Inför kvällens match var Barças kommande åtta matcher alltså:
 
Valencia, Real Madrid, Athletic Bilbao, Real Madrid, Lyon, Sevilla, Real Madrid, Real Madrid.
 
Inte undra på att Valverde valde att rotera och placera nyckelspelare som Alba, Arthur och Lenglet på bänken.
Men Valverde och rotation har inte alltid fallit väl ut, och när Valverde då väljer att spela en backlinje med Semedo – Piqué – Vermaelen – Roberto blir man inte lite obekväm.
 
Och visst skulle det skita sig.
 
Att rotera på en plats är givetvis inget att klaga på, vår trupp borde kunna hantera små förändringar här och var, men att ställa ut en så pass obalanserad backlinje är att underskatta Valencia å det grövsta. Dessutom är det tydligt att det saknas en back-up till Alba. Sergi Roberto ÄR ingen vänsterback, han är knappt en högerback, och när Vermaelen då blir hans närmsta trygghet finns det redan där en osäkerhet.
 
30 minuter in i matchen och Barcelona ska vara glada att det bara står 0-2.
Backlinjen var slarvig, men hemjobbet var nonchalant och hela laget ska lastas för inledningen. Ingenting ska heller tas från Valencia, 1-0-målet var en skolbokskontring -oerhört vackert (främst av Rodrigo).
 
In till andra halvlek kom Barças kanske viktigaste spelare offensivt efter Messi – Jordi Alba.
 
Andra halvlek var en enorm uppryckning, och äntligen spelade Barça den fotboll vi vill se. Mycket tack vare Alba, men givetvis främst tack vare Messi – som så många gånger förr. Även Arthur bidrog med en stor portion lugn till spelet, när han kom in sista 20.
 
Det glädjande i Arthurs bänkning (om det nu ens går att säga så) var att Alenya fick chansen från start. Att han får spela i sömniga Copa del Rey-matcher är en sak, men att han får starta mot Valencia i ligan är en helt annan.
 
Förhoppningsvis börjar han gneta sig närmare och närmare en startelva, frågetecknet som kvarstår är hur lätt det blir nästa säsong när han dessutom har en holländsk supertalang att konkurrera med.
 
Alenyas prestation mot Valencia var inte hans bästa, men touchen, blicken och passningsspelet finns där.
 
Matchen mot Valencia gav oss egentligen ingenting vi inte redan visste. Suárez är ojämn, Coutinho fortfarande lite vilsen. Men framför allt – Alba är vital och Messi är allt.
 
 
Barças tre bästa spelare:
 
Vidal – Sprang, slet och drog ett tungt lass.
 
Messi – Slog faktiskt häpnadsväckande mycket felpassningar i första, men är trots allt bäst på plan.
 
Alba – Oerhört viktig offensivt.
 
Hedersomnämnade: Dani Parejo – Vilken match! Vass i båda riktningarna.