Den första segern för Belgien blev inkASSErad mot ett Irland som stod upp i 45 minuter. Förändringarna från Marc Wilmots var positiva då spelare som Dembele, Mouiner och Carrasco som improviserade med sina kvalitéer.

Politiken och språket gör dem olika. Identiteten och nationaliteten gör dem lika. Men trots passet finns det en osämja i landet Belgien. För under bara en månad för fotbollen dem tillsammans, och det blir som en publikfest där alla är välkomna.
Belgien behövde det konkreta inför matchen mot Irland. Marc Wilmots gav det konkreta när Lukaku sprutade in två bollar. Det pratades om att Belgien hade svårt mot lag som spelade lågt, och där de svartröda skulle föra spelet. Mot Irland fick Belgien föra matchen i 45 minuter. Sedan försökte Martin O'Neill flytta upp sitt lag för att göra mål. Istället slutade med att Wilmots fick vad han ville. Omställningar, Lukaku och 3-0 i rumpan.

Det var inte Belgien som imponerade, utan mer Irland som gick bort sig taktiskt. Marc Wilmots skällde ut hela journalistkåren efter matchen, och menade på att media hade byggt upp ett hat mot honom.
Något hat är det inte utan det sjukaste är att Belgien har en av Europas bästa lag, på pappret. Väl ute på plan, har inte Wilmots lyckats printa in sina idéer i laget. Mot Italien fick vi se det, och nästan under hela kvalet.

Folkets seger
Vid varje mål såg vi en glädje som har saknats i laget. Självförtroendet kom i samband med målen och lättnaden vid ledningsmålet gick att ta på. Äntligen.
Trots att lättnaden var stor i laget och firandet med tränaren Wilmots visades i TV, var det tre poäng åt supportrarna.
En seger för folket. För vallonerna och flamländarna som för en månad lever tillsammans. Sida vid sida för ett landslag som ska föra samman människorna i Belgien.


Ett oavgjort resultat kan räcka för Belgien mot Sverige. Vid en förlust går Sverige om och går vidare ur gruppen. Italien är redan klara för åttondelsfinal.