Ett stort jubel
Dagens största tryck från läktaren. Inte målet. Den stora glädjen kom i minut 70. Oscar Lewicki. Så viktig. Så mycket Malmö. Så efterlängtad. Så klok. Så perfekt matchbild för en comeback. Så välförtjänt kärlek från publiken

Två storlag
Detta var något speciellt. Blåvitt har abdikerat som storlag. Djurgården är ett hot just nu, men det går inte att se dem som en allsvensk gigant. All respekt till Elfsborg och Norrköping, som i mindre städer ofta håller sig i topp.

Men faktum är att det bara finns två tungviktare i Allsvenskan. Vi möttes idag. Mycket prestige, mycket kamp. Ilska. AIK har en identitet. Som alltid försöker de stänga till. De är jobbiga. Svårt för MFF att skapa något. Det slutar antingen 1-0 eller 0-0. Vi gör ett konstigt mål. Allt vi vill ha av en stormatch. Vad slår 1-0 hemma mot Gnaget?

 Tre matcher i matchen
På förhand fanns tre prestigemöten, eller ”matcher i matchen”.
1) AC vs Sebastian Larsson. Kaptenernas match. Med hjälp av en viss Bahoui vinner Seb på KO – knockout. Detta hade gått riktigt illa om det inte vore för att muren står 12 meter bort när Gnaget har frispark.
2) Dahlin mot Kristoffer Nordfeldt. Allsvenskans bästa målvakt under en följd av år mot Sveriges näst bäste. Dahlin vinner på bättre fotarbete.  Hade det handlat om handarbete låg han illa till med så mycket Béarnaisesås i handskarna i första.
3) Veiljko mot Otieno. Kanske de två bästa unga spelarna i Allsvenskan (Anel är på en egen nivå och räknas inte). Högkvalitativa dueller, men Veilko vinner på teknisk KO i kraft av sitt oavsiktliga inläggsmål. Synd att vi inte fick se deras dueller i 90 minuter, då Otieno fick byta sida efter att Ofori lyckats med konststycket att få kramp i den 70e minuten utan att ta ett löpsteg på hela matchen.

Fyra backar i linjen.
Jag gillar det. En ensam anfallare understödd av tre offensiva mittfältare. Yttermittfältare som aldrig går att hitta på kanten. En himla himmelsblå röra av offensiva spelare. En mardröm för AIKs försvar att markera. Med fyrbackslinje faller vi inte för djupt när initiativet mot slutet av naturliga skäl glider över till AIK.

Fem
Fem självmål. En supporterminoritet straffar Malmö FF med en bojkott på grund av missnöje med polisen. Inte bara därför. Också för att polisen avstår från kollektiv bestraffning och i stället lagför individer som bryter mot tydliga regler. Och för att MFF vill bli av med element som förstör för det stora supporterkollektivet. Hellre än att stödja sitt lag, lägger somliga fokus på att skrika befängda saker om ordningsmakten. Efter match angriper man bortaklacken, bland annat genom att kasta pyrotekniska attiraljer. Bevare oss för fotbollsmatcher utan polis.