Milans offensiv såg stundtals i den första halvleken möjligtvis en smula bättre ut än i tidigare matcher. Det berodde framförallt på att den gavs mer utrymme till följd av Bolognas sätt att spela på. Bologna ville utmana framåt och var inte intresserade av att låta Milan hålla i någon taktpinne. Men offensiven haltar fortfarande en hel del för Milan och i kvällens match var det inte mycket av lagets spel som stämde riktigt bra. Ett exempel på när det ändå såg bra ut var i den elfte minuten då Milan spelar fram bollen rakt och snabbt. Rafa slår sista djupledspASSEn mot Joao Felix som bara har att avancera fram mot målvakten. Men istället väljer Felix att stanna upp och börja tjura över att Bolognaförsvarare drar honom i tröjan. En sådan där grej som händer hela tiden. Han får såklart varken frispark eller något som helst gehör för trams. Bologna spelade väldigt inspirerat i andra halvleken och gick verkligen för segern. Milan gjorde ett par försök framåt men i regel aldrig genom något mer organiserat lagspel utan mestadels genom individuella genombrottsförsök. Med tanke på spelarnas kvalitet och löner borde det rimligtvis se betydligt bättre ut. Ikväll får ingen i de offensiva leden godkänt. 

Det var ett fint mål av Rafa och det är bra att han försöker att hålla sig något mer centralt. Det vi inte vill se är en Rafa isolerad ute på vänsterkanten. Med sin acceleration, snabbhet och genombrottskraft är han ett definitivt hot i alla centrala djupledslöpningar. Tyvärr var det just isolerad ute till vänster han spelade under hela andra halvlek. Och även om han gjorde det bra vid 1-0 målet så betyder det när vi summerar matchen tyvärr noll och inget.
 
Milans backlinje hade det rejält svettigt med Dominguez och Ndoye som hela tiden hotade med smarta djupledslöpningar. Thiaw höll också på att göra självmål bara någon minut in i matchen. Pavlo var flera gånger på gränsen i sitt närkampsspel och med en annan domare hade han mycket väl kunnat orsaka straff för Bologna. Jimenez hade stora bekymmer med Dominguez på sin kant och med lite mer kyla hade argentinaren antingen gjort mål eller spelat fram till ett när han alltför enkelt tog sig förbi Jimenez i Milans straffområde mot slutet av första halvlek. Kvitteringen kom också efter en onödig frispark som Pavlo/Theo orsakat efter att Pavlo varit mer än lovligt trubbig och feltimeat en hög boll. Theo gick i den efterföljande sekvensen in lite onödigt tufft i närkampsspelet. Vid 2-1 målet var det återigen Jimenez som inte alls hängde med Cambiaghi som lite för enkelt fick spela in bollen mot en framrusande Ndoye. I den situationen kan Pavlo vara hur stark som helst, Ndoye vinner duellen genom att vara mer rapp och agil. Det går att kritisera backlinjen men man bör då också ha i åtanke att understödet från innermittfältet som vanligt var väldigt svagt.

Lite märkligt kan man kanske tycka det var att Pulisic fick börja matchen på bänken. Men formen har varit rätt svag den senaste tiden och Puli har haft en del bekymmer med skador. Kanske har Milan stressat fram spel från amerikanen?

Man kanske kan tycka att det var en rätt usel och inkonsekvent domarinsats. Men något som var ännu uslare var Milans egna spel. Säsongen är inte över på pappret men känslan är att den ändå faktiskt är över. Möjligheten att nå plats i CL känns just nu väldigt avlägsen. Klubbens olika satsningar efter Pioli har tyvärr inte alls burit någon frukt och nu måste de högst ansvariga börja rannsaka sig själva.