Säsongen 2025
När man spolar tillbaka bandet till januari kan jag tydligt erinra mig hur spännande året såg ut att bli för Malmö FF – på båda fronterna.
Två raka SM-guld och ett cupguld i ryggen. Endast Sergio Peña lämnade under vintern, en av få som faktiskt var cementerad i startelvan.
Johan Karlsson plockades in för att fylla ut högerbackspositionen. Offensivt värvade man Emmanuel Ekong från Italien för hans kvaliteter i kontringsspelet, något som skulle komma väl till pass under sensommaren och hösten. Till sist kryddades det med en fri men skadedrabbad Arnór Sigurðsson, som skulle få tid att bli hel under våren.
Så här i dystra november kan man enkelt konstatera att de där värvningarna inte riktigt gick som man tänkt sig.
Karlsson var aldrig i närheten av att konkurrera med den 34-årige Jens Stryger, och tanken inför året var nog att dansken skulle få betydligt mer avlastning än vad som blev fallet.
Rädslan kring värvningen av Ekong visade sig också stämma. Han har aldrig riktigt presterat på seniornivå och har tidigare spelat i lag med fokus på kontringsspel – något som rimmar illa med en klubb där man förväntas dominera bollinnehavet och vinna matcher. Under våren placerade Rydström honom i en position där han såg vilsen ut och ofta försvann bland mittbackarna. Under hösten har han spelat upp sig något, men det krävs mer om han ska vara aktuell för en startplats efter vintern.
Arnór Sigurðsson gjorde i sin tur en copy-paste av Sead Hakšabanovićs första säsong i föreningen – skador, frustration och en kropp som inte ville samarbeta.
Men jag minns några träningar då islänningen såg ut att ha skakat av sig allt, när han stänkte in rökare som fick det att ryka ur nättaket.
Vi får hoppas att han blir hel, för då kommer han garanterat att visa varför han en gång satte skräck i allsvenska försvarare.
Målet med säsongen var tydligt: att ta det tredje raka guldet – något man misslyckats med både 2015, 2018 och 2022 – och samtidigt prestera bättre i Europa.
Truppen kändes välrustad, åtminstone i jämförelse med tidigare upplagor som stått inför samma prövning och fallit på målsnöret.
När vi nu snart kan stänga detta kapitel i bilagorna kan man bara konstatera att allt som kunde gå snett – gick snett.
Någonstans djupt inom mig började det redan när man valde att resa till Spanien istället för att hålla den sedvanliga premiärträningen på Malmö IP.
Man skyllde på att man ville fokusera på prestationerna i de kvarvarande Europa League-omgångarna.
Men man prioriterade fel!
Och i det beslutet struntade man även i vad det hade betytt för damerna.
För många av de spelarna har aldrig tidigare varit i en förening där förväntan, stämningen och den spektakulära inramningen vid årets första träning är något alldeles unikt.
Så det är min läxa till er ansvariga:
Gör inte samma misstag 2026!
Herrarna får ta på sig mössor, vantar och tjockbyxor – och stå där på IP.
Om inte för oss medlemmar och supportrar, så för damerna, som förtjänar att bli firade för sin tredjeplats!
Damerna
Maxim Khalil, Jonas Valfridsson och Rikard Östergren fick kanske ingen enorm krigskassa för att bygga ett lag som omedelbart skulle utmana toppen — men de fick ändå en större budget än någon annan nykomling i damallsvenskans historia.
Strategin var tydlig:
Ungt, spännande och redan prövat på hög nivå i offensiven (Sara Kanutte, StinaLisa Johansson och Tuva Skoog) , och erfarna karaktärer med vinnarskallar i defensiven , hämtade från det Piteå som burit hem ett historiskt cupguld i Ellen Löfqvist och Moa Öhman.
Man hittade en smart – om än tillfällig – lösning på vänsterbacksplatsen genom att låna in Inés Belloumou från WSL-klubben West Ham United.
De två mest imponerande värvningarna under vintern, som verkligen gav tyngd och trovärdighet åt offensiven, var dock Sara Kanutte Fornes och Izzy D’Aquila .
