antonio Rüdiger
Vägen mot toppen har varit krokig för Rüdiger, som hade svårt för att få det att stämma fullt ut i VfB Stuttgart. Sedan han lämnade Tyskland för att testa sina vingar utomlands har han dock gått från klarhet till klarhet då han varit fantastisk både i Roma och Chelsea. Dessvärre har han haft oerhört mycket otur med flertalet tunga skador, men väl frisk och kry är han en av Tysklands bästa försvarare och finns alltid med i Löws planer.
Vinnare av silvermedaljen: André Hoffmann
Efter att ha gjort avtryck i Duisburgs ungdomslag lyckades Hannover 96 locka över honom och förväntningarna var enorma. Skador och tvivelaktig form gjorde dock att han aldrig lyckades leva upp till dem och efter fyra år gick flyttlasset vidare till Fortuna Düsseldorf. Där spelar han allt som oftast från start och håller en helt okej nivå som mittback.
Vinnare av bronsmedaljen: Patrick Rakovsky
Fostrad i Schalke 04, men Nürnberg var snabba med att övertala målvakten om att flytta till den charmanta staden i Bayern. Hos dem fick han prova på spel i Bundesliga, men hade förtvivlat svårt att hävda sig och efter ett mindre lyckosamt år i den belgiska andraligan hamnade han i Finland där han faktiskt får känna på livet som startspelare.
2013
Vinnare av guldmedaljen: Matthias Ginter
Född och uppvuxen i Freiburg var det också stadens största fotbollsklubb han representerade från liten knatte till det att Borussia Dortmund köpte loss honom för tio miljoner euro. Bara ett fåtal dagar dessförinnan hade han varit med och vunnit VM i Brasilien, även om han satt fast på bänken hela mästerskapet. Tiden i BVB blev aldrig riktigt som han hade hoppats på, men desto bättre har det gått för den mångsidige spelaren sedan han lämnade för Borussia Mönchengladbach. Nu är han nämligen åter en del av landslaget och den här gången som kandidat till en startplats.
Vinnare av silvermedaljen: Yannick Gerhardt
Alla vägar bär till Wolfsburg, lyder det gamla ordspråket. Okej, kanske inte. Men för Gerhardts del bar det av till bilstaden efter att ha spenderat hela sitt fotbollsliv i Köln. Strax efter flytten fick han debutera i det tyska landslaget, men det är också så här långt den enda landskamp han gjort. Detta då han fortfarande ännu inte kommit till rätta i klubblaget, vilket gör att han ständigt pendlar mellan att vara startspelare och bänknötare.
Vinnare av bronsmedaljen: Dominik Kohr
Bayer Leverkusen trodde länge på mittfältaren och ett tydligt bevis på det är att man köpte tillbaka honom från Augsburg två år efter man sålt honom. Dock valde man i somras att sälja honom ytterligare en gång, nu till Eintracht Frankfurt. Där har han inte övertygat fullt ut, men nog besitter han potential även om det aldrig kommer räcka till landslaget.
2014
Vinnare av guldmedaljen: Niklas Stark
Hertha Berlin gjorde ett kap när man för snart fem år sedan värvade mittbacken från Nürnberg för fem miljoner euro, där han redan hade hunnit samla på sig ett par säsongers erfarenhet av spel i Bundesliga och Zweite. I Berlin har han fortsatt utvecklas och har den här säsongen burit kaptensbindeln i flertalet matcher. Så sent som i höstas fick han dessutom debutera i landslaget och nog ser han ut att gå en ljus framtid till mötes även om det fortfarande finns saker och ting att slipa på.
Vinnare av silvermedaljen: Max Meyer
Det var många som höjde på ögonbrynen när Meyer valde spel med Crystal Palace efter att ha lämnat barndomsklubben Schalke 04 som bosman. Detta då han tidigare kopplats samman med bland annat Arsenal, Liverpool och PSG. Tiden i England har sannerligen inte varit någon dans på rosor och frågan är om det någonsin kommer bli några fler framträdanden för landslaget, som han senast representerade för tre och ett halvt år sedan.
Vinnare av bronsmedaljen: Joshua Kimmich
Fansens stora favorit i Bayern München och troligtvis den framtida lagkaptenen i landslaget. Kimmich är på många sätt och vis en komplett fotbollsspelare och det är svårt att förstå att han inte är äldre än 25 med tanke på att han redan har gjort nästan 50 landskamper samt över 200 matcher för Bayern.
* * *
Del III av den här artikelserien publiceras samma tid i morgon. Håll utkik på sajten!
