För nästan sex år sedan startade en av de hetaste debatterna i MFF:s historia. 
När den dåvarande styrelsen gick ut med förslaget att slå sig ihop med LB07 – en genväg till att snabbt få ett damlag på elitnivå – exploderade känslorna i den himmelsblå rörelsen. 
Man valde att gå emot förslaget och vandra den långa vägen. 

Sedan dess har man tagit milstolpe efter milstolpe. 
Och nu är man en seger ifrån nästa: att lägga ännu en bakom sig – med en kvalplats ut i Europa nästa år. 
Jag har bara en önskan. 
Att alla MFF:are som går på herrarnas matcher i höst tar sig till stadion på söndag. 
För om man klagar på damfotbollens kvalitet just nu – då ska man titta sig själv i spegeln och fråga varför man går på herrarnas matcher.
För herrarna spelar inte fotboll för tillfället. De stämplar in på jobbet och vill bara vara någon annanstans än ute på planen.
MFF:s damer däremot – de spelar för att säkra en topp tre-plats på söndag. 
Något som herrarna nu måste gå hela vägen och vinna cupen för att kunna matcha. 
Så välj att komma och stötta töserna på söndag klockan 13.00!
På ett solmolnigt Malmö Stadion drog Wallace igång med sin sedvanliga uppvärmning. Några unga ansikten blandades med de återvändande landslagsspelarna – däribland Izzy D’Aquila. Som skaderapporten nyligen noterade är amerikanskan i återgångsträning, med förhoppningen att hon ska vara fullt frisk till starten av nästa säsong.
Trots värmen under uppvärmningen behöll de flesta spelarna sina överdragströjor, men körde i shorts. Undantaget var D’Aquila och den unga Khatawi, som båda höll sig till långbyxor.
Östergrens passningsövning för dagen fokuserade på att skapa yta åt sig själv och bryta linjer – allt på ett eller två tillslag.
Stadions gräsmatta såg sådär hösttrött ut. Rikard Östergren och lagkapten Nellie Lilja hördes mest när de manade på om att öka tempot i passningsspelet.
Det är några gånger under året som jag noterat en slags brist i medvetenheten kring vad en slalompinne eller frisparksfigur egentligen representerar. Spelarna agerar ibland som om de har all tid i världen, i stället för att föreställa sig att det är en levande motståndare framför dem.
Ett exempel: som denne snapphane ofta stör sig på, är herrarnas skjutövningar efter träningarna. I match får du aldrig så mycket tid som spelarna tar sig då. En hårt jobbande Gais- eller Mjällbyspelare hade hunnit kasta sig in och blockerat långt innan du lagt upp bollen till dig själv. 
(Sorry för den lilla ranten…) 
Men Östergren verkade hålla med. Han bröt övningen och betonade just det – att spelarna skulle tänka och agera som om pinnarna faktiskt var en motståndare. 
Han underströk också vikten av att slå passningarna med tryck, framåt och förbi pinnarna. 
”Everybody needs to step up!” och ”Behind the line!” ropade han.
Efter en kort vätskepaus följde sprinttest: en vända på 80 % och en med rullande start, där spelarna efter några meter skulle maxa farten förbi mätaren på andra sidan planen. 
När alla gjort sitt sista rus och valsade tillbaka över gräset förblev britten tyst vid paddan. 
Inga nya personbästan för någon, tyvärr. 
Assisterande Östergren gjorde sin egen lilla rusch ut i spelartunneln – fast besluten att hinna före Mia Persson den här veckan med att hämta västarna.
Lagen fördelades rätt jämnt:
🟠 Kosola – Wilton – Kullberg – Nevin – Hoff – Olesen – Mia – Lily Berglund – Khatawi – Plantin
🔵 Löfqvist – Mårtensson – Winblad – Breland – Kristell – Lilja – Ivanovic – Wester – Persson – Kanutte
Spelet gick ut på att det ena laget började med boll, medan det andra skulle agera Piteå – spela kompakt i ett 4-5-1 och ligga rätt i positionerna.
Händelserna blev ganska få i början:
1’ Mårtensson med en finemang genomskärare med vänstern som skär igenom det orangea mittfältet till Kristell. Hon vänder upp kvickt och sätter bollen i djupet mot Miljana. Kullberg hinner dock stressa fram ett svagt avslut från serbiskan, som Moa i mål enkelt kan lägga sig ner och plocka.