Kanutte kom från IFK Norrköping efter sin målmässigt bästa seniorsäsong (11 mål) – och har i skrivande stund smällt in 17 baljor i den himmelsblå tröjan. En värvning som visade sig vara precis så träffsäker som man hoppats.
Inför säsongen drömde jag personligen om en amerikansk anfallare – och det blev exakt så.
Izzy D’Aquila landade i Malmö med erfarenhet från NWSL och en spelstil som skrek amerikansk forward : extrovert, självklar i sin utstrålning, orädd både på och utanför planen. En perfekt match för Malmö FF.
Valfridsson & Co satte henne direkt i den taktiska skolbänken för att lära sig det europeiska positionsspelet. Beslutet att forma henne till en nummer 10 visade sig vara genialiskt. Därifrån fick laget maximal nytta av hennes spelsinne, kvicka fötter, förmåga att vända upp i fart – och hennes patenterade långskott. Hennes fysik och näsa för mål öppnade stora ytor för lagkompisen Sara Kanutte, som plockade frukterna av samarbetet.
Till uppehållet ledde Izzy den interna skytteligan med 9 mål på 12 starter .
Men en lårskada strax före omstarten i somras stoppade hennes säsong abrupt. Hon missade två tredjedelar av hösten – något som lämnar både mersmak och en svag smak av lakrits-sur frustration över hur hösten kunde ha blivit med en hel Izzy i laget.
Efter en framgångsrik vår – där Malmö besegrade BK Häcken i premiären, kryssade mot ett stekhett Hammarby och körde över ett obesegrat Djurgården med 4–0 – valde styrelsen att fylla på krigskassan ytterligare.
Inés Belloumou ersattes av australiensiskan Courtney Nevin från Leicester City, och på mittfältet anslöt Karoline Olesen från Everton FC med stabilitet, teknik och erfarenhet.
Och så kom spelaren som skulle visa sig minst lika viktig som någon av de andra – framför allt när Tuva Skoog gick sönder:
Miljana Ivanovic , värvad från London City Lionesses.
Det tog inte lång tid innan hon skakade av sig matchrostet och klev rakt in som en av lagets mest explosiva hot. Med sin kombination av fart, bollbehandling och mod i en mot en-spelet är hon damernas motsvarighet till Taha Ali eller Veljko Birmančević. En spelartyp som kan skapa mål ur tomma intet.
Men man ska inte glömma dem som redan fanns där.
Agnes Mårtensson gick från att vara petad i Elitettan till att ta plats i U23-landslaget.
Courtney Nevins inträde frigjorde Nathalie Hoff Persson , som i sin tur kunde visa sitt fulla register offensivt.
Lovisa Breland och Mayar Khatawi har tagit steg som lovar väldigt mycket inför framtiden.
Och sist – men definitivt inte minst – Mia Persson .
När Izzy D’Aquilas lår inte ville samarbeta längre var det Mia som klev in som ersättare på mittfältet. Hon kunde inte ersätta målen, men hon ersatte hjärnan.
Hennes spelsinne, lugn och förmåga att hålla ihop laget har varit ovärderligt. Statistiken är tydlig:
Våren: 0 mål, 2 assist.
Hösten: 3 mål, 7 assist.
Och hade vi räknat hockeyassist hade det varit några poäng till.
Med det sagt – nu tar vi en liten paus.
Gå ifrån skärmen, fyll på kaffekoppen, ta en kaka, kanske en liten siesta.
Sen är du välkommen tillbaka för årets sista träningsrapport från dagens pass inför säsongsavslutningen mot Vittsjö GIK.
Solen kämpade förgäves med att trycka sig igenom det tjocka grå havet som låg parkerat över himlavalvet. En rå kyla låg i luften — den sortens kyla som bedövar ens näsa och gör varje andetag lite skarpare — och påminde alla om att vintern står och stampar bakom hörnet.
Passande nog fick Mia Persson ta emot ett pris och en bukett blommor innan uppvärmningen drog igång – en liten värmande stund i ett kylslaget Malmö.
