Intensiv inledning
Det pratades lite extra om några spelare inför matchen. Ellborg i mål istället för Olsen, Djuric som många ansett vara i frysbox och ett rekord(?)ungt mittfält med Otto, Kenan och Adrian. Redan efter några minuter så visade Otto att han vill ta ansvar och tog skott en bit ut, fick en bra träff och bollen stack just utanför stolpen. Strax därefter nickade Djuric på en hörna, bollen träffar en motståndare men målvakten gör en bra räddning. Det var tuffare för Busuladzic, som tappar boll och får straff emot sig. Men, han räddades av en ung kollega i MFF:s mål.
Knepig målvaktssituation
Robin Olsen sägs vara uttalad förstemålvakt. Johan Dahlin är tillbaks från skada, men har utgående kontrakt. Och Melker Ellborg gör det bra när han får chansen och idag räddar han en straff och gör även fler bra räddningar. Ellborg pratade i efter match intervjun om att det skulle vara nån skadekänning på Olsen, något Anes Mravac inte nämnde inför. Målvaktsposten i Malmö FF väcker onekligen mycket känslor för närvarande. Klart är väl att om vi, som det ändå lutar mot nu, inte spelar i Europa nästa år så kan vi inte stå med den målvaktsuppsättning vi har just nu. Vi ska också komma ihåg att Friedrich bara är borta på lån. Det blir onekligen en nöt att knäcka för den sportsliga ledningen.
Så talande för Malmö FF 2025
Första halvlek var ändå ganska bra från våra blå pågar, framför allt början och slutet. Men, som så många gånger förr, så saknades den där spetsen framåt. Men det fanns en situation som på något sätt symboliserade vår säsong 2025. Haksa sliter till sig bollen och petar fram den till Ekong. Vi är då tre mot en (!). Det ser ut som en hundrapocentig målchans! Tills Ekong ska slå den avgörande passningen. Han har både Bolin och Haksa med sig, väljer att spela bollen till Haksa, men får en fenomenalt dålig träff och den självklara chansen rann ut i sanden. Jag är inte ute efter att hänga Ekong. Han jobbar väldigt hårt i första halvlek och är inblandad i, och med och skapar många chanser. Men den där förbaskade bollen måste ju in i mål också för att det ska vara värt något i längden. Och det var inte den enda chansen vi borde ha satt.
Man såg det komma...
I andra halvlek fortsatte MFF att försöka skapa något framåt men blev successivt allt mer tillbakapressade. Och nånstans började det knyta sig i magen. Vi vet ju hur det kan sluta. Och, ja, just så slutade det. Panatinaikos tryckte på, vi får inte bort bollen från straffområdet och motståndare som dessa tar vara på sina chanser. Så också idag.
Orden börjar ta slut
Det är tungt att vara MFF-supporter detta 2025. Det är besvikelse, uppgivenhet, sorg, ilska och alldeles för lite glädje. Det gäller, kan jag konstatera, i väldigt hög grad också när man är skribent. Man vet liksom inte riktigt vad man ska skriva längre, för det känns ungefär likadant inför varje match och efter en majoritet av dom. Kapten Jansson har sagt ett par gånger att "det känns som att jag säger samma sak efter varje match". Så känner jag också.
