1.Tottenham Hotspur
-Även om maktbalansen mellan Chelsea och Tottenham är skev – vi vinner nästan alltid mot Spurs – är de också vår största rival enligt många. Det smäller ordentligt i varje möte, spelarna verkar ogilla varandra nästan lika mycket som supportrarna. Tottenham har också lyckats vara tillräckligt bra, men inte för bra, för att det alltid ska vara sportslig hetta i derbyt. Att vi inte är Spurs största rival är för mig obetydligt.
2.Arsenal
-Ännu en stadsrival som får blodet att koka. Överlägsenheten, självutnämnda försvarare av "den fina fotbollen". Framförallt ett lag som länge var laget att slå. Från tidigt 2000-tal och framåt började Chelsea äntligen vara dominanten i det här förhållandet, men de senaste mötena säger annat.
3.Liverpool
-En rivalitet som verkligen satts på sin spets i modern tid. Möttes sjukt många gånger under milleniets första decennium, flera gånger i stora cupmatcher. Har dessutom ligans störigaste supporterfölje, vilket göder rivaliteten det med.
4.Leeds
-En rivalitet med anor. Den mycket fysiska FA Cup-finalen 1970 sågs av vad jag tror var rekordmånga tv-tittare när det begav sig, och detta är två supporterskaror som hatar varandra. Första mötet på länge kom i ligacupen 2012, då en yngre generation supportrar fick smaka
5.Manchester United
-Den enskilt största konkurrenten under Chelseas mest framgångsrika epok som klubb. Mourinho hade fejder med alla, inklusive Benitez, men vi mot världen-känslan var aldrig så stark som när vi mötte Sir Alex och Manchester United (åtminstone i de inhemska tävlingarna).

Bild: En punkare som visar en dam vägen på Kings Road (1979). Damen räcker ut tungan till fotografen.