Trots temperaturen var stämningen lika god som alltid när Wallace tog kommandot över uppvärmningen. Skratt, gliringar och fokus i en bättre mix än vad termometern hade rätt att utlova.
Östergrens passningsövning som följde var samma variant som inför Piteå-matchen. Man startar med ett väggspel och ska sedan hitta sin medspelare med en längre passning – antingen på insidan eller utsidan om slalompinnen.
Spelaren vid pinnen kliver loss från sin markering, gör sig spelbar och slår därefter snabbt vidare en rak eller diagonal passning. På motsatt sida av planen utför medspelarna samma sekvens, vilket gör att två bollar hela tiden är i rörelse samtidigt.
Ett par ansikten man inte sett på länge var tillbaka i spel: Izzy D’Aquila och Tilde Wahlgren. Även Alexia Mitkovska deltog i passningsspelet innan hon gav sig ut på rundor runt löparbanan – ett test som såg ut att sluta positivt.
Tempot i passningsövningen var märkbart högre än vid senaste träningen jag besökte. Det kan ha berott på underlaget eller att planen vattnades ordentligt innan passet, men också på något annat: nästan alla spelare var mer på hugget, mer vokala, mer synkade.
Känslan jag fick från sidlinjen var i alla fall att detta inte är ett lag som nöjer sig med att ha säkrat tredjeplatsen. Snarare har en ny hunger redan börjat ta form inför 2026. Eller så är det bara snapphanen som ser det han vill se.
Rikard Östergren påpekade under övningens gång hur viktigt det är att spelarna som droppar av från slalompinnen hela tiden scannar uppspelsmöjligheterna.
Att få en bild i huvudet innan bollen kommer – istället för att först ta emot, sedan lyfta blicken, och därefter leta efter en passning.
I match ger det ovärderliga sekunder. Om spelaren redan vet hur motståndare och medspelare står placerade när bollen når fötterna, kan hon agera snabbare, renare och mer beslutsamt.
Rutinerna ändrade man inte på. Efter passningsspelet väntade som vanligt löptester: först en vända på 80 %, sedan en minuts vila innan det avslutande sprinttestet med rullande start över den första tredjedelen och därefter full fart hela vägen in.
Tyvärr blev det inga nya rekord den här veckan heller – trots att både Miljan och Sara Kanutte var snabbt framme hos Jared för att kolla sina mätningar.
Under vattenpausen ropade Östergren ut vilka som skulle dra på sig de orange västarna – placerade i en formation som mycket väl kan spegla hur Vittsjö väntas ställa upp på söndag.
🟠 Orange: Wahlgren, Kullberg, Wilton, Lupton, Kristell, Bea P, Winblad, Mia P, Izzy och Anna på topp.
vs
🔵 Blå: Hoff, Löfqvist, Mårtensson, Nevin, Olesen, Lilja, Breland, Kosola, Kanutte och Ivanovic.
Händelser
2’ Lupton slår en lång, svepande passning från sidlinjen som är centimeter från att friställa Anna i djupet. Men Agnes visar både styrka och kyla när hon trycker undan henne, samtidigt som Moa läser situationen perfekt och plockar upp bollen precis framför Annas fötter.
4’ Efter några sekunders Hawaii-spel på mitten får Kristell kontroll och slår direkt ut bollen till Lupton på vänsterkanten. Hanna kliver in på den öppna ytan, hela vägen fram mot straffområdet, och petar sedan en perfekt djupledsboll till Bea.
Bea hinner upp den precis vid kortsidan och spelar tillbaka till Lupton som nu är i ett gyllene inläggsläge.
Inlägget sveper över hela boxen och landar klockrent på Izzys panna. Amerikanskan nickar med kraft – så pass att bollen är på väg rakt mot Valfridsson som står vid stolpen. Huvudtränaren gör en instinktiv fotbollsräddning och styr undan nicken istället för att få den rakt på sig.
Orange lagets press sitter direkt och gör att de inledningsvis både vinner boll och är det klart mer bollförande laget.
