Hemmapremiär
Vartannat lag känner likadant, det är i omgång två säsongen börjar. Flagghav, fullsatt och fräsande frenesi. Så underbart med riktig fotboll, hur fantastisk är inte Allsvenskan? Premiärglädjen som varit halvt konserverad sedan 2019 var tillbaka, lätt att ha överseende med aktiviteterna på plan då.

Spännande halvlek
Elfsborg var uppenbart inte nöjda med att bara vara inbjudna till hemmafesten. Tydligt var att Malmö ville spela sig fram snabbt till anfallslägen, tydligt var att boråsarna var koncentrerade på att bryta motståndarnas spel och skapa sina egna lägen därefter. Lika tydligt var att ingen ville dra ner på tempot. Växelverkan, blixtlåsprincip… Det finns säkert ett modernt och bättre fotbollsuttryck för att beskriva matchbilden den första halvleken.  

Jubel
Malmö tog kommandot men gästerna ursäktade sig inte. Tvärtom. Sett till farliga chanser var gästerna vassare med Ondrejkas frispark i stolpens utsida som toppnotering. Gula kort på både AC och IKT tydde på frustration hos de himmelsblå. Men, i minut 40 fick Berget chansen till ett inlägg a la Kiev och Birmancevic gjorde precis som Rosenberg. Fast med klacken. Klassmål. 1-0.

Kalldusch
Andra halvlek hade knappt startat innan Simon Olsson fick ett läge två gånger om och kvitteringen var ett faktum. Ett försvarsingripande som lär rendera i ett antal genomgångar under kommande träningsvecka.

Kryss, inte mer
Normalt brukar Fem snabba-analyserna hafsa igenom de första fyrtiofem, för att sedan fokusera på den avslutande matchfasen. Ikväll blev det tvärtom. Efter kvitteringen blev andra halvlek blev ett ställningskrig där Malmö inte kom någonvart medan Elfsborg kunde agera kontrollerat och bärga en välförtjänt poäng. Energin, kreativiteten och aggressiviteten saknades efter paus, samtidigt som bortalaget bjöd inte på några misstag. Surt och, desto värre, ett högst rättvist poängtapp.