Fem snabba DIF-MFF
Det var verkligen inga jävla enkla tre poäng, men det blev en vinst till slut och den smakar precis lika bra ändå.
Fler smällar än spelmässiga farligheter i första
Det var var intensivt, stentufft och smällde stup i kvarten både till höger och vänster och på alla ställen däremellan. Det är nog många spelare som är rejält ömma imorgon, värst var det dock för DIF:s Tenho som fick sys efter en hopnickning men sen ändå blev tvungen att byta och för vår Oliver Berg som blev utbytt efter en tuff tackling. Riktigt surt för Berg som ju nätt o jämnt kommit tillbaks efter sin senaste skada. Hoppas verkligen för både hans och vår skull att det inte är någon större fara.
Nivån svajade
Al-Hakim tillät det mesta i första halvlek.Och visst ska det få lov att vara ett tufft, fysiskt spel i en match mellan två förväntade topplag. Men det är skillnad på tufft och fult, och i mina ögon - visserligen himmelsblå men ändå - var Une Larssons tackling på Berg definitivt över gränsen till fult. Den borde absolut gett ett gult kort, kanske till och med ett rött. Lite senare var Otto Rosengren i en situation som tidigare under matchen skulle släppts utan åtgärd, men fick ändå syna halvlekens enda gula kort. Här var jag rädd att Al-Hakim skulle tappa matchen helt. Det såg dock något bättre ut i andra.
Tunnare än vanligt men defensiven stod stark
Botheim saknade helt klart sin lekkamrat Kiese Thelin där framme, på mitten fattades Peña oss och bänken var inte lika späckad av namnkunniga alternativ som vi blivit bortskämda med. Då var det otroligt skönt att vi hade våra vanliga starka herrar framför Dahlin: Stryger Larsen, Cornelius, Ponne, och Busanello. Visserligen satsade Djurgården ordentligt framåt men vår defensiv kändes hur stark som helst.
Förbannelsen är bruten
I vad som känns som evigheternas evigheter har vi hört om att Malmö FF inte kan lyckas på bortaplan mot Djurgården. Länge såg det ut som att det skulle bli en poäng vi tog med oss vilket äöndå varit lite av ett trendbrott. Men så, med bara ett par minuters övertid kvar så kämpade MFF in ett segermål och jag garanterar att min granne blev varse om att det pågick en match med tanke på mitt målvrål. Underbart. Precis som att se målskytten Botheim efteråt, glad och galet adrenalinstinn.
Vi vann igen
Det var verkligen med nöd och näppe men till slut stod de himmelsblå, för dagen i (tyvärr väldigt genomskinligt) vitt som segrare igen. Idag utan att glänsa i anfallsspelet, utan att dominera. Men en seger är en seger och det är en styrka att kunna vinna även såna här matcher.