10’ Mia har bytt lag med Breland och blir genast en del av ett fint blått uppspel. Lilja hittar ut till Miljana på kanten. Tilde försöker kliva in och ta kropp men lämnas i ett dammoln när den serbiska virvelvinden växlar tempo.
Ivanovic stormar in i straffområdet, viker in och avslutar hårt mot första stolpen – en ren träff – men vår unga målvakt gör en riktigt vass räddning.
14’ Mia P droppar ner i planen och öppnar därmed upp för Nevin att spela sig loss ur pressen. När Mia vänder upp slungar hon en lång boll som skär tvärs över hela planen och landar på Hoffs fötter.
De blå får ett massivt ytläge och bollen går vidare som på en tråd till Kosola strax utanför boxen.
Finskan slår en låg markrullare som passerar bakom Miljana, som löper mot första stolpen – men bakom henne kommer även Sara Kanutte Fornes.
Första avslutet räddas med en flexibel parad, men norskan är där som hon alltid är: hon trycker in returen i nätmaskorna.
17’ Blåa laget fortsätter trycka på, och pressen tvingar Kullberg att spela hem till Celander i målet. Sara Kanutte är snabbt framme och stressar Ella till att hamra iväg bollen högt upp i luften.
Mia kliver fram, vinner nickduellen och stöter ner bollen centralt utanför straffområdet – rakt till Kosola, som i sin tur lägger upp den perfekt för Miljana.
Pang!
Ivanovic kliver in i avslutet och skickar iväg en projektil i en elegant hög båge mot bortre stolpen. Bollen dyker precis under ribban och smeker in i burgaveln.
20’ Izzy sätter dit en vacker genomskärare som skär rakt igenom ett lågt stående blått lag. Breland tar emot på kanten och försöker slå ett lågt inlägg, men bollen skarvas ut i banan – rakt till Kristell strax utanför straffområdet.
Mathilda försöker fånga uppstudsen med en karatespark… men även om man staplat ett extra målbur ovanpå den befintliga hade avslutet seglat över med marginal.
22’ Bea kommer till avslut efter snyggt kombinationsspel av Izzy och Winblad, men skottet blir för tamt för att hota målvakten.
Kristell surnar till när blått får ett inkast med sig, trots att Olesen hållit fast Winblad för att hindra henne från att nå bollen.
"Hur många fördelar ska ni ha?!" ropar hon frustrerat.
24’ Kosola sätter in en intensiv press som tvingar fram ett bolltapp i utkanten av straffområdet. Mia är snabbt där, gräver loss bollen och petar den vidare till Sara inne i boxen. Norskan skottfintar bort Kullberg och placerar sedan in bollen med en behärskad vänster bredsida.
Två minuter senare ljuder Östergrens sista signal. Drygt en timmes träningspass är över – och nu är allt fokus riktat mot Vittsjö på söndag kl. 14:00.
🐕 Dagens Hund: Katariina Kosola
Efter ett trögare tempo post-EM har kliven blivit längre och besluten snabbare. Matchen mot Norrköping och dagens träning visade en Kosola som hittat tillbaka till den rapphet och intensitet hon öppnade damallsvenskan med. Lovande inför söndagen.
🐈 Dagens Katt: Miljana Ivanovic
Målen fortsätter trilla in och självförtroendet lyser starkare för varje touch. I ett mot en-lägen in i boxen skapar hon alltid stress, oreda och målchanser. Just nu är hon ren och skär offensiv elektricitet.
Och Dagens Glass: Till läsarna!
Vill jag ge till er – alla som stått ut med mina långa texter under året som gått.
Jag vet inte hur 2026 blir. Om jag kommer kunna fortsätta leverera artiklar och småkrönikor när Arbetsförmedlingen jagar Snapphanen likt knektarna i Ronja Rövardotter . Men viljan finns där.
För jag skulle så gärna vilja följa nästa huvudtränares försäsong och se restaureringen av guldlaget från i fjol.
oh and in case I don't see ya, good afternoon, good evening, and good night!
