5 snabba:
Otacksam uppgift i och med Coppa-förlusten
Ett slitet Milan som inte fick ett skit uträttat i Coppa-finalen mot Bologna i onsdags, spelade i kväll bortamatch mot Champions League-jagande Roma. Inför matchen har det florerat en hel del rykten gällande Milanägaren Gerry Cardinale där det sägs att han är villig att sälja av mer eller mindre alla kvalitetspelare i Milan om rätt pris kommer. Att få klubben i en sådan disharmoni som amerikanen lyckats med, där ungdomslaget även nyligen åkte ut Serie C och där Zlatans roll blir mer skrattretande för var dag som går är inte något som sänker oddsen för en bra avslutning av de sista två viktiga ligamatcherna. Och framförallt inte inför en bortamatch mot ett bra Roma under Ranieri. Att med slitna ben på nyckelspelare i laget (som förvisso inte alls presterar på den nivån de bör göra) och åka till Rom och tro på vinst trodde nog ingen. Och så blev det. Ett solitt Roma som trots en man mer från minut 21 inte lyckades leda innan början av andra halvlek spelar mindre roll när laget i andra halvlek fullständigt städar av Milan.
Det röda kortet
Skandalöst korkat gjort av nyförvärvet Santi Gimenez som uppenbarligen inte har disciplinen och skärpan så här långt in i Milantröjan. En armbåge som uppenbarligen slängdes i bröstkorgen på Mancini efter provokation från Romaspelaren, men där även en gammal beef sedan Feyenoord-tiden, förmodligen spelar in varför detta faktiskt hände. En inte alltid för våldsam sådan, där Mancini överdriver i runda slängar med 750 %, och givetvis gör han rätt i det. En armbåge är en armbåge, oavsett om den är lös eller inte. Ut åkte han och tyvärr med all rätt. Extremt besviken på Gimenez, då detta hände alldeles för tidigt in i matchen, vilket medförde ett mer eller mindre omöjligt case för Milan att fullborda.
Trots en man mindre - ett ganska bra Milan
Efter Gimenez hjärnsläpp blev Milan succesivt bättre. Ett Roma som fick utdelning omgående via Mancinis nick på hörna och som därefter tydligt visade vilket bra lag de har blivit under Ranieri. Ett lag som mår bra, som tycker om varandra och som spelar för varandra. Av någon anledning skulle dock Milan skärpa till sig och i stället för utökning av hemmalaget skulle Milan få in en kvittering efter en fantastisk passning i djupet av Pulisic som ledde till ett friläge för Alejandro Jimenez, som visserligen inte mäktade med att göra mål, men där en retur och turlig studs gav Joao Felix öppet mål att sätta kvitteringen. Efter målet anser jag att Milan fick ett psykologiskt övertag där jag dock blev besviken många gånger att inte bollen spelades offensivt i hopp om att snöpligt ta ledningen inför pausvilan - i stället spelades bollen många gånger tillbaka hem till backlinjen/Maignan.
Andra halvlek - handduken inkastad
Mer eller mindre hela andra halvlek handlade endast om hemmalaget. Ett Milan som tydligt hade satt på sig degraderingskostymen där det offensiva spelet var totalt obefintligt. Under första halvlek var ändå flertalet av Milans spelare på tårna och hittade då och då luckor att straffa hemmalaget. I andra halvlek var glöden helt släckt och likaså säsongen. Efter Paredes fantastiska frispark i minut 58 var det endast en transportsträcka för hemmalaget att avklara innan slutresultatet 3-1 kunde fastställas.
Alejandro Jimenez
Den enda ljusglimten jag såg i kvällens Milan var under första halvlek där ynglingen Alejandro Jimenez, i mina ögon, tillsammans med Pulisic var Milans bästa spelare. Jag har aldrig tyckt om Jimenez och har alltid sagt att den killen inte har någon framtid i klubben. De första 45 var hans löpningar riktigt bra, där han sprang rätt och var fokuserad. Vanligtvis är han en rejäl gnällspik som käftar, gestikulerar och är i regel aldrig vän med bollen. I kväll gjorde han nytta. Dessvärre var hans andra halvlek lika usel som vanligt, men det jag såg idag bådar ändå gott inför framtiden och jag är härmed beredd att ge killen en chans att stanna.
