Livet utan Leo Messi?
 
Inte så pjåkigt, visar det sig. Åtminstone av kvällens demolering att döma.
 
För det var just en demolering. Att Inter kan bättre goes without saying – men sättet på vilket kvällens Barça tog sin an uppgiften var, för att uttrycka det milt, oerhört imponerande.
 
Arthur Xavi-snurrade, Alba sprintade, Suárez stångades – och i sisådär 75 minuter fullständigt ströp katalanerna den italienska syretillförseln. Pressade sönder dem högt upp i plan, och trillade boll som bara katalaner kan.
 
FC Barcelona var, ja, FC Barcelona. Och mot bakgrund av hösten – ja, mot bakgrund av de senaste tre-fyra åren, egentligen – var detta sannerligen inte självklart på förhand. Och det faktum att Leo Messi satt på läktaren höjer naturligtvis betyget ytterligare.
 
Och vem kunde ana att Rafinha, av alla, skulle kliva fram i Messis frånvaro? Inte jag, det ska gudarna veta. Men chansen fick han, och snacka om att han tog den. Och mot sina polare, dessutom. Det är knappt man kunde skriva ett bättre manus.
 
Jag tar ifrån tårna, jag vet – men jag kan inte undgå att tänka att kvällens match kan komma att symbolisera en vändpunkt. Att det här var matchen då FC Barcelona – efter år av famlande i mörkret – äntligen återfann sin identitet. Matchen då man bevisade för världen – och ännu viktigare, för sig själva – att det finns ett liv bortom Messi, Xavi och Iniesta.
 
Troligtvis har jag fel. En match förvandlar inte Valverde till något Tiki-Taka-geni, och inga matcher i världen förvandlar Pep Segura och Josep Bartomeu till några kompetenta fotbollsledare.
 
Men kanske, ändå. Kanske var det här början på något nytt.
 
 
Matchens Barça-lirare:
 
Arthur
 
BrASSEn blev övermodig vid ett par tillfällen, men boy oh boy vilken spelare vi har i Arthur Melo. Det tål verkligen att upprepas. Gång efter annan. Med Arthur på planen kan Barcelona äntligen andas, och kvällen var inget undantag. Styrde, ställde och snurrade lite som han ville.
 
Jordi Alba
 
Inte blir han långsammare med åren, Jordi Alba. Gång efter annan satte den landslagspetade spanjoren av efter sin vänsterkant, och till sist kom även utdelningen. Oumbärlig – som vanligt.
 
Rafinha
 
Kvällens stora utropstecken. Fick oväntat chansen före Dembélé, och svarade med en avgörande insats, och ett avgörande mål. Han kommer aldrig att bli världsbäst, Rafinha – men förhoppningsvis var kvällens match startskottet på någonting bra. Och skadefritt.
 
 
Matchfakta:
 
FC Barcelona – Inter 2-0
Rafinha (32’), Alba (83´)
 
Bollinnehav: 64 – 36
Skott: 15-8
Skott på mål: 11-3
Gula kort: 1-3
Hörnor: 9-3
 
 
¡Visca el Barça!