2’ Blåa fortsätter trycka på. Winblad plockar upp en rensning, spelar sidledes till Agnes – som återigen levererar en fin, lång passning ut till Breland. Hon matar in ett nytt inlägg, men bollen rensas undan.
4’ Fin förflyttning av Winblad ut till Miljana på högerkanten. Serbiskan spelar direkt in bakom backlinjen till en djupledslöpande Kristell som trycker in bollen i boxen. På första stolpen dyker Kanutte upp och försöker skarva, men Kullberg kastar sig in och blockerar avslutet.
Drygt halvvägs in i träningen fick det orange laget börja med bollen.
14’ Efter fem intensiva närkamper på mittfältet spelar Kanutte tillbaka till Wester, som tittar upp och ser den massiva ytan framför Miljana. Ivanovic driver bollen nästan hela vägen från mittplan till straffområdet med Kosola hack i häl. Finskan är kylig, stänger vinkeln inåt och blockerar skottläget. Till slut tvingas Miljana dra till med vänstern – blöt krut i stöveln, men avslutet landar tamt i Bureks vantar.
16’ Lilja provar lyckan med ett långskott som seglar högt över mål. Förspelet var desto bättre – stark press av Breland och Kanutte gör att blå vinner bollen utanför orange straffområde.
19’ Ivanovic hittar ytan på högerkanten igen och slår ett lågt inlägg som rensas rakt ut till Kristell. Hon drar till på uppstuds precis vid straffområdeslinjen – bollen dyker snyggt mot första stolpen, men passerar någon meter utanför.
21’ Miljana snappar upp ett löst uppspel. Kanutte spelar vägg med henne och fyller själv på in i boxen när Ivanovic drar in ett lågt inlägg. Kullberg rensar bollen rakt upp i luften. Lite passivt av både Kanutte, Kullberg och Wilton – ingen vill riktigt gå in med skallen. Bollen dimper ner till Ida Wester, bara några meter från mål. Vänsterfoten gnistrar till, men bollen borrar sig in i utsidan av nätet.
23’ Orange pressar högt, men blåa laget spelar sig skickligt ur trängseln. Lilja slår en svepande boll ut på högerkanten där Lovisa Breland kommer rättvänd. På andra tillslaget skickar hon ett perfekt inlägg på Kanuttes panna – nicken seglar dock en meter över ribban.
Spelet fortsätter i några minuter till innan Östergren blåser i visslan. 
Snapphanen skuttar nerför de gamla stolsraderna och lurar sig själv att passet är över – det hade ju trots allt gått en timme. 
Men när jag minuter senare rundar den gamla bortasektionen hör jag plötsligt spelarskrik. Jag tittar in genom den lilla springan i gallerstaketet – träningen pågår fortfarande! Just då ser jag orange jubla efter 1–0. 
Målskytt? Ingen aning. 
Hur gick det till? Vet inte heller. 
Jag blåste mig själv på att se slutet, men det lät som om det bara blev det målet innan visslan ljöd på riktigt.
Dagens prisutdelning, Hunden, Katten och glassen.

Dagens Hund: Lovisa Breland 
Kom till sin rätt på kanten där hon verkligen kunde utnyttja sin fart och rörlighet. Stod för flera fina aktioner. Skulle bara vilja se lite mer beslutsamma inlägg – då blir det riktigt giftigt.
Dagens Katt: Agnes Mårtensson 
Idag var hon som en dirigent längst bak i backlinjen. Styrde, ställde och satte tempot med sina passningsfötter.
Och Dagens Glass: Till hela laget 
För att ha satt sig i den position de befinner sig i just nu. Tre omgångar kvar, en seger från silver och en historisk kvalplats till Europa. För laget som valde att gå den långa vägen – det säger allt.
Till sist: lämna gärna en kommentar om vad ni gillade eller inte gillade med min rapport. Dela gärna texten på era sociala medier och hjälp sprida den till fler himmelsblå själar som behöver lite ljusblå läsning.
Med det sagt — det var allt för denna veckan .
Köszönöm!
